Vardagskreativitet

Will Wilkinsons inlägg om att du inte är John Galt är ett i mängden som jag bara inte kan släppa. Jag älskar en värld där andra människors genialitet i samspel lett till exempelvis att jag kan åka över broar jag inte har en aning om hur de är konstruerade, i en bil jag inte har en aning om hur den är byggd, klädd i något jag aldrig hade kunnat göra själv, mätt på livsmedel som inte ens fanns tillgängliga för bara några årtionden sedan.

Fascinerande många har fascinerande revolutionerande idéer, och allt byråkrati och politik kan åstadkomma är att kväva sådan kreativitet, så mitt primära motstånd mot trögrörlighet i alla dess former är att det bromsar andra snarare än hur det direkt påverkar mig.

Ett genialiskt kreativt exempel i mängden - Ogori Café:

I grabbed a café menu, quickly translated some Katakana (you'll get surprisingly far in Japan by learning this phonetic alphabet!), and found something I kind-of almost.. but not really.. wanted.

"I'll take an orange juice, please," I explained, in poor Japanese.

"Hai!", was the eager response.

A few moments later, I picked up my orange juice.

Except it wasn't an orange juice.

It was an apple drink called "Appletizer", some weird candy, and a little card.

Yeah. Now I was confused.

The guys behind the counter and I immediately launched into a humorous, protracted, Englishanese attempt to understand what the hell just happened. Through judicious fumbling, and after a great deal of precise hand-waving and mangled pronouns, it turned out to be something like this:

At this cafe, you get what the person before you ordered [men betalar för din egen beställning]. The next person gets what you ordered.

(Via Eric Crampton)