lördag 18 april 2009

Drogrealismvågen

Mattias Svensson skrev nyss om att DN åtminstone inte instinktivt sparkade bakut i en ledare där i Sverige illegala droger nämndes.

Den ledaren är dock tydligt en del i en process som egentligen rullat ända sedan internet kunde ersätta den tidigare statskontrollerade drogdebatten, och som accelererat i samma takt som internet tagit plats i tillvaron. Information spräcker luftslott, och drogfobin är självfallet inget undantag.

Ett annat exempel på det är SVT:s rapportering kring förslaget att legalisera cannabis i Kalifornien. Ett sådant reportage hade varit omöjligt även i de icke-statliga kanalerna för bara några år sedan.

Några ytterligare exempel från andra länder är CNBC:s debatt där det visserligen i sedvanlig drogdebattsordning är sju personer på ena sidan mot en demolerad stackare i andra hörnan, men där legaliseringsförespråkarna är i majoritet [via Radley Balko], och att Guardian balanserat skriver om drogfobins kostnader. De 14 miljarder pund (cirka 175 miljarder kronor) som rubriken anger är för övrigt rapportens (pdf) extremvärde, där kokain- och heroinbruk halveras vid legalisering.

En sådan slutsats skulle vara fullständigt främmande för forna tiders debatt - se exempelvis Systembolagets rapport, där de kom fram till att en avreglering av det svenska alkoholmonopolet skulle leda till 1580 fler dödsfall, 14 000 fler anmälda misshandelsfall och 16 miljoner fler sjukskrivningsdagar årligen.

Den engelska studiens extremresultat är dock mer verklighetsnära än Systembolagets prognos - Portugal avkriminaliserade 2001 bruk och innehav av samtliga droger - ur Glenn Greenwalds (Cato Institute) rapport (pdf) [klickbara bilder]:
Och hans sammanfattning:

Prior to decriminalization — throughout the 1990s — Portugal had among the worst drug crises in the EU, if not the worst. The more they criminalized, the worse the problems became. After decriminalization, Portugal has among the best drug usage rates both within the EU and outside of the EU (especially when compared to the harshest criminalized countries, such as the U.S. and Great Britain). Those are just facts.

Och angående just missbruket av tyngre droger - ur Scientific American:

Five years later, the number of deaths from street drug overdoses dropped from around 400 to 290 annually, and the number of new HIV cases caused by using dirty needles to inject heroin, cocaine and other illegal substances plummeted from nearly 1,400 in 2000 to about 400 in 2006, according to a report released recently by the Cato Institute, a Washington, D.C, libertarian think tank.

Kostnadskalkyler och liknande osar dock illa - enligt en ny studie så beräknas exempelvis staten spara 32 cent (ungefär 2,70 kronor) på varje sålt cigarettpaket eftersom rökare dör tidigare, och visserligen slår sådana argument rakt tillbaka på ekonomisterna som letar maxvinst för staten i varje situation, men det är inte på den planhalvan debatten bör föras.

Det finns helt enkelt inget annat argument än ren folkhälsofascistisk tradition att särbehandla droger från andra faror, och precis som samhället i stort går mot ett sundare klimat (även om politiker gör allt i sin närmast omnipotenta makt för att hindra utvecklingen) så är det ofrånkomligt att även drogdiskussionen kommer att sansa sig och droger gradvis legaliseras.

Och även om det känns som att det går alldeles för långsamt på de flesta frihetsfronter så är det viktigt att ha i åtanke vad som hänt de senaste fem åren kontra vad som hänt under de föregående 50 åren.

(Guardianartikel-tipstack: Óli)

Inga kommentarer: