Byråkratin och verkligheten

Dagens Industri skriver om "de dummaste skatterna genom historien", och nämner bland annat skorstensskatten [artikelförfattarens felstavningar]:

Underklassen blev så högt skattade att de började dölja sina skorsstenar. Skatten var lagstadgad ända fram till 1684 då en brand förstörde 20 hus och dödade fyra människor på grund av att en bagare försökt leda över sin röken från sin eldstad till grannhusets skorssten.

Och trots att historien är fullständigt översvämmad av sådana exempel på att lagstiftning närmast som regel innebär något alldeles annat än vad lagstiftaren sökte uppnå så är tilltron till auktoriteter så fortsatt grundmurad i samhället att det känns som att åtminstone en generation måste dö ut innan internetgenerationen på riktigt styr upp saker och ting.

Jag håller däremot inte med artikelförfattaren om att "existensskatt" skulle vara så korkat - är det någon skatt som skulle kunna anses korrekt filosofiskt så är det just en existensskatt där varje medborgare bidrar lika mycket till de tjänster som samhället förvaltar.

Ännu märkligare är dock att inkomstskatten saknas i listan - att straffa varje person som företar sig något som någon annan uppskattar känns som en något bristfällig teori i byggandet av ett bättre samhälle.