onsdag 20 april 2011
Stefan Molyneux om USA-budgeten
Stefan Molyneux är måhända bitvis väl konfrontativ, men alltid värd att lyssna på, även när han reder ut uppenbar idioti:
Staten konkretiserad
Klassikern på temat att definiera staten är Bastiats "staten är den stora illusion där alla tror sig kunna leva på andras bekostnad"; jag är dock, som tidigare nämnt, svag för Encyclopædia Dramaticas (NSFW) inledningsmening på uppslagsordet 'government':
A government is an organization set up for the purpose of obtaining hookers and blow for the leaders.
Staten är dock ett så bisarrt fenomen att den faktiskt behövs konkretiseras för att kunna förstås - så, först - ur Francois Tremblays samhällskontrakt ur boken But who will build the roads?, via Ludwig von AnKa (namnförklaring) - gå vidare till AnKa-bloggen för övriga åtta sektioner:
Section 1:
I will surrender to the Government a percentage of my property. The actual percentage will be determined by the Government and will be subject to change at any time. The amount to be surrendered may be based on my income, the value of my property, the value of my purchases, or any other criteria the Government chooses. To aid the Government in determining the percentage, I will apply for a Government identification number that I will use in all my financial transactions.
Och Michael Huemers tankeexperiment, via Bryan Caplan:
Michael Huemer asks his students to imagine being a neighborhood vigilante. Suppose, he says, you live in a crime-ridden neighborhood, and nothing's being done about it. So you hunt down criminals and lock them in your basement.
After awhile, you bill your neighbors for keeping the neighborhood safe. You tell neighbors who balk that not paying means they'll land in the basement brig with the criminals.
"Most people would recognize this as outrageous behavior," observes Huemer, associate professor of philosophy at the University of Colorado Boulder.
Yet in Huemer's thought experiment, the vigilante's behavior is that of a rudimentary government, focused on preventing crime and collecting taxes.
This hypothetical scenario illustrates a question that Huemer argues is difficult to answer: namely, what gives a government the legitimate authority to act as it does?
"There is no satisfactory answer to this," Huemer says. "In fact, I conclude it's a moral illusion we're suffering from."
Och från Failbook:
(Direktlänk)
A government is an organization set up for the purpose of obtaining hookers and blow for the leaders.
Staten är dock ett så bisarrt fenomen att den faktiskt behövs konkretiseras för att kunna förstås - så, först - ur Francois Tremblays samhällskontrakt ur boken But who will build the roads?, via Ludwig von AnKa (namnförklaring) - gå vidare till AnKa-bloggen för övriga åtta sektioner:
Section 1:
I will surrender to the Government a percentage of my property. The actual percentage will be determined by the Government and will be subject to change at any time. The amount to be surrendered may be based on my income, the value of my property, the value of my purchases, or any other criteria the Government chooses. To aid the Government in determining the percentage, I will apply for a Government identification number that I will use in all my financial transactions.
Och Michael Huemers tankeexperiment, via Bryan Caplan:
Michael Huemer asks his students to imagine being a neighborhood vigilante. Suppose, he says, you live in a crime-ridden neighborhood, and nothing's being done about it. So you hunt down criminals and lock them in your basement.
After awhile, you bill your neighbors for keeping the neighborhood safe. You tell neighbors who balk that not paying means they'll land in the basement brig with the criminals.
"Most people would recognize this as outrageous behavior," observes Huemer, associate professor of philosophy at the University of Colorado Boulder.
Yet in Huemer's thought experiment, the vigilante's behavior is that of a rudimentary government, focused on preventing crime and collecting taxes.
This hypothetical scenario illustrates a question that Huemer argues is difficult to answer: namely, what gives a government the legitimate authority to act as it does?
"There is no satisfactory answer to this," Huemer says. "In fact, I conclude it's a moral illusion we're suffering from."
