The B-bomb, alternativt death by 40 000 billion paper regulations

Jag nämnde tidigare Assar Lindbecks uttalande att hyreskontroll "appears to be the most efficient technique presently known to destroy a city — except for bombing", men byråkratins förödande samhällseffekter är ett märkligt förbisett bekymmer, och förtjänar långt mer diskussion.

Samhället i stort är numer så regleringshunsat och statsnormativt att skattesänkningar resulterar i löpsedlar om "så mycket mer får du", och vidare på det temat skriver exempelvis Treehugger på största allvar (och utan att få kommentarer om det) ett blogginlägg om att California Bill Brings Rainwater to Your Toilet när det handlar om att ta bort en reglering (som jag omnämnt tidigare), och när Treehugger vidare funderar över varför amerikanska toaletter är så usla så beskriver fantastiske Jeffrey Tucker några regleringar som orsakar bekymmer (han utvecklar även resonemanget i ett senare anförande). Han missar dock i mitt tycke stora delar av problematiken - exempel från en mycket läsvärd artikel hos Wired:

Mike Massey didn’t like Krug’s [waterless] urinal. As head of PIPE, a plumbing union advocacy group in Southern California, Massey looks out for plumbers’ interests. And as far as he was concerned, the waterless urinal was a threat to public health.
/.../
Massey concluded that he was on the wrong side of the argument. By the end of 2006, he decided to support the urinal’s inclusion in the Uniform Plumbing Code.

But there was a catch. When the code change was finally approved in 2009, it stated that water had to be piped to the waterless urinals. Standard plumbing still has to be done, but the water pipe is simply capped off behind the wall and never used.

Egentligen avskyr alla byråkratin, och samhället av idag borde vara ett samhälle av återkommande "libertarianism happens"-tillfällen - allt som är roligt är sönderreglerat/förbjudet och vad du än är intresserad av/försörjer dig på innehåller så oändligt många korkade moment att du troligtvis spontant knappt ens vet i vilken ände du skulle börja avreglera ifall du fick möjlighet att göra så.

Obama sade dock nyligen att regleringar "enhanced" industrin, "made our lives better" och "often spark competition and innovation". Jeffrey Tucker bemötte det stiligt och tydligt Harrison Bergeron-influerat:

What immediately came to mind is a picture of a race in which some overlord is clamping shackles on the runner's feet. No, that does not stop the race. The runners develop innovative ways to keep going. Nor does competition stop; it might even become more intense as runners develop new skills they would otherwise not need. All that's true, and yet we wouldn't look to this race as the one that is going to set new speed records. Everyone would be better off without shackles.

Och då för att återknyta till inledningsmeningen så är byråkrati fullständigt förödande i stor skala, och det fanns även planer på att sänka Nazi-Tyskland genom just byråkrati - från The Volokh Conspiracy:

In January 1944, the Office of Strategic Services created a secret document entitled “Simple Sabotage Field Manual” (available here as a free audio book) to assist operatives in disrupting the Axis war effort. It contains the expected stuff about starting fires and shorting electrical systems. But the most enlightening stuff comes at pages 28–31, in a section entitled “General Interference with Organizations and Production.” There, we learn that our secret weapon against the Nazi war machine was . . . bureaucracy. Note these ingenious plots:

(a) Organizations and Conferences
(1) Insist on doing everything through “channels.” Never permit short-cuts to be taken in order to expedite decisions.
* * *
(3) When possible, refer all matters to committees, for “further study and consideration.” Attempt to make the committees as large as possible–never less than five.
(4) Bring up irrelevant issues as frequently as possible.
(5) Haggle over precise wordings of communications, minutes, resolutions.
(6) Refer back to matters decided upon at the last meeting and attempt to re-open the question of the advisability of that decision.
(7) Advocate “caution.” Be “reasonable” and urge your fellow-conferees to be “reasonable” and avoid haste which might result in embarrassments or difficulties later on.
(8) Be worried about the propriety of any decision–raise the question of whether such action as is contemplated lies within the jurisdiction of the group or whether it might conflict with the policy of some higher echelon.

Statsanställda och anställda i trötta företag känner gissningsvis igen det arbetssättet. Just komplexiteten i ekonomin är också något som exempelvis Nassim Taleb ofta omnämner som en svart svan - någonstans finns halmstrået som bryter kamelens rygg, och faller något så kan det riva med sig förvånansvärt mycket i fallet. Jag håller i stort med om teorin, och är precis som Stefan Molyneux egentligen förvånad över att någon lyckas driva företag under nuvarande regelverk (exemplen på idiotiska regleringar är oändliga, men för att få bort några flikar så kan nämnas att Georgia åtalade en bonde för att ha odlat för många olika typer av grönsaker, godis straffskattas ifall det inte innehåller mjöl och högste vattenansvarig i Chicago vill inte rena floden för att drunkningsolyckorna då kommer att öka).

Vad jag dock egentligen tycker är än mer intressant är hur anmärkningsvärt väl samhället ändå fungerar mitt i klusterbombandet och alltså hur oändligt mycket mer det skulle kunna gå att få ut omgående genom att bara börja plocka bort regleringar.