Bensinmotorn verkar inte vara framtiden, så långt tycks de flesta vara överens. Utöver det så är det fullt ordkrig om huruvida etanol verkligen är miljöanpassat, samtidigt som den diskussionen blir än mer komplex av att det skiljer en hel del mellan första generationens (utvunnet ur växter/hushållsavfall) och andra generationens (urvunnet av cellulosa) etanol.
Samtidigt jobbar GM för att få ut en elektrisk bil till skapligt pris till 2010, och forskare i USA har hittat en metod för att framställa vätgas från biologiskt nedbrytbart material.
Och mitt i allt det här så ropar folk efter kraftfulla åtgärder från staten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Och? Vart vill du komma med din kommentar??? Att allt är så komplicerat och spretigt? Förvisso är det osäkert vilket energislag som kommer att dominera. Men det handlar inte om att det måste finnas en standard, såsom Blue Ray eller HDDVD. Det handlar om att skapa ett flexibelt samhälle som kan utnyttja de bästa krafterna på den plats denna befinner sig på. Etanol kommer säkert vara dominerande i vissa sammanhang, väte i ett annat m.m. Det handlar definitivt inte att snöa in på en lösning!/Dee
johan: På vilket sätt tycker du då att statsstödet ska fungera?
Hur ska finansieringen av växlingen till ett hållbart samhälle se ut? Vem ska betala? Det är stora frågor... Eller? Man skulle kunna gräva ner sig och diskutera denna fråga till döddagar... Men i slutänden, oberoende vilken finansierningsmodell man än väljer, så blir antagligen utfallet detsamma. Det blir konsumenterna/medborgarna som får stå för fiolerna. Och det är väl inget att hymla med? Ska då statsstödet fungera med finansiering från miljöbovarna (flyget, bensinskatt m.m.) eller genom ett övergripande pålägg från alla? Det bästa är nog om man snabbt kan se över hur mycket pengar man behöver i påsen och till vad pengarna skall användas till, och sedan nå en bred överenskommelse om vilka vägar finansieringen skall ta. Men skulle jag själv få bestämma, så skulle det främst vara miljöbovarna som står för kalaset - åtminstone i det viktiga och kostsamma inledningsskedet.
Hur skulle då ett statsstöd se ut? Det handlar inte bara om att dela ut pengar från staten. Det handlar om att tydligt visa inom vilka ramar samhället i stort skall arbeta efter, på alla plan. Genom lagstiftning göra miljövänliga alternativ attraktiva att invenstera i - och förstås miljöovänliga alternativ mindre attraktiva. Men ett statsstöd är förstås också viktigt för att röra om i grytan med. Ta Tysklands subventionerade solcellsinvesteringar, som gjort att Tyskland intagit en frontplats i Europa i detta område. Nu när man uppmärksammat denna teknik, då är det också möjligt att minska på subvetionerna. Nu har också kostnaderna på solceller nått en mer effektiv kostnadsnivå i förhållande till andra alternativ. Vindkraften är ett annat exempel där det varit, och i Sverige fortfarande är, viktigt att ge subventioner i ett inledningsskede - för att ge direkt och indirekt draghjälp åt teknikutveckling och produktionsutveckling (redan utan subventioner är det i och för sig billigare att bygga vindkraft jämfört med kärnkraft, enligt en uppgift som florerade i flera nyhetssammanhang, i samband med Finlands berömda bygge).
Men varför inte ett subventionssystem som stegvis tog hänsyn till vilken miljöpåverkan bilen ger? En högre subvention för "nonemission-bil" och mindre subvention till "sockerrörsetanol" m.m. I sådana fall är det ju en ursprungsmärkning och miljömärkning av bränslet som ska till - och en beskattning/avgift utefter det Hur är vätet framställt; genom elektrolys från vindkraft eller är det en biprodukt från en miljöovänlig industri? Hur är etanolen framställd; från sockerrör eller från cellulosaavfall?/Dee
Ja, faran med stöd är att konsumenterna/medborgarna får betala oskäliga pengar. Tas pengarna in i form av skatt kommer de höjda skatterna innebära såväl att någon individ direkt inte får mat på bordet i slutet av månaden, men även att företag flyr landet eller att företag inte ens startas, vilket drabbar långt fler på lite sikt.