Och från Failbook:
(Direktlänk)
Värnplikt är slaveri, helt enkelt
Jag har inte nämnt värnplikten särskilt ofta på bloggen, men den är ett horribelt frihetsingrepp och förtjänar egentligen att sågas som idé med jämna mellanrum - särskilt nu som Peter Hultqvist (s), ny ordförande i riksdagens försvarsutskott menat att den frivilliga rekryteringen till försvarsmakten är en "katastrof".
Mattias Svensson sågade elegant värnplikten som slaveri, och den numer tyvärr insomnade bloggen Swedish Libertarian sammanfattade likaledes elegant argumenten för värnplikt och deras tillämpning, i anknytning till tidigare SvD-artikel:
"Många europeiska länder som avskaffat värnplikten har fått stora rekryteringsproblem" = "Stater som avskaffat slaveri har haft svårt att hitta tillräckligt med anställda i bomullsfälten"
"En brittisk brigadchef sa till mig: "era reservister är bättre än våra yrkessoldater"." = "Era slavar är bättre än våra frivilliga bomullsfälstsarbetare"
Värnplikt är slaveri, och att försvara det är helt enkelt, precis som Swedish Libertarian också skrev, "osmakligt som fan, för att uttrycka det milt".
Mattias Svensson sågade elegant värnplikten som slaveri, och den numer tyvärr insomnade bloggen Swedish Libertarian sammanfattade likaledes elegant argumenten för värnplikt och deras tillämpning, i anknytning till tidigare SvD-artikel:
"Många europeiska länder som avskaffat värnplikten har fått stora rekryteringsproblem" = "Stater som avskaffat slaveri har haft svårt att hitta tillräckligt med anställda i bomullsfälten"
"En brittisk brigadchef sa till mig: "era reservister är bättre än våra yrkessoldater"." = "Era slavar är bättre än våra frivilliga bomullsfälstsarbetare"
Värnplikt är slaveri, och att försvara det är helt enkelt, precis som Swedish Libertarian också skrev, "osmakligt som fan, för att uttrycka det milt".
söndag 10 april 2011
Ännu en BNP-karta
På samma tema som den amerikanska karta som inspirerade mig att göra en svensk motsvarighet (och även en BNP per capita-variant) så har nu The Economist gjort en interaktiv karta där BNP för Kinas provinser jämförs med länder (de har även gjort motsvarande karta för USA):
Observera alltså att kartan är interaktiv; jag fick dock inte inbäddningen att fungera som önskat, så klicka gärna vidare direkt till The Economist för att få fullt utbyte av kartan.
(Via Carpe Diem)
(Via Carpe Diem)
Earth Hour Kanada utvärderat
Earth Hour är rent pajaseri, men kan ändå vara intressant att utvärdera effekterna av - från Treehugger:
Electric utility Toronto Hydro saw only a 5% drop in power used, half of last year. The Toronto Star had some fun checking out who had the lights on and there were some real surprises. The President of Earth Day Canada left his lights blazing, as did the Provincial Minister of Energy, former Mayor David Miller and the headquarters of Ontario Power Generation, on a Saturday night yet.
Några tidigare inlägg om Earth Hour:
- Och så var det dags för Earth Hour igen
- Earth Hour utvärderat (uppdaterad statistik här och här)
Electric utility Toronto Hydro saw only a 5% drop in power used, half of last year. The Toronto Star had some fun checking out who had the lights on and there were some real surprises. The President of Earth Day Canada left his lights blazing, as did the Provincial Minister of Energy, former Mayor David Miller and the headquarters of Ontario Power Generation, on a Saturday night yet.
Några tidigare inlägg om Earth Hour:
- Och så var det dags för Earth Hour igen
- Earth Hour utvärderat (uppdaterad statistik här och här)
Vaccinationer
Jag har tidigare skrivit om senaste tidens framgångar i kampen mot horribla sjukdomar, men vaccinationer ses ändå ofta med märkligt oblida ögon. I USA beslöt en skola att hålla sig borta från vaccinationer, ett experiment som nu måste avslutas - från The Roanoke Times:
A small, private Floyd County school has closed for the week after more than half its students became ill with whooping cough [kikhosta].
