Närproducerat, en veckolång fältstudie

Julia Skott skriver hos Taffel om ett veckolångt experiment med att äta närodlat - definierat som 25 mils avstånd från Stockholm.

Artikeln är så välskriven och träffsäker att det är synd att klippa stycken ur den, men trots tillgång till Bondens marknad, trots att det bara gällde en vecka och trots vissa avsteg från de uppsatta begränsningarna så ägnade hon större delen av experimentveckan åt att längta efter tidigare tillgänglig mat.

Och det kan alltså noteras att hon tillät 25 mil radie, vilket utöver Stockholm bland annat täcker in Uppsala, Linköping, Norrköping, Västerås, Eskilstuna, Gävle, Örebro och Gotland, och alltså är ett betydligt större område än vad lokavorer vanligtvis anser vara närproducerat.

Vidare på temat träffar Calle Schulman alldeles rätt:

Det här med närproducerad mat... Det finns något äckligt med det. Något som får mig att tänka på medborgargarden och gated communitys och en jävligt sunkig typ av faluröd patriotism.

Han får dock ta emot ordentliga skopor ovett i kommentarerna, och har därför förtydligat ytterligare:

Jag anser bara att allt måste ske på lika villkor. Gillar inte att bli påverkad att köpa ett lite mindre gott ägg lite dyrare bara för att hönan som har värpt det bor nästgårds. Det finns ingen logik i det. För jag tänker absolut inte vara nostalgisk bara för att någon vägrar anpassa sig till marknadsläget och bli bättre och mer konkurrenskraftig.

Tidigare på temat:
- Närproducerat i praktiken, igen
- Vurmen för närproducerat
- 100 mile suit
- Närproducerat i praktiken, redux
- Om att blockera solen

(Närproducerat har även fått en egen etikett - jag törs ana att jag återkommer på temat.)