Tanja Bergkvist skriver på SvD Brännpunkt om att projektet "Trumpeten som genussymbol" beviljats över en halv miljon kronor, och sammanfattar med att det "ger en tydlig bild av hur långt genusvansinnet gått".
Fem minuters googlande efter andra finansierade projekt ger:
Från Umeå Universitet:
- "Vadstenaklostret som text- och handskriftproducerande miljö - produktion, tradition och reception" - 5,3 miljoner
- "Identifiering av "imiterade" röster" - 4 miljoner
- "Konst för att öka förståelsen om mänskliga erfarenheter" - 3,3 miljoner
Från Högskolan Dalarna:
- "Bilden av bergsmannen" - 250 000 kronor
- "Gruvsamhället i Falun - en utmaning för enhetsstatens officiella teologi? Nytt perspektiv på relationen mellan ortodoxi och pietism." - 180 000 kronor
Slöseri med andras pengar är varken något nytt eller något sällsynt fenomen, och definitivt inget genusforskningspecifikt. Att upplåta Brännpunktplats till något så uruselt underbyggt som Bergkvists artikel känns märkligt, och att så många frihetliga debattörer kväljs bara genus debatteras är för mig obegripligt, men det kommer jag återkomma till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tack - det är något skrämmande med upplägget.
Janne Josefsson kom tillbaka - allt är förlåtet
Visst finns det många andra forskningsprojekt som inte heller borde få skattepengar. Jag skulle personligen gärna se att vi slutade ge skattepengar öht till forskning. Även om det givetvis finns mastigt med annan byråkrati och trams att skära bort först.
Angående avfärdandet av genus: eftersom hela genustänkandet per definition kollektiviserar människor, tycker jag som liberal illa om det. Det är ju också en väldigt konstig debatt där man måste godta viss absurda postulat, vilket Maria Abrahamsson förtjänstfullt påminner oss om idag: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2534449.svd
Så vad är det konstiga med att rygga inför genusbegreppet? Jag väntar med spänning på din tagning av det hela...
De där projekten om text och tradition i Vadstena och om ortodoxi och pietism lät ju jätteintressanta?
Om vi antar att under en historisk period var statskyrkan hårt ideologiskt knuten tills statens makt: då blir förstås pietismen som en mer folklig form av religion också en möjlig kanal för motstånd mot denna enhetsstat. Vad skulle kunna vara mer intressant för en historiker som vill förstå den perioden?
Jonathan: Genus är onekligen minerad mark, och ett ämne som i stora delar är annekterat av kvoteringsvänstern, men i grunden finns i mitt tycke något intressant, så det gäller att kryssa varsamt. Jag blir dock aldrig nöjd med egna skriverier i frågan (vilket gäller även den här kommentaren), men jag ska försöka sammanfatta.
Genus (i betydelsen socialt kön) symboliserar för mig en del av det kvävande i grupprelationer. Pojkar trycks medvetet och omedvetet in i en pojkroll och flickor i en flickroll istället för att bedömas som individer - naturligtvis gäller motsvarande för exempelvis samer, korta, tjocka, "arbetare", Rotarymedlemmar, hockeyspelare, med mera.
Könsroller är per definition kollektivistiska, och perspektivet "män/kvinnor är faktiskt" likaså. Till och med Roland Poirier Martinsson håller med:
"De vetenskapliga rönen säger inte ett jota om enskilda individer. Att kräva rättning i ledet med hänvisning till biologism är rent oförstånd och skulle leda till en mängd kränkningar av enskilda personers drömmar och livsmål, en oacceptabel konsekvens i ett fritt samhälle."
För mig är det uppenbart att påtvingade roller begränsar individen i såväl teori som i praktik, och genusteorin angriper åtminstone en delmängd av det. Kvotering och andra typer av tvång är dock naturligtvis ingen lösning på bekymret.
Angående Maria Abrahamssons krönika så är sextabut för mig en del av det som exempelvis genusperspektivet är en del i att bekämpa, och jag håller naturligtvis med henne om att prositution bör vara lagligt. I sådana här frågor har jag i stort sett alltid hållit med LouiseP, och jag tror och hoppas att hennes kommande bok kommer öppna en hel del ögon.
Jag törs gissa att vi har i stort sett samma åsikt i frågan men att vi värderar olika begrepp annorlunda.
Nemus: To each his own, naturligtvis, men jag har svårt att se att de 5,3 miljonerna till Vadstenaprojektet hade gått särskilt enkelt att samla ihop från frivilliga bidrag.
Skicka en kommentar