At least 30 people associated with Blue Mountain School have been diagnosed with the highly contagious disease, also called pertussis, including 23 of its 45 students, said Shelly Emmett, the alternative school's director.
Viktigt att påpeka i sammanhanget är att jag är långt från en vaccinationsapologet, och jag avstod exempelvis från svininfluensavaccination, så jag ser det snarare som ett exempel på vikten av att inte införa heltäckande lagar överallt - det här experimentet gick inte som önskas, och finns nu att lära av; hade det istället gått bra hade det funnits andra lärdomar att dra - konkurrens är något oerhört positivt.
A small, private Floyd County school has closed for the week after more than half its students became ill with whooping cough [kikhosta].
At least 30 people associated with Blue Mountain School have been diagnosed with the highly contagious disease, also called pertussis, including 23 of its 45 students, said Shelly Emmett, the alternative school's director.
Viktigt att påpeka i sammanhanget är att jag är långt från en vaccinationsapologet, och jag avstod exempelvis från svininfluensavaccination, så jag ser det snarare som ett exempel på vikten av att inte införa heltäckande lagar överallt - det här experimentet gick inte som önskas, och finns nu att lära av; hade det istället gått bra hade det funnits andra lärdomar att dra - konkurrens är något oerhört positivt.
Och lite närproducerat
George Monbiot skriver inte bara om strålning i Guardiankolumnen, utan snuddar också vid närproduceratproblematiken:
At high latitudes like ours, most small-scale ambient power production is a dead loss. Generating solar power in the UK involves a spectacular waste of scarce resources. It's hopelessly inefficient and poorly matched to the pattern of demand.
Och:
Some greens go even further: why waste renewable resources by turning them into electricity? Why not use them to provide energy directly? To answer this question, look at what happened in Britain before the industrial revolution.
The damming and weiring of British rivers for watermills was small-scale, renewable, picturesque and devastating. By blocking the rivers and silting up the spawning beds, they helped bring to an end the gigantic runs of migratory fish that were once among our great natural spectacles and which fed much of Britain – wiping out sturgeon, lampreys and shad, as well as most sea trout and salmon.
Traction was intimately linked with starvation. The more land that was set aside for feeding draft animals for industry and transport, the less was available for feeding humans. It was the 17th-century equivalent of today's biofuels crisis. The same applied to heating fuel. As EA Wrigley points out in his book Energy and the English Industrial Revolution, the 11m tonnes of coal mined in England in 1800 produced as much energy as 11m acres of woodland (one third of the land surface) would have generated.
Before coal became widely available, wood was used not just for heating homes but also for industrial processes: if half the land surface of Britain had been covered with woodland, Wrigley shows, we could have made 1.25m tonnes of bar iron a year (a fraction of current consumption) and nothing else. Even with a much lower population than today's, manufactured goods in the land-based economy were the preserve of the elite. Deep green energy production – decentralised, based on the products of the land – is far more damaging to humanity than nuclear meltdown.
Och till några praktiska tillämpningar av närproduceratprincipen:
- New York Times DIY-skola, exempelvis creme fraiche:
In a bowl, whisk together 1 part buttermilk with 8 parts of the best heavy cream you can find — not ultra-pasteurized. (For example, 1/4 cup buttermilk to 2 cups cream.) Cover the bowl and leave it at room temperature for 12 hours to 2 days, until it thickens and separates. Whisk together and transfer to a container; refrigerate, tightly covered.
Och svårare än så är alltså inte alternativet till att spendera cirka 10 kronor i närmsta livsmedelsbutik - om man nu alltså har tillgång till kärnmjölk och grädde (och visp, skål, kyl, etc).
- Att bygga en egen bil - från Jalopnik:
Souza, 35, had to panhandle in the Brazilian city of São José de Piranha and go hungry for four months in order to raise the initial $270 he needed for sheet metal, which he cut into shape using a borrowed hammer and chisel. He scrounged a 125cc motorcycle engine, and gathered other junked parts from all over the region.
