Mjölken, folksjälens dryck

Taffel skriver om den bisarra mjölkmarknaden:

Det finns mycket annat som är udda med mejeriindustrin. Här i Sverige är det till exempel så att större delen av mjölkbranschen ägs av bönderna själva. I motsats till de flesta andra företag, som vill köpa sin råvara så billigt som möjligt, vill bönderna istället att råvarupriset ska vara så högt som möjligt. De är ju både råvaruleverantörer och ägare.

Dessutom har nästan alla de svenska mejeriföretagen mottagningsplikt. De lovar att köpa all mjölk som bönderna levererar, oavsett om det finns efterfrågan eller inte.

Nu börjar vi närma oss pudelns kärna. Det är nämligen mottagningsplikten som gör det så krångligt för mejerierna. Till skillnad från exempelvis slakterierna, som också har mottagningsplikt, kan mejerierna inte lägga mjölken i frysen om efterfrågan skulle svikta. För mejerierna heter lösningen istället pulver. Den mjölk som inte kan säljas som färskvara, till exempel mjölk eller grädde, eller förädlas till förslagsvis ost eller smör, torkas till mjölkpulver. En stabil bulkvara med lång hållbarhet. Mycket praktiskt. Om det inte vore för priset.

Torkningen kostar pengar och priset på pulvret är oftast lågt. Det blir en förlustaffär. Nyckeln till framgång för mejerierna är alltså att sälja så mycket som möjligt av sin mjölk i färsk eller förädlad form, och undvika pulvret.

Forskning och framsteg skrev 2006 en intressant artikel om mjölkens historia - hur mjölkindustrin agerat för att lyckas få mjölken att gå från att ända in på 1900-talet anses vara såväl omoralisk som oekonomisk att dricka annat än halvsur, och dessutom kallas "det vita giftet" för sin förmåga att överföra bland annat tuberkulos, till dagens ikonstatus där det närmast blir uppror ifall någon skulle drista sig föreslå att spara in på skolmjölken - ur artikeln:

Vanan att dricka färsk mjölk är alltså inte någon kvarleva från ett förmodernt bondesamhälle. Det var i stället i de framväxande industristäderna under 1800-talets andra hälft, som mjölkdrickandet etablerades. Kornas antal hade under 1800-talets mitt ökat i takt med utvandringen till Amerika, eftersom bönder som pressades av importen av billigt amerikanskt spannmål ställde om från jordbruk till animalieproduktion och anlade mejerier.
/.../
Mejerihanteringen revolutionerades av separatorerna, som skilde grädde från skummjölk. En annan innovation var pastöriseringen. Den medförde att mjölk, som tidigare kallats "det vita giftet" på grund av sin förmåga att överföra tuberkulos och andra bakteriealstrade sjukdomar, blev ofarlig att dricka.
/.../
[Föreningen] Mjölkpropagandan [bildad 1923] producerade broschyrer och böcker riktade till både mjölkbönder och konsumenter. Under de första tio åren trycktes över tre miljoner broschyrer. Föreningen gav ut en månadstidskrift, producerade filmer, anordnade mjölkdagar och mjölkveckor, grundade mjölkbarer och producerade reklammaterial åt mejeriföretagen. Inte minst var Mjölkpropagandan aktiv i skolorna. Särskilda mjölklektioner anordnades, med föredrag och filmvisning, ofta i kombination med pristävlingar.
/.../
Under 1930-talet skedde också en omstrukturering av mejeribranschen. De kooperativa mejerierna konkurrerade slutgiltigt ut de privata aktörerna. Ett viktigt skäl var att de genom sin samorganisation, Svenska Mejeriernas Riksförbund (SMR), fick stort inflytande över de politiska regleringar som omgärdade branschen. SMR tilläts ta ut en allmän mjölkavgift av samtliga mjölkproducenter, även privata, som sedan användes till att rationalisera mejeriindustrin. Dessutom fick SMR monopol på exporten av smör. Kopplingen mellan staten och mejeriföretagen blev under denna period osedvanligt stark. Åtminstone under åren 1932-70 kan den svenska staten på jordbruks- och mejeripolitikens område betecknas som korporativ: politiken utformades gemensamt av myndigheter och företag.
/.../
I dag säljs "gammaldags mjölk". Det är mjölk som anspelar på att det var bättre förr, att det fanns ett förmodernt förlovat land som flödade av mjölk och honung. Så var det naturligtvis inte. Den halvsura skummade mjölk som dracks före industrialiseringen har inga likheter med den helfeta mjölk som i dag kallas gammaldags. Det mest anmärkningsvärda med gammaldags mjölk är inte att produkten handskas vårdslöst med historien, det gör de flesta försäljningskoncept, utan ligger i påståendet att mjölken kan ha varit bättre förr. Mjölken var ju en symbol för framsteg och välfärdssamhälle. Men gammaldagsmjölken sägs inte vara god och nyttig för att vetenskapen och teknologin förädlat den, utan tvärtom för att den inte har utsatts för så mycket mänsklig påverkan. Den är inte homogeniserad eller standardiserad, vilket framhävs som positivt och inte som en brist.

Artikeln är högst läsvärd i sin helhet, och jag kunde egentligen citerat lika mycket till. Bilderna till artikeln (bland annat en reklam på temat att den svarta pojken gott kan behålla sitt kaffe - här dricker vi den vita flickans mjölk) är dessutom även de fantastiska, men finns tyvärr inte utlagda på nätet.

På samma tema så är EU:s smörberg tillbaka - från International Herald Tribune:

[T]he EU's executive body, the European Commission, said it would buy 30,000 tons of butter at a guaranteed price of €2,299 a ton, and 109,000 tons of skimmed-milk powder at €1,698 a ton.
/.../
In addition, export subsidies will be given to skimmed-milk powder, butter, butter oil and cheese, a committee of experts agreed Tuesday.

Och som bergsbonus:

The latest figures show that 717,810 tons of cereals is piling up, along with 41,422 tons of sugar and 2.3 million hectoliters of wine, according to the European Commission.

Politikerna har dock svar på tal:

Officials argue that, by historical standards, the purchase is insignificant, amounting to more of a butter molehill than a mountain. In 1986, the EU bought 1.23 million tons of unwanted butter.