Bizarro-världen

David Nessle skriver ett intressant inlägg om Stålmannens Bizarrovärld, och kommentarerna till inlägget håller även de hög klass (exempelvis: "Även i bizarrovärlden är det kvinnor som har kjol och äktenskap är en central institution"), och just tvärtomvärlden är ett intressant påfund värt sina studier. 

Jag minns en Galagoserie på temat som slutar begåvat med att huvudpersonen blir påkörd då han går mot röd gubbe, men vad jag mest fokuserade på var personen som sade "skänk en slant till en fattig miljonär". Motsatsen till tiggeri är svårdefinierat (skulle tiggaren varit rik, skulle han i så fall önskat bli rikare eller fattigare, osv), men jag måste säga att deras val nog ändå är det bästa.

Men att bygga intressanta och hållbara koncept är en ädel konst. Rune Andreassons föregångare till Bamse hette Brum, och var superstark utom när han blev förkyld. Serien lades naturligtvis ner då varje serie behövde innehålla en förkylning för att bli intressant. Samma bekymmer lider för övrigt Stålmannen av - utan kryptonit ingen spänning.

Även en annan känd berättelse grundades på en intressant förutsättning: Bibeln. Ett mänskligt intellekt har uppenbara bekymmer att hantera allsmäktighet, och åtminstone i min värld är det märkligt att en allsmäktig uppenbarelse exempelvis upprepade gånger beskriver sig själv som svartsjuk och använder den sjunde dagen till att vila. Det är dessutom märkligt att han ägnade sju dagar åt att skapa jorden - han är ju allsmäktig och borde skapat allt på nolltid.

Men oavsett luckorna och svårigheterna i ovanstående världar så är liknande tankeexperiment nyttiga. Normer och tankebanor är till för att ifrågasättas.