Bygget tog fyra år och uppenbarligen alldeles anmärkningsvärda mängder begåvning - precis som ett fantastiskt diagram i DN nyligen visade så använder sig Volvo av över 300 underleverantörer i 41 länder för att leverera de över 20 000 delar som behövs för att bygga en V70, vilket även gör att såväl ursprungsmärkningar som BNP-uträkningar egentligen blir omöjliga.
Jag såg det nyligen länkas till ett blogginlägg där Dianas död - där en engelsk prinsessa med en egyptisk pojkvän åkte i en tysk bil med holländsk motor, etc - togs som äntligen en begriplig globaliseringsdefinition, men det för mig bästa exemplet på det är I, pencil (förklaras av Milton Friedman här och finns som diagram här), där den enorma processen bakom att tillverka en penna reds ut; samma penna kostar sedan någon minuts arbetsinsats för att köpa väl i butik. På samma tema reder Jeffrey Tucker ut varför det inte finns något som kan kallas hemlagad glass (obligatorisk Hassan-referens).
Även Lisa Simpson har tidigare gjort sig skyldig till feltänket, men kommit till sans - citat ur avsnittet The Debarted:
I never dreamed an American car designed in Germany, assembled in Mexico from parts made in Canada, could be so amazing.
Några tidigare inlägg om närproducerat (se också taggen närproducerat):
- Peter Griffin goes närproducerat
At high latitudes like ours, most small-scale ambient power production is a dead loss. Generating solar power in the UK involves a spectacular waste of scarce resources. It's hopelessly inefficient and poorly matched to the pattern of demand.
Och:
Some greens go even further: why waste renewable resources by turning them into electricity? Why not use them to provide energy directly? To answer this question, look at what happened in Britain before the industrial revolution.
The damming and weiring of British rivers for watermills was small-scale, renewable, picturesque and devastating. By blocking the rivers and silting up the spawning beds, they helped bring to an end the gigantic runs of migratory fish that were once among our great natural spectacles and which fed much of Britain – wiping out sturgeon, lampreys and shad, as well as most sea trout and salmon.
Traction was intimately linked with starvation. The more land that was set aside for feeding draft animals for industry and transport, the less was available for feeding humans. It was the 17th-century equivalent of today's biofuels crisis. The same applied to heating fuel. As EA Wrigley points out in his book Energy and the English Industrial Revolution, the 11m tonnes of coal mined in England in 1800 produced as much energy as 11m acres of woodland (one third of the land surface) would have generated.
Before coal became widely available, wood was used not just for heating homes but also for industrial processes: if half the land surface of Britain had been covered with woodland, Wrigley shows, we could have made 1.25m tonnes of bar iron a year (a fraction of current consumption) and nothing else. Even with a much lower population than today's, manufactured goods in the land-based economy were the preserve of the elite. Deep green energy production – decentralised, based on the products of the land – is far more damaging to humanity than nuclear meltdown.
Och till några praktiska tillämpningar av närproduceratprincipen:
- New York Times DIY-skola, exempelvis creme fraiche:
In a bowl, whisk together 1 part buttermilk with 8 parts of the best heavy cream you can find — not ultra-pasteurized. (For example, 1/4 cup buttermilk to 2 cups cream.) Cover the bowl and leave it at room temperature for 12 hours to 2 days, until it thickens and separates. Whisk together and transfer to a container; refrigerate, tightly covered.
Och svårare än så är alltså inte alternativet till att spendera cirka 10 kronor i närmsta livsmedelsbutik - om man nu alltså har tillgång till kärnmjölk och grädde (och visp, skål, kyl, etc).
- Att bygga en egen bil - från Jalopnik:
Souza, 35, had to panhandle in the Brazilian city of São José de Piranha and go hungry for four months in order to raise the initial $270 he needed for sheet metal, which he cut into shape using a borrowed hammer and chisel. He scrounged a 125cc motorcycle engine, and gathered other junked parts from all over the region.
