Mjölken, folksjälens dryck

Taffel skriver om den bisarra mjölkmarknaden:

Det finns mycket annat som är udda med mejeriindustrin. Här i Sverige är det till exempel så att större delen av mjölkbranschen ägs av bönderna själva. I motsats till de flesta andra företag, som vill köpa sin råvara så billigt som möjligt, vill bönderna istället att råvarupriset ska vara så högt som möjligt. De är ju både råvaruleverantörer och ägare.

Dessutom har nästan alla de svenska mejeriföretagen mottagningsplikt. De lovar att köpa all mjölk som bönderna levererar, oavsett om det finns efterfrågan eller inte.

Nu börjar vi närma oss pudelns kärna. Det är nämligen mottagningsplikten som gör det så krångligt för mejerierna. Till skillnad från exempelvis slakterierna, som också har mottagningsplikt, kan mejerierna inte lägga mjölken i frysen om efterfrågan skulle svikta. För mejerierna heter lösningen istället pulver. Den mjölk som inte kan säljas som färskvara, till exempel mjölk eller grädde, eller förädlas till förslagsvis ost eller smör, torkas till mjölkpulver. En stabil bulkvara med lång hållbarhet. Mycket praktiskt. Om det inte vore för priset.

Torkningen kostar pengar och priset på pulvret är oftast lågt. Det blir en förlustaffär. Nyckeln till framgång för mejerierna är alltså att sälja så mycket som möjligt av sin mjölk i färsk eller förädlad form, och undvika pulvret.

Forskning och framsteg skrev 2006 en intressant artikel om mjölkens historia - hur mjölkindustrin agerat för att lyckas få mjölken att gå från att ända in på 1900-talet anses vara såväl omoralisk som oekonomisk att dricka annat än halvsur, och dessutom kallas "det vita giftet" för sin förmåga att överföra bland annat tuberkulos, till dagens ikonstatus där det närmast blir uppror ifall någon skulle drista sig föreslå att spara in på skolmjölken - ur artikeln:

Vanan att dricka färsk mjölk är alltså inte någon kvarleva från ett förmodernt bondesamhälle. Det var i stället i de framväxande industristäderna under 1800-talets andra hälft, som mjölkdrickandet etablerades. Kornas antal hade under 1800-talets mitt ökat i takt med utvandringen till Amerika, eftersom bönder som pressades av importen av billigt amerikanskt spannmål ställde om från jordbruk till animalieproduktion och anlade mejerier.
/.../
Mejerihanteringen revolutionerades av separatorerna, som skilde grädde från skummjölk. En annan innovation var pastöriseringen. Den medförde att mjölk, som tidigare kallats "det vita giftet" på grund av sin förmåga att överföra tuberkulos och andra bakteriealstrade sjukdomar, blev ofarlig att dricka.
/.../
[Föreningen] Mjölkpropagandan [bildad 1923] producerade broschyrer och böcker riktade till både mjölkbönder och konsumenter. Under de första tio åren trycktes över tre miljoner broschyrer. Föreningen gav ut en månadstidskrift, producerade filmer, anordnade mjölkdagar och mjölkveckor, grundade mjölkbarer och producerade reklammaterial åt mejeriföretagen. Inte minst var Mjölkpropagandan aktiv i skolorna. Särskilda mjölklektioner anordnades, med föredrag och filmvisning, ofta i kombination med pristävlingar.
/.../
Under 1930-talet skedde också en omstrukturering av mejeribranschen. De kooperativa mejerierna konkurrerade slutgiltigt ut de privata aktörerna. Ett viktigt skäl var att de genom sin samorganisation, Svenska Mejeriernas Riksförbund (SMR), fick stort inflytande över de politiska regleringar som omgärdade branschen. SMR tilläts ta ut en allmän mjölkavgift av samtliga mjölkproducenter, även privata, som sedan användes till att rationalisera mejeriindustrin. Dessutom fick SMR monopol på exporten av smör. Kopplingen mellan staten och mejeriföretagen blev under denna period osedvanligt stark. Åtminstone under åren 1932-70 kan den svenska staten på jordbruks- och mejeripolitikens område betecknas som korporativ: politiken utformades gemensamt av myndigheter och företag.
/.../
I dag säljs "gammaldags mjölk". Det är mjölk som anspelar på att det var bättre förr, att det fanns ett förmodernt förlovat land som flödade av mjölk och honung. Så var det naturligtvis inte. Den halvsura skummade mjölk som dracks före industrialiseringen har inga likheter med den helfeta mjölk som i dag kallas gammaldags. Det mest anmärkningsvärda med gammaldags mjölk är inte att produkten handskas vårdslöst med historien, det gör de flesta försäljningskoncept, utan ligger i påståendet att mjölken kan ha varit bättre förr. Mjölken var ju en symbol för framsteg och välfärdssamhälle. Men gammaldagsmjölken sägs inte vara god och nyttig för att vetenskapen och teknologin förädlat den, utan tvärtom för att den inte har utsatts för så mycket mänsklig påverkan. Den är inte homogeniserad eller standardiserad, vilket framhävs som positivt och inte som en brist.

Artikeln är högst läsvärd i sin helhet, och jag kunde egentligen citerat lika mycket till. Bilderna till artikeln (bland annat en reklam på temat att den svarta pojken gott kan behålla sitt kaffe - här dricker vi den vita flickans mjölk) är dessutom även de fantastiska, men finns tyvärr inte utlagda på nätet.