Sedan kommer det till gränsdragningen - hur ska man värdera någons projekt att förbättra bensinmotorns effektivitet med någon procent jämfört med att någon annan vill forska kring om det finns möjlighet att driva bilar med fusionskraft/solkraft/vad det nu än gäller? Hur ska traditionella vindkraftverk värderas i jämförelse med Maglev- eller helixturbiner? Ska företag söka bidrag för att exempelvis byta ut ädelmetallerna i mobiltelefoner mot plast? Sedan finns även andra projekt som skulle kunna få stor betydelse - annan typ av asfalt, andra plaster, nanoteknik, och så vidare i all oändlighet.
Och hur mycket pengar ska gå till miljöforskning jämfört med hur mycket som ska gå till exempelvis cancerforskning eller projekt för att minska sjukdomar, svält och fattigdom i u-länder?
Vad gäller att miljöbovar ska betala för sig så tycker jag att det i teorin är en självklar princip - skadar man andra ska man också betala för det. Det blir dock jobbiga gränsdragningar även här - ska till exempel biltillverkarna betala för partiklar som rörs upp från dubbdäck mot asfalt, och ska man skilja regionalt mellan skadan av olika föroreningar (försurning är exempelvis långt ifrån lika skadligt överallt)?
Och när ska man anta att konsensus finns för vad som är orsak och verkan? Exempelvis skogsdöden och Y2K-buggen är ju två välkända domedagsprofetior som det inte låg särskilt mycket bakom (eller åtminstone låg inte de accepterade orsakerna bakom skogsdöden).
Det är lätt att vilja väl, men risken är att fastna i byråkratiträsket (precis som väldigt mycket annat staten tar sig för) eller helt enkelt ta fel. Har man då så massiva resurser som en stat så kan varje felsatsning bli ytterst kostsam. Det känns helt enkelt inte alldeles bekvämt att lämna spetsteknologiska beslut åt staten när den förre statsministern enligt egen utsago precis upptäckt e-post och Google.
Ett smidigt alternativ till subventioner är annars att minska skattetrycket och underlätta ingång på marknader - på så sätt får lokala entusiaster enklare att påbörja projekt och få lönsamhet i dem.
Tack för inläggen förresten - internet är fantastiskt i hur lite det krävs i inledningsskedet för att få intressant debatt.
Jag håller fullkomligt med. Det handlar om vilka handtag man ska dra i, i hur stor utsträckning och när. Det välkända uttrycket att gasa och bromsa samtidigt låter i sig dubbelt. Men det handlar inte om att sitta i en bil med ett frågande, fånigt uttryck i ansiktet när bilen inte rör sig när man trampar full gas... Det handlar om att handla i en helhet. Vad ska bromsas och vad ska pushas på... och samtidigt få samhällsekonomin att gå ihop tillsammans med miljön och människorna i ett samhälle./Dee
Visst är det så, men jag har svårt att se på världen idag som att vi sitter storögda och väntar på att översvämmas.
Tekniska framsteg har hela tiden gjort att vi i enorm takt får mer nytta per miljöförstöring.
Och nu när bland annat Kina, Indien och Brasilien får resurser nog att delta i forskningen så kommer den utvecklingen att fullkomligt explodera. Kina lägger mer forskningspengar i förhållande till BNP än EU-länderna och har redan en god mängd intressanta miljöprojekt igång.
Dessutom pågår en annan process (även om den bitvis kan tyckas gå trögt) - att kvinnor mer och mer accepteras att bidra till samhället på annat sätt än som barnalstrare/-vårdare. Det finns en uppsjö genier i vardande där.