Bygget tog fyra år och uppenbarligen alldeles anmärkningsvärda mängder begåvning - precis som ett fantastiskt diagram i DN nyligen visade så använder sig Volvo av över 300 underleverantörer i 41 länder för att leverera de över 20 000 delar som behövs för att bygga en V70, vilket även gör att såväl ursprungsmärkningar som BNP-uträkningar egentligen blir omöjliga.
Jag såg det nyligen länkas till ett blogginlägg där Dianas död - där en engelsk prinsessa med en egyptisk pojkvän åkte i en tysk bil med holländsk motor, etc - togs som äntligen en begriplig globaliseringsdefinition, men det för mig bästa exemplet på det är I, pencil (förklaras av Milton Friedman här och finns som diagram här), där den enorma processen bakom att tillverka en penna reds ut; samma penna kostar sedan någon minuts arbetsinsats för att köpa väl i butik. På samma tema reder Jeffrey Tucker ut varför det inte finns något som kan kallas hemlagad glass (obligatorisk Hassan-referens).
Även Lisa Simpson har tidigare gjort sig skyldig till feltänket, men kommit till sans - citat ur avsnittet The Debarted:
I never dreamed an American car designed in Germany, assembled in Mexico from parts made in Canada, could be so amazing.
Några tidigare inlägg om närproducerat (se också taggen närproducerat):
- Peter Griffin goes närproducerat
Klimat och väder, alternativt jag ska aldrig någonsin dricka igen
Händelser som inträffade nyligen upptar en oproportionerligt stor andel av vardagen - exempelvis anar jag att fågelinfluensan, svininfluensan, jordbävningen i Haiti och gruvarbetarna i Chile inte nämnts särskilt mycket i omgivningarna på sistone, trots att samtliga de händelserna dominerade media totalt under några veckor var.
En intressant studie på temat - via Eric Barker (hans fetstil):
In three studies, we asked residents of the United States and Australia to report their opinions about global warming and whether the temperature on the day of the study was warmer or cooler than usual. Respondents who thought that day was warmer than usual believed more in and had greater concern about global warming than did respondents who thought that day was colder than usual. They also donated more money to a global-warming charity if they thought that day seemed warmer than usual. We used instrumental variable regression to rule out some alternative explanations.
Det här fenomenet känner naturligtvis den enade ajabajafronten till, och hugger därför omgående på precis allt som händer - som bland andra Rahm Emanuel, Göran Greider och Hillary Clinton bokstavligt uttalat sig så är en kris ett fint tillfälle att få in en fot innan sansen hunnit återfinna sig.
Naturskyddsföreningen må ha ett gott rykte i breda kretsar, men står naturligtvis inte över sådana billiga poäng - ordförande Mikael Karlsson i bloggen:
Två opinionsundersökningar den senaste veckan visar att opinionen i kärnkraftsfrågan i Sverige svänger markant till förmån för avveckling.
Undersökningarna han refererar till är dels en från Synovate, där andelen som vill avveckla kärnkraften gått från 15 procent 2008 till 36 procent 2011, och dels en från Novus, där förtroendet för svensk kärnkraft minskat hos var åttonde svensk.
Karlssons tolkning av siffrorna är självfallet fullständigt idiotisk - 2008 var det närmare 30 år sedan den senaste allvarliga kärnkraftolyckan, när de nya undersökningarna utfördes 2011 så befann vi oss precis mitt i en katastrof. Att opinionen inte svängt mer än så är fullständigt sensationellt - det är ju fortfarande fler än 6 av 10 som inte vill avveckla den svenska kärnkraften i den ena studien och 82 procent som inte ändrat sina preferenser i den andra studien. Utöver katastrofen i Japan så har ju dessutom forskningen gjort framsteg som gör att kärnkraften inte är lika attraktiv.
Om något så visar de här studierna hur anmärkningsvärt död kärnkraftsavvecklingsfrågan är i Sverige, inget annat, och det kan bli intressant att se motsvarande undersökning redan 2012.
