Carina Elmsäter-Svärd (m) säger i DN att det svenska skattetrycket tvingar fram svartjobb. Det förklaras dock inte mer än så, så en snabb uträkning (räknat på läget före reformen om hushållsnära tjänster):
En städare vill ha 50 kronor netto per timme för att städa.
Innan intjänade pengar blir 50 nettokronor så ska dock städaren skatta med cirka 32 procent, vilket innebär att han/hon måste tjäna 73,50 kr/h före skatt.
Innan det kommer till att skatta ska även arbetsgivaravgifter på dryga 32 procent betalas, vilket innebär en totalkostnad om 97 kr/h före arbetsgivaravgifter.
Utöver det tillkommer 25 procent moms, vilket gör att slutnotan landar på 121 kr/h före moms, eller i andra ord att städaren får ut ungefär 41 procent av den totala kostnaden.
Om man sedan antar att jag arbetar som trädgårdsmästare eller liknande och därmed går igenom samma avgiftstrappa som ovan, så innebär det att jag måste tjäna in 295 kronor per timme för att kunna betala 50 kronor per timme till en anställd, eller att 83 procent av intjänade pengar försvinner till staten i två led.
Att det här innebär att svartjobb frodas är fullständigt naturligt, men vad som i mitt tycke är långt allvarligare är allt arbete som aldrig blir gjort eller blir gjort amatörmässigt och till stor vånda därför att folk drar sig för att svartanställa.
Göran Persson ansåg att "folk kan städa själva", och det är också den självklara effekten av ett högskattesamhälle. Det är dock den totala antitesen till solidaritet, relationer och samarbete och dessutom ytterst ineffektivt att låta amatörer göra professionellas arbete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar