Deltagarekonomi

Andreas Bryhn på Vänsterekonomi skriver inom parentes att han dras åt deltagarekonomi, vilket även Arbetaren skriver om:

I en deltagarekonomi ägs produktionsmedlen gemensamt och arbetet organiseras av arbetarna själva. All produktion, konsumtion och administration regleras genom ett vittförgrenat system av olika råd och federationer. Alla medborgare har möjlighet att påverka de beslut som de påverkas av. Därför styrs produktionen och konsumtionen inte av skapade eller uppkomna behov, utan bestäms i samråd mellan tillverkare och köpare. Det ger producenterna och konsumenterna möjlighet att ta hänsyn till konsekvenserna av produktionen, exempelvis luftföroreningar från ett stålverk, och i ljuset av dessa tillsammans sätta pris på de varor som till slut lämnar fabriken i fråga.

Att avskaffa klassamhället är en annan av huvudpunkterna i det deltagarekonomiska programmet. Lösningen är arbetskomplex: autonoma arbetsplatser med roterande arbetsscheman. Ingen ska behöva slita med själlösa eller farliga jobb hela dagarna; så varje arbetare ges möjlighet att variera sina arbetsuppgifter.

Någon som tycker att det känns en smula byråkratiskt tungrott? Så även Arbetaren - nästa stycke i artikeln:

Till exempel: måndagen nere på fabriksgolvet, tisdagen i en planeringsgrupp, tillbaka till fabriksgolvet på onsdag och resten av veckan i arbetsgrupper som planerar eventuella produktionsökningar, eller kanske i lunchrestaurangen bredvid fabriken.

Även i det utopiska exemplet verkar alltså runt hälften av arbetstiden gå till planeringsgrupper.