Apropå att ändra kärnkraftspreferenserna på senare tid så bör man även nämna George Monbiot, annars vanligtvis en av de allra mest högljudda kritikerna av det moderna samhället - ur en kolumn i Guardian:
A crappy old plant with inadequate safety features was hit by a monster earthquake and a vast tsunami. The electricity supply failed, knocking out the cooling system. The reactors began to explode and melt down. The disaster exposed a familiar legacy of poor design and corner-cutting. Yet, as far as we know, no one has yet received a lethal dose of radiation.
En intressant studie på temat - via Eric Barker (hans fetstil):
In three studies, we asked residents of the United States and Australia to report their opinions about global warming and whether the temperature on the day of the study was warmer or cooler than usual. Respondents who thought that day was warmer than usual believed more in and had greater concern about global warming than did respondents who thought that day was colder than usual. They also donated more money to a global-warming charity if they thought that day seemed warmer than usual. We used instrumental variable regression to rule out some alternative explanations.
Det här fenomenet känner naturligtvis den enade ajabajafronten till, och hugger därför omgående på precis allt som händer - som bland andra Rahm Emanuel, Göran Greider och Hillary Clinton bokstavligt uttalat sig så är en kris ett fint tillfälle att få in en fot innan sansen hunnit återfinna sig.
Naturskyddsföreningen må ha ett gott rykte i breda kretsar, men står naturligtvis inte över sådana billiga poäng - ordförande Mikael Karlsson i bloggen:
Två opinionsundersökningar den senaste veckan visar att opinionen i kärnkraftsfrågan i Sverige svänger markant till förmån för avveckling.
Undersökningarna han refererar till är dels en från Synovate, där andelen som vill avveckla kärnkraften gått från 15 procent 2008 till 36 procent 2011, och dels en från Novus, där förtroendet för svensk kärnkraft minskat hos var åttonde svensk.
Karlssons tolkning av siffrorna är självfallet fullständigt idiotisk - 2008 var det närmare 30 år sedan den senaste allvarliga kärnkraftolyckan, när de nya undersökningarna utfördes 2011 så befann vi oss precis mitt i en katastrof. Att opinionen inte svängt mer än så är fullständigt sensationellt - det är ju fortfarande fler än 6 av 10 som inte vill avveckla den svenska kärnkraften i den ena studien och 82 procent som inte ändrat sina preferenser i den andra studien. Utöver katastrofen i Japan så har ju dessutom forskningen gjort framsteg som gör att kärnkraften inte är lika attraktiv.
Om något så visar de här studierna hur anmärkningsvärt död kärnkraftsavvecklingsfrågan är i Sverige, inget annat, och det kan bli intressant att se motsvarande undersökning redan 2012.
Apropå att ändra kärnkraftspreferenserna på senare tid så bör man även nämna George Monbiot, annars vanligtvis en av de allra mest högljudda kritikerna av det moderna samhället - ur en kolumn i Guardian:
A crappy old plant with inadequate safety features was hit by a monster earthquake and a vast tsunami. The electricity supply failed, knocking out the cooling system. The reactors began to explode and melt down. The disaster exposed a familiar legacy of poor design and corner-cutting. Yet, as far as we know, no one has yet received a lethal dose of radiation.
lördag 9 april 2011
Anledningen till att Muhammed tog sig till berget
The Daily Score skriver om trainspotters, och gör på temat en beräkning:
A 4 minute crossing delay may not sound like much, but it could add up. Here's the math. Assuming that a rail car carries 110 tons of coal and that a train is 125 cars long, shipping 24 million tons of coal would mean running about 1,750 trains per year. That's an average of 5 loaded trains a day, plus 5 returning empty trains. Together, those 10 trains would result in around 40 minutes of street obstruction per day (not counting the additional time for crossing signals to sound and seal off a road from the traffic). That's roughly 240 hours per year or, in aggregate, 10 full days of street blockage per year.
