Är paternalism något att bråka om?

jimpan på läsvärda bloggen strötankar och sentenser ställer frågan ifall paternalism är något att bråka om.

Och nä, paternalism är väl inget att bråka om - vad spelar det egentligen för roll ifall staten ska styra exempelvis i vilken skola dina barn ska gå, vilken sjukvård du ska få, vilken mat du ska äta och vilka tv-kanaler du ska se och betala för?

Dessutom, gladde det egentligen någon att man idag exempelvis kan se fler kanaler än SVT och lyssna på fler radiokanaler än SR, att butiker får ha öppet på söndagar, att skråsamhället försvann, att man får använda även telefonmodeller som inte är godkända av Televerket och att man ska få köpa värktabletter i livsmedelsbutiker?

Slutligen, vad är egentligen alternativet till paternalism - att låta människor fatta egna beslut och ta ansvar för sina egna liv? Blasfemi!

Sedan vet jag att jag riskerar att bli tjatig, men Johan Johansson tillhör den antipaternalistiska vänstern - från tidningen Anti [jag har lagt in några radbrytningar]:

Döden är ofrånkomlig business som ingen kommer undan. Var och en som styrt upp det praktiska när någon dött vet vad jag talar om. Här är utgångsläget att dom anhöriga är så förlamade av sorg att allt skall ordnas per automatik. Nöjer man sig med traditionell kristen begravning enligt standardmall 1A går allt som på räls, det enda du behöver göra är att betala spektaklet.

Vill du däremot av något skäl ha det på annat sätt blir det ett litet helsike. Försök slippa präst till exempel, som jag gjorde när farsan dog. Det var en liten helvetesdjungel av blanketter och ansökningar som skulle betas av. Vem som infört lagen om att man är tvungen att köpa en kista för några tusen (och uppåt) som bara ska eldas upp är en annan gåta, och att man måste inneha skepparexamen för att få strö en döings aska i havet är ju så mossigt att många med mig glatt begår denna kriminella handling av ren princip.

Nog för att det finns många idiotiska lagar och förordningar här i livet, men jag skulle vilja påstå att dom toppas när man dör. All logik ring [sic] en människa verkar försvinna med det sista andetaget, och sedan råder inga som helst gränser för hur stelbent och korkat regelverket är.