Världens vattensituation

Riskbloggen skriver om att risken för konflikter över vatten tycks vara övervärderad:

Under de femtio år [Wendy Barnaby] studerade (1948-1999) fanns det inte ett enda exempel på krig som hade startats för att ena sidan saknade vatten. Det fanns konflikter om tillgången på vatten, men dessa löstes alltid med fredliga medel.

Spontant känns resultatet trovärdigt - bekymmer brukar lösas så konfliktfritt som omständigheterna tillåter. Trygg tillgång till rent vatten är dock ytterst viktigt, och en ny rapport (pdf, 30 MB, 349 sidor) från FN:s World Water Assignment Program tar upp just världens vattensituation. Ur rapporten [klickbara bilder]:

I riktigt fattiga länder följer produktionen mängden regnvatten:
Sambandet mellan vattentillgång och BNP syns även i världen i stort:Det finns dock inget entydigt samband mellan BNP per capita och färskvattenanvändande:
Och ekonomin har blivit allt mer vatteneffektiv:
Rapporten nämner även den ständigt hotande allmänningens tragedi, och försök att undvika den:

Where pricing is used to cover water supply costs (for example, cities committed to water demand management, private irrigation schemes, markets for irrigation water and penalties for water pollution), it is an important driver of reforms. Where prices cannot adjust to financial realities, stresses emerge as water shortages, water waste, inefficient water use, inadequate water infrastructure investments and poor water-related services. Water quality may be inconsistent, and maintenance and rehabilitation of distribution systems may be neglected. Capital investment may also be inadequate, resulting in the failure to develop adequate water supply and sanitation services.

However, even in situations where pricing is actively used to cover water supply costs, the long history of water as a public good means that water prices have been heavily subsidized by tax-funded distributions from individuals and corporations that may not be direct beneficiaries of the services provided. (sid 61)

Teknikutvecklingen gör självfallet sitt till att minska bekymren:

Desalination based on brackish water sources (48%) and seawater (52%) is increasingly affordable as a result of new membrane technology ($0.60-$0.80 per cubic metre). (sid 155)

Rapporten beskriver även storföretagens roll i utsatta länder:

In 2000 the Coca-Cola Company began bottling operations in Kala Dera, a large village outside Jaipur, Rajasthan, India, where irrigated agriculture is the primary source of livelihood. Within a year the community noticed a rapid decline in groundwater levels, for which the plant was blamed. The community demanded closure of the plant, and the cause received some international support, mainly from university students in Canada, the United Kingdom and the United States, some of Coca-Cola’s largest markets.
/.../
For Coca-Cola the report noted that the company was a very small user of water, tapping less than 1% of the area’s available water. Nonetheless, the report recommended more consideration of community water needs in plant location and operations, arguing that ‘assessment of water availability in the vicinity of a bottling operation should be from a perspective . . . wider than business continuity’. Coca-Cola India pledged to reach a net-zero balance in groundwater use by the end of 2009, installed a rainwater harvesting system for groundwater recharge and drafted guidelines for engaging with the community. To help farmers use water more efficiently, Coca-Cola, in partnership with local farmers and the government, has started drip irrigation projects with 15 farmers. Some 15 more projects are planned in 2008-09. (sid 274-275)

Och rapportförfattarna ansluter sig följaktligen inte direkt till Naomi Kleins No Logo-tes:

The Coca-Cola example shows that companies have much to lose in public image and consumer trust when they compete with traditional uses of water. In this case the damage to the company’s image was potentially higher than the costs of taking preventive action. (sid 275)

Och bekymret med allmänningens tragedi går igen:

Energy demand and water use are closely linked (see chapter 7). Energy costs and concerns about energy efficiency can be brought to bear in addressing water issues. In parts of South Asia and other regions where farmers use groundwater drawn from private wells, the price of electricity needed for pumping is a powerful instrument for controlling groundwater abstraction by influencing farmers’ pumping behaviour.

However, electricity is underpriced in many areas. The arguments against raising electricity prices, and the practical problems in doing so, are similar to those for holding down irrigation water prices for small farmers. However, the rising cost of public subsidies for fuel and electric power has steeled the resolve of many governments to tackle this perverse incentive for overabstraction of water. The metering of electricity to farmers in North China shows the efficacy of economic pricing for resource management, given the right institutional structure. (sid 279)

Vetenskapsradion skrev även om rapporten, intressant nog under rubriken Myt att det råder vattenbrist i världen:

- Det är en myt att det råder vattenbrist i vattenbristdrabbade regioner. Vi talar så ofta om torrområden och det finns stora problem. Men all forskning pekar på att det är en misstolkning. Det finns väldigt stora outnyttjade vattenresurser. Det är snarare så att det finns vatten vid fel tidpunkt, hävdar professor Johan Rockström vid Stockholm Environment Institute och Stockholm Recilience Center.
/.../
Johan Rockström tror att lösningen ligger i att effektivisera jordbruket som i många utvecklingsländer ger alldeles för små skördar, det behövs plöjningsfritt åkerbruk, många smådammar och terassering för att spara vatten.
/.../
Johan Rockström tycker inte heller att vi ska ha dåligt samvete för att vi i Sverige köper produkter som kostat stora mängder vatten att producera i områden med vattenstress. Bara om vi handlar med tredje världen kan de lyfta sig ur fattigdomen, hävad (sic) Rockström.

Vetenskapsradion citerar även Jan Lundquist, professor vid Stockholm International Water Institute och Tema Vatten i natur och samhälle, Linköpings universitet, som håller med de forskare Riskbloggen citerar i att en del av lösningen är att importera vattenkrävande varor.

Inom samma ämne kan noteras att New Scientist skriver om att 300 miljoner dollar i bidrag gått till spillo i brunnsborrande:

He estimates $300 million of investment has been wasted, undermining the UN Millennium Development Goal of bringing clean water to half of the world's estimated billion people still without it.

"In the Menaka region of Mali, 80% of wells are dysfunctional," Skinner reports. "In northern Ghana, 58% require repair."

Key problems, he says, are bad design and poor construction. Aid agencies like to use local contractors, because it provides work and helps local economies. But Skinner says many are slipshod, corrupt or incompetent.

Sammanfattningsvis så verkar det centrala bekymret vad gäller vattentillgång - precis som så många andra bekymmer - vara just allmänningens tragedi. Tryggas inte äganderätten så kommer heller ingen göra det extraarbete och de investeringar som krävs för att förbättra livet - blir tillgången för mycket värd så kommer bara det lilla de har att tas ifrån dem.