Alkohol och den svenska folksjälen

Mattias Svensson har skrivit mycket kring alkoholen, och hans Voltaire-artikel är underhållande och bildande läsning kring det kanske allra svenskaste av samhällsfenomen (trots den amerikanska influensen).

Artikeln är heltäckande, men jag tänkte ändå passa på att fylla på den lite, från Forskning & Framstegs artikel (de har öppnat sitt artikelarkiv i fulltext, vilket är en fantastisk tjänst):

Serveringspersonalen skulle inte aktivt få gästerna att dricka. Bestämmelsen riktade sig mot så kallad "animering till rusdrycksförtäring", men om serveringspersonalen endast frågade "Behagas något att dricka?" eller "Behagas något mera att dricka?" så stred detta inte mot stadgandet!
Utskänkning av spritdrycker fick endast ske till gäst "som å utskänkningsstället börjat intaga eller omedelbart förut därstädes intagit verklig måltid, bestående av lagad mat till ett pris, som för måltid sammansatt av minst två rätter utgör lägst 1 krona och 50 öre och för annan måltid lägst 2 kronor". Vidare gällde följande: "Därest gästen icke äter av den framsatta maten, bör serveringen av spritdrycker avbrytas." Även om det inte uttryckligen var personalens sak att kontrollera hur mycket av den framsatta maten som gästen åt, gällde att "saxning, d.v.s. petande i maten eller sönderskärande av ett köttstycke, berättigar dock icke till fortsatt servering".
/.../
Serveringspersonalen skulle inte aktivt få gästerna att dricka. Bestämmelsen riktade sig mot så kallad "animering till rusdrycksförtäring", men om serveringspersonalen endast frågade "Behagas något att dricka?" eller "Behagas något mera att dricka?" så stred detta inte mot stadgandet!
Utskänkning av spritdrycker fick endast ske till gäst "som å utskänkningsstället börjat intaga eller omedelbart förut därstädes intagit verklig måltid, bestående av lagad mat till ett pris, som för måltid sammansatt av minst två rätter utgör lägst 1 krona och 50 öre och för annan måltid lägst 2 kronor". Vidare gällde följande: "Därest gästen icke äter av den framsatta maten, bör serveringen av spritdrycker avbrytas." Även om det inte uttryckligen var personalens sak att kontrollera hur mycket av den framsatta maten som gästen åt, gällde att "saxning, d.v.s. petande i maten eller sönderskärande av ett köttstycke, berättigar dock icke till fortsatt servering".
/.../
Att som kvinna stå och "smutta" på en drink i baren var ett uppenbart tecken på att bjuda ut sig. Kopplingen alkohol, moral och sexualitet var tydlig.
/.../
Det finns många berättelser om hur man kringgick måltidstvånget. Så kallade "bongrätter" kunde vara smörgåsar som bars in och ut eller en klick blåbärssylt på en sked eller enbart burkärtor. Hovtraktören Tore Wretman menar att man lika gärna kunde ha serverat "gipsanrättningar". Eftersom män hade större ranson än kvinnor, fanns det mycket få "kvinnliga" gäster på bjudningarna. På ett vanligt bröllop noterades på notan att det varit en kvinnlig och 39 manliga gäster. Att på detta sätt tänja på reglerna var möjligt eftersom restaurangnotorna var handskrivna. Mycket tid ägnades åt att makulera originalnotorna och skriva nya i efterhand.
/.../
Att Brattsystemet minskade drickandet är tydligt. Däremot hade det mindre betydelse för att få bukt med de grava alkoholmissbrukarna. I runda tal 75 procent av fylleriförseelserna begicks av personer utan motbok.
/.../
I Norrland gav torrläggningen upphov till ett marginaliserat drickande där lönnbränningen florerade och där brännvinssurrogat i form av eter, Hoffmanns droppar och hårvatten var vanliga.

Det är så plågsamt uppenbart vad som händer vid regleringar, och det är intet kort om ofattbart att etablissemanget agerar blinda inför fenomenet. Faktabaserad droggranskning står långt från samhällsdebatten, och hade varit omöjlig att framföra från politikerställning. Det är därför inte särskilt förvånande att exempelvis Expressens Karin Olsson vevar blint (1, 2, 3, Mattias Svenssons svar: 1, 2) mot det.

Även Sanna Raymans ledarbloggsinlägg om alkohol och amning rekommenderas.

Sedan något jag bara inte kunde låta bli att uppmärksamma - Erik Lemming som omnämns i förbifarten i Mattias Svenssons artikel måste väl vara spjutkastaren, trots stavningsskillnaden?

Mattias Svensson nämner även Bengt Sändhs "Ett recept" som ansvarig för att ha fördubblat hembränningen. Den finns att lyssna på här:

(Direktlänk)