Och eftersom tekniska framsteg hela tiden bidrar till att underlätta kommande tekniska framsteg så ser i mitt tycke framtiden ljus ut.
Se bara på vad som hänt med datorernas utveckling prestandamässigt och prismässigt på 20 år - utan statlig inblandning och dessutom utan dagens boomande ekonomier och med mer förtryckta kvinnor.
Min gissning är att staten kommer subventionera/finansiera projekt samtidigt som privata projekt fortsätter producera, teknikframstegen accelerera och EU med mera dessutom kommer vilja styra.
Koldioxidutsläppen kommer minskas i enorm takt, temperaturen kommer gå tillbaka till normal nivå, hotet kommer avblåsas och ingen kommer egentligen veta om det var EU, staten eller privata projekt som låg bakom minskningen eller ens om koldioxiden någonsin var ett överhängande hot mot världen som vi känner den.
Jag tyckte att du angav en pessiminstisk ton i dina förra inlägg, så jag blev förvånad av tonen i detta... Jag ser också relativt positivt på framtiden, men vi får inte slappna av och tro att allt löser sig automatiskt. I Kina och Indien finns förvisso en enorm kunskap och deras resurser ökar stadigt. Men värderingar ändras ständigt. Vem skulle tippa, strax efter Gulf-kriget, att USA skulle gå in i Irak? Vilka värden sände USA ut i samband med detta? Vilka värderingar ligger bakom Kinas omfattande satsningar? Fortfarande fattas många stora politiska beslut i sandlådan. Jag tror i och för sig inte att det blåser upp til en världsomfattande sandstorm än på ett tag, men vi måste vara vaksamma, inte luta oss tillbaka och tro att andra löser våra problem.
Teknik som ensam problemlösare har ju också en förmåga att åstadkomma nya problem... Datorer är ju våra ledsagare till det papperslösa samhället, ändå - beroende på ovana, okunskap och ovilja, så förbrukar vi mer papper på grund av vårt datoranvändande än vad vi gjorde innan. Risken med "ren" teknik är att vi överkonsumerar även denna, så att det skapar nya problem i vår överbefolkade värld./Dee
Nej då, jag är djupt teknik- och utvecklingspositiv - det är fascinerande att så mycket som vi idag anser vara självklart uppfanns för bara något årtionde sedan.
Jag är däremot väldigt tveksam till den positiva kraften i stora politiska beslut - allt sådant andas Det stora språnget, då precis som du skriver många stora politiska beslut fattas i sandlådan.
Angående dåligt användande av teknik så har du naturligtvis en poäng i det, men det är för varje framsteg ett övergående problem, och där det finns pengar att tjäna/spara på att ens anställda använder tekniken på rätt sätt så kommer också företagare jobba för att så görs.
Vad gäller överbefolkning så får hela jordens befolkning nästan varsin kvadratmeter att stå på om de skulle samlas på Vänerns yta - befolkningen slutar dessutom att öka i takt med att länder blir rikare. Vi är inte i närheten av någon överbefolkning idag (och jag tror aldrig att vi hamnar ens i närheten av något sådant), problemet är ineffektiv användning av tillgängliga resurser.
Fast... jag tycker nog att vi är överbefolkade ändå... Om man tänker på att det inte bara finns människor på jorden. Andra däggdjur trängs undan av människans utbredning. Människan lever inte endast där hon står, utan kräver väldigt stor yta för att leva ett onödigt gott liv i jämförelse. Det är bara att se hur människans framfart i Kenya ser ut, där det inte ens ännu skett en så markant utveckling som i västvärlden. Elefanter, lejon m.m. har inte plats att leva ett för dom normalt liv. De vilda djuren där är hänvisade till reservat.