På samma tema så är EU:s smörberg tillbaka - från International Herald Tribune:

[T]he EU's executive body, the European Commission, said it would buy 30,000 tons of butter at a guaranteed price of €2,299 a ton, and 109,000 tons of skimmed-milk powder at €1,698 a ton.
/.../
In addition, export subsidies will be given to skimmed-milk powder, butter, butter oil and cheese, a committee of experts agreed Tuesday.

Och som bergsbonus:

The latest figures show that 717,810 tons of cereals is piling up, along with 41,422 tons of sugar and 2.3 million hectoliters of wine, according to the European Commission.

Politikerna har dock svar på tal:

Officials argue that, by historical standards, the purchase is insignificant, amounting to more of a butter molehill than a mountain. In 1986, the EU bought 1.23 million tons of unwanted butter.

Die schöne, blaue Donau

I Illustrerad vetenskap nummer 12/1999 frågas det efter en flod. På fyra poäng är ledtråden: "Enligt WWF spolar den varje år ut 50 ton bensen, 60 ton kvicksilver och 100 ton krom i havet."

På ett poäng är ledtråden: "Så skön och blå, som titeln på en Straussvals hävdar, är floden tyvärr inte längre."

Rätt svar är naturligtvis Donau, och det fick mig naturligtvis intresserad av att få veta vad som hänt med floden sedan dess. Sökning på Donau tillsammans med olika miljöindikatorer gav mängder med träffar; de flesta dock från just runt 1999-2000, men det finns även en International Commission for the Protection of the Danube River. Ur deras årsrapport från 2006 (pdf):

"Priority and hazardous substances were generally low or not detectable. A new monitoring programme for pesticides has been implemented, and first results show that pesticides were detected mainly in small rivers exceeding quality standards during the pesticide application
period while during the rest of the year concentrations were frequently below detection limits."

"The assessment of rivers with a catchment area of >100 km2 (total length of river net 11.500 km) in 2005 proved that 88% have already achieved ‘very good’ or ‘good’ water quality (saprobiological water quality class I, I-II or II). Some 11% are between ‘good’ and ‘moderate’ quality (saprobiological class II-III), and less than 1% is classified with poorer quality due to organic pollution (saprobiological class III)."

"Most of the results, according to the Czech classification, fell into classes I and II. Some results for COD, Hg, NH4-N, NO3-N, SO4 and PAH were within class III. Fecal streptococus, BOD, Ptotal, Fetotal, AOX exes were in class IV and only chlorophyl was in class V. A number of parameters improved during 2006 relative to 2004: Hg Hg, Ni, Zn and Mn improved from class III to class II, AOX improved from class V to class IV, BOD and Ptotal moved from class
III to class IV."

"The worst situation regarding water quality is still aluminium concentrations and microbiological determinands (taking into account the national classification system), although an improvement is visible according to the lowered concentrations of both parameters."

Fokus verkar nu ligga på översvämningar snarare än föroreningar, och gällande framtiden så verkar de se ljust även på den:

"[E]xpected reductions of nitrogen emissions by 50 kilotonnes/year (kt/a) and of phosphorus emissions by 9 kt/a."

International Herald Tribune skriver i augusti 2007:

"The Danube's water quality improved greatly with the end of communism in early 1990s, which saw a pause in some of the region's heavy industry and large-scale agricultural ventures, both major pollutants of the river.

While many factories and farms have since resumed their activities, stricter environmental standards imposed by the European Union have noticeably dampened their negative effect on the Danube."

IHT:s tes om när förbättringarna började ske stämmer väl överens med ICPDR:s diagram gällande fosforutsläpp (ur 2006-rapporten) - synd bara att de inte lyckats få med 2005 i diagrammet (jag antar att det ska stå 1955 på stapeln längst till vänster):


Och slutligen en bild på återigen sköna, blåa Donau:

Planekonomins misslyckande, igen

International Herald Tribune skriver om Iran och Venezuela, 82:a respektive 135:a (av 141 länder), på listan över världens mest ofria ekonomier (pdf, sid 138 - via Munkhammar):

Inflation:
"Rents are soaring, inflation has been hovering around 17 percent and 10 million Iranians live below the poverty line."

"Annual inflation has risen to 16 percent, the highest in Latin America, as Chávez tripled government spending in four years."

Resultat av prisreform:
"One of [Ahmadinejad's] first edicts was to order banks to lower interest rates to 12 percent, from as high as 17 percent. The order, like others, backfired, making loans harder to come by."

"Contreras called the government-set prices on many products "fantasy prices" that are below production costs. Milk, chicken, coffee and flour have disappeared from store shelves in Caracas at times this year.

In another case, Ahmadinejad decided that the price of cement was too high, so he ordered it reduced. Rashadi, the economist, said the decree frightened away investors who had planned to build new cement factories around the country."

Självsynen hos ledaren:
"There is an honorable butcher in our neighborhood who is aware of all the problems of the people," Ahmadinejad said, "and I also get important economic information from him."

"'It's like our director of marketing, our director of sales, our director of manufacturing is President Chávez,' said Edgar Contreras, who runs international operations at Molinos Nacionales, a Caracas-based food manufacturer that employs 1,500 people. 'We can't go on like this.'"

Bonus på samma ämne:
Göran Persson: "Jag kan gå Drottninggatan fram och läsa av opinionen på en halv procent när."

Vill man läsa vad Aftonbladet har att säga om Chávez finns det en krönika av John Pilger här och en av Åsa Linderborg här.

Och här är en Chávez-vänlig film (81 minuter) om vad som hände när han avsattes och tog tillbaka makten: