Som man ropar får man svar

SvD och Ungdomsstyrelsen (bland andra) rapporterar att det för en gångs skull är så att dagens ungdomar mår sämre än sina föräldrar.

Det här är en typ av undersökningar som stammar ur nollsummeteorin. Först skulle marknadsekonomin suga ut arbetarna - sedan blev det alldeles för uppenbart att så inte var fallet, så den teorin fick överges. Sedan sades det att marknadsekonomin sög ut U-länderna - sedan fick även det överges eftersom det var så uppenbart fel.

Och om nu samtliga arbetare i världen får det bättre av marknadsekonomi, vad ska då antimarknadsfundamentalisterna göra? Jo, parallellt med miljödebatten, sprungen ur samma argumentation, så won't somebody please think of the children. Och vad är det då som ska användas för att visa att barnen har det sämre än någonsin - jo, att valfriheten är så stor.

Så att föräldrar är hemma mer än någonsin tidigare hos barnen, att de (föräldrar såväl som barn) har mer resurser än någonsin tidigare, tillgång till teknik som tidigare generationer inte ens kunde drömma om och att vi är inne i en blomstrande högkonjunktur där färre går arbetslösa än på lång tid - det faller liksom i skugga på grund av att barnen inte klarar pressen från valfriheten.

Skulle däremot jag få anta vad de här siffrorna beror på så är det att alla skriverier kring barns bekymmer har underblåst bekymren, och sedan är vi inne i en negativ spiral. Det har aldrig tidigare förväntats att barn ska må dåligt, det har aldrig tidigare skrivits så mycket om press och förväntningar på barn, och som samtliga som varit gipsade upplevt så räcker det med att tänka på att det kliar under gipset för att det faktiskt ska börja klia under gipset.

16-åriga Adéle understöder mina argument och sågar forskarnas i den angränsande artikeln. Först säger hon: "Varenda dag ser man ju program om hur jorden förstörs och klimatet förändras" för att knyta samman orosdebatterna och visa att pockandet på oro verkligen oroar, och senare säger hon att det nu är helt okej att tacka nej till diverse droger medan alla rökte under mammans skoltid, och att kvinnorollen är slitsam. Valfriheten är alltså positiv medan bristen på valfrihet är jobbig.

Det är helt bisarrt att så mycket i dagens samhälle fokuserar på vad som kan tänkas vara dåligt i ett samhälle som är så historiskt fantastiskt, och det är förvånande att medias makt är så stor över folks tänkande att de (folket, alltså) inte står upp mot så uppenbart märkliga resonemang.