Sedan tror jag också att vi kommer en bra bit på väg genom att använda våra resurser bättre. Det är i sig problemet med överkonsumtion, att vi inte tar till vara våra resurser på bästa sätt./Dee
Omtanke om djur är en lyx som man inte har råd med i fattiga länder - står valet mellan att ge ett barn mat och att tvinga djur att flytta på sig så är inte valet särskilt komplicerat. I takt med rikedomen lyfts dock möjligheten att på ett annat sätt bry sig om exempelvis utläpp och djurvård.
Kenya är världens 140:e rikaste land (av 179), och i likhet med resten av Afrika ett ofritt land där de helt enkelt inte har råd att bry sig särskilt mycket om djuren. När ekonomin sedan är i någorlunda rullning blir istället ekoturism, där miljöhänsyn är central, ett av de allra bästa sätten att tjäna pengar. Och ju mer tekniken utvecklas desto enklare och billigare blir det för fattiga länder att nå duglig standard.
Om du inte sett det tidigare så rekommenderar jag Hans Roslings föredrag om världens utveckling (han visar bland annat hur antalet barn per familj ändrats historiskt när befolkningen blivit rikare). Rikedom gör världen bättre, helt enkelt.
Det var en mycket roande och nyttig lektion av Hans Rosling!
Jag håller fullkomligt med dig, men samtidigt har ju också sanningen ofta mer än ett ansikte. Kenya är trots allt, och har varit under en relativt lång period ett av Afrikas föredömen, på flera sätt. Demokratiprocessen har inte gått som smort, men i jämförelse med många andra afrikanska stater är det ett relativt fritt land. En ganska stor del av den begränsade rikedom Kenya har, det har man fått genom safariturism. Här såg man ganska tidigt att det fanns pengar att tjäna. Denna turism har fungerat både som motor och bromskloss, på olika sätt, i ekonomi- och demokratiutveckling. I Kenya har man egentligen inte råd att tära på naturen och tränga undan djuren... Fler och fler inser detta, men det går trots allt väldigt långsamt.
Vi får hoppas att orättvisorna och de stora skillnaderna jämnar ut sig - utan att det blir stora konflikthärdar i bakvattnet.../Dee
Fördelen med att länder drivs på olika sätt är att de länder som drivs dåligt kommer upptäcka att andra länder rusar ifrån dem, och informationstekniken är den perfekta katalysatorn i en sådan process.
Det behövs något afrikanskt land som riktigt går före med sunda reformer, så kommer resten av Afrika att följa med bit för bit. Se bara på hur de forna östländerna ett efter ett reformerar sin ekonomi.
Världen blir sundare för var dag som går, och det är en process som kommer accelerera och gå mycket snabbare än ens de mest positiva tror. Min gissning är att Afrika på riktigt börjar reformeras runt 2010, och att det redan runt 2015 kommer kännas avlägset att det någonsin var en utfattig region.
Innan det ska det dock bli intressant att se hur självgoda svenskar reagerar på att forna öststater blir rikare än oss.
Från att jag känt dina kommentarer som pessimistiska i början, så blir det bara bättre och bättre dag för dag... Inga sorger och bekymmer...
På tal om att bli omkörd, som svensk... så är det här säkert en länk som du sett förut, men om inte så är den här: http://video.feber.se/feber/art/30410/vad_kan_vi_svenskar_om_asien/
Det blev nog fel på länken... prova denna istället:
http://video.feber.se/feber/art/30410/vad_kan_vi_svenskar_om_asien/
Ja, det är ännu ett riktigt bra föredrag (som jag för övrigt länkat till här.
Särskilt intressant är betraktelsen att det inte stannar vid att gårdagens spetsteknologi är dagens svenssonvara - några årtionden gamla galna teknikfantasier är med råge passerade, och det är ändå inget mot vad framtiden kommer att ge.
Ett tecken på kraften i Asiens framryckande är för övrigt att de fullständigt sopar banan med andra länder i naturvetenskapliga ämnen.
Det är bara att hoppas att världen förstår hur mycket det finns att vinna i att bejaka sådan utveckling istället för att skrämmas av den.
WHO KILLED THE ELECTRIC CAR?
Skicka en kommentar