Sådana mängder är onekligen hisnande, så eftersom vi troligtvis närmar oss peak peaklarm så kan det vara intressant att få perspektiv på människans påverkan och naturens resurser - från The Unbroken Window, angående hur lång tid det (försiktigt räknat) skulle ta att forsla bort den synliga delen av Mount Whitney ifall man körde ett fullt lass med världens största dumper var femte minut:
Putting the above figures together, costlessly loading the world’s most powerful and largest dumptrucks at a rate of one truck per 5 minutes would take us 2,095 years to completely extract the viewable part of Mt. Whitney.
A 4 minute crossing delay may not sound like much, but it could add up. Here's the math. Assuming that a rail car carries 110 tons of coal and that a train is 125 cars long, shipping 24 million tons of coal would mean running about 1,750 trains per year. That's an average of 5 loaded trains a day, plus 5 returning empty trains. Together, those 10 trains would result in around 40 minutes of street obstruction per day (not counting the additional time for crossing signals to sound and seal off a road from the traffic). That's roughly 240 hours per year or, in aggregate, 10 full days of street blockage per year.
Sådana mängder är onekligen hisnande, så eftersom vi troligtvis närmar oss peak peaklarm så kan det vara intressant att få perspektiv på människans påverkan och naturens resurser - från The Unbroken Window, angående hur lång tid det (försiktigt räknat) skulle ta att forsla bort den synliga delen av Mount Whitney ifall man körde ett fullt lass med världens största dumper var femte minut:
Putting the above figures together, costlessly loading the world’s most powerful and largest dumptrucks at a rate of one truck per 5 minutes would take us 2,095 years to completely extract the viewable part of Mt. Whitney.
Den amerikanska budgeten räddad efter tuffa förhandlingar
Som Johan Ingerö skrivit tidigare så borde Lyxfällan bredda sin verksamhet och ta sig an även offentlig verksamhet; USA:s budgetlösning nu är ett perfekt exempel på det temat - från Grevad Lux:
Tänk er ett avsnitt av lyxfällan där nåt par går back 20 000kr varje månad (det är ganska mycket även för att vara det programmet) och där de går med på att dra ner på utgifterna med 500kr per månad. Och sen applåderar sig själva för det. Och pratar om hur viktigt det är att de börjar leva inom sina tillgångar för att det inte ska gå alldeles åt skogen.
Liknelsen är bisarrt nog fullständigt korrekt - vad USA gjort är (enligt TT:s siffror) att minska underskottet med runt 2,5 procent, och som vanligt har The Cautionary Revelation of the Apocalypse skrivit väl på temat:
You see $500 billion over a ten year period is NOTHING. It’s a drop in the ocean, a fart in a Hurricane, its one tiny grain of sand in the Sahara’s. IF they had said $500 billion this year, $500 billion next year and/or $500 billion each year for 5-6 years to come, then we would come close to what is necessary. $500 billion over a ten year period is a joke, and a really bad one at that.
The U.S. has a debt of $14 000 billion, and it increases with about $1500 billion each year. A cut of $38 billion will not even cover the losses of April!
The actual debate between Democrats and republicans were if the public debt - excluding future promises - would increase to $15620 billion or to $15580 billion. Never seen that in the news have you?
En skuld är alldeles grundläggande något som måste betalas tillbaka någon gång. Retoriken som används här - från såväl politiker som media (DN, SvD, E24 och GP är bara några av tidningarna som enbart rapporterat om det under TT-rubriken "Budgetkrisen över i USA") - minner om Frank Drebin och kan helt enkelt inte innebära annat än medvetna lögner om ett bokstavligt talat världsomvälvande stort problem, och det är långt förbi pinsamt att debatten förs på det här sättet; medieforskare kommer att ha mycket intressant att gräva i, när sedan ekonomin återhämtat sig nog för att sådana ska existera igen.
Tänk er ett avsnitt av lyxfällan där nåt par går back 20 000kr varje månad (det är ganska mycket även för att vara det programmet) och där de går med på att dra ner på utgifterna med 500kr per månad. Och sen applåderar sig själva för det. Och pratar om hur viktigt det är att de börjar leva inom sina tillgångar för att det inte ska gå alldeles åt skogen.
Liknelsen är bisarrt nog fullständigt korrekt - vad USA gjort är (enligt TT:s siffror) att minska underskottet med runt 2,5 procent, och som vanligt har The Cautionary Revelation of the Apocalypse skrivit väl på temat:
You see $500 billion over a ten year period is NOTHING. It’s a drop in the ocean, a fart in a Hurricane, its one tiny grain of sand in the Sahara’s. IF they had said $500 billion this year, $500 billion next year and/or $500 billion each year for 5-6 years to come, then we would come close to what is necessary. $500 billion over a ten year period is a joke, and a really bad one at that.
The U.S. has a debt of $14 000 billion, and it increases with about $1500 billion each year. A cut of $38 billion will not even cover the losses of April!
The actual debate between Democrats and republicans were if the public debt - excluding future promises - would increase to $15620 billion or to $15580 billion. Never seen that in the news have you?
En skuld är alldeles grundläggande något som måste betalas tillbaka någon gång. Retoriken som används här - från såväl politiker som media (DN, SvD, E24 och GP är bara några av tidningarna som enbart rapporterat om det under TT-rubriken "Budgetkrisen över i USA") - minner om Frank Drebin och kan helt enkelt inte innebära annat än medvetna lögner om ett bokstavligt talat världsomvälvande stort problem, och det är långt förbi pinsamt att debatten förs på det här sättet; medieforskare kommer att ha mycket intressant att gräva i, när sedan ekonomin återhämtat sig nog för att sådana ska existera igen.
torsdag 7 april 2011
Två kroppar, två blodomlopp
I all korthet så håller jag (föga förvånande) inte med Isobel Hadley-Kamptz i hennes inlägg om "mänsklighetens inneboende beroende" - där hon ser människor som "skröpliga varelser" som "behöver andra människors omvårdnad under en förskräckande stor del av våra liv" så ser jag att människor med god marginal klarar vad än de ges möjlighet att försöka sig på, och alldeles grundläggande så ser jag inte skattefinansierad barn- och äldrevård som något frihetligt, och inte heller att det krävs statlig inblandning för att barn alls skulle bli gjorda, men det är så etablerade åsiktsskillnader att det inte är värt ett blogginlägg.
Jag kan dock inte låta bli att anmärka på ett märkligt ofta förekommande missförstånd:
För kvinnor är ibland två. Inte en. Två. Kanske inte två med lika rättigheter, men dock två individer i en kropp, två kroppar i ett hölje. Ett blodomlopp.
Ty nä, mamma och foster delar inte blodomlopp - det är exempelvis inte alldeles ovanligt att fostret och mamman har olika blodgrupper - från Erika Rindsjö hos En forskares betraktelser, som delar mitt bekymmer med just den här missuppfattningen (som för övrigt påfallande ofta används i patriarkala sammanhang):
Fostret har sitt eget blod, mamman sitt och de är separerade från varandra av tre cellager: trofoblastcellen, stromacellen och endotelcellen.
Jag kan dock inte låta bli att anmärka på ett märkligt ofta förekommande missförstånd:
För kvinnor är ibland två. Inte en. Två. Kanske inte två med lika rättigheter, men dock två individer i en kropp, två kroppar i ett hölje. Ett blodomlopp.
Ty nä, mamma och foster delar inte blodomlopp - det är exempelvis inte alldeles ovanligt att fostret och mamman har olika blodgrupper - från Erika Rindsjö hos En forskares betraktelser, som delar mitt bekymmer med just den här missuppfattningen (som för övrigt påfallande ofta används i patriarkala sammanhang):
Fostret har sitt eget blod, mamman sitt och de är separerade från varandra av tre cellager: trofoblastcellen, stromacellen och endotelcellen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)