söndag 20 juni 2010
Smoking is healthier than fascism
Alltid läsvärde Christopher Snowdon (bakom bland annat The Spirit Level Delusion) skriver om att Britain at War redigerat bort Winston Churchills cigarr:
Winston Churchill, the obese, binge-drinking chain-smoker whose life was tragically cut short at the age of 90, has had his cigar airbrushed from the photo that hangs outside the Britain at War museum.
Och det här är ett fenomen kring folkhälsodebatten som jag har omnämnt ett flertal gånger - passar inte något in i gängse debatt så blir det antingen ett "trots att" eller så bortser man helt enkelt från det - så att som nu helt sonika Sovjetredigera bort opassande element känns inte särskilt oväntat.
Ännu ett exempel på folkhälsofenomenet fanns i SvD ganska nyligen, i en artikel om "cigarrkungen" Alejandro Robaina:
Robaina dog av cancer i lungor och njurar. Han hade rökt sedan han var tio. Förut rökte han femton cigarrer per dag, men på senare år fick det räcka med två, tre per dag. Och aldrig halsbloss, betonade han.
Robaina föddes den 20 mars 1919 och dog den 17 april 2010, alltså drygt 91 år gammal (han fick cancerdiagnosen 2009) - cirka 15 år äldre än nuvarande medellivslängd i Kuba. Jag törs ana att han inte blivit lika gammal om han inte fått ägna sig åt rökverken.
Tidigare inlägg på temat:
- Karta, möt terräng, igen
- Karta, möt terräng
- 111 år gammal? Jo, men tänk ifall hon hade skött dieten också
Winston Churchill, the obese, binge-drinking chain-smoker whose life was tragically cut short at the age of 90, has had his cigar airbrushed from the photo that hangs outside the Britain at War museum.
Och det här är ett fenomen kring folkhälsodebatten som jag har omnämnt ett flertal gånger - passar inte något in i gängse debatt så blir det antingen ett "trots att" eller så bortser man helt enkelt från det - så att som nu helt sonika Sovjetredigera bort opassande element känns inte särskilt oväntat.
Ännu ett exempel på folkhälsofenomenet fanns i SvD ganska nyligen, i en artikel om "cigarrkungen" Alejandro Robaina:
Robaina dog av cancer i lungor och njurar. Han hade rökt sedan han var tio. Förut rökte han femton cigarrer per dag, men på senare år fick det räcka med två, tre per dag. Och aldrig halsbloss, betonade han.
Robaina föddes den 20 mars 1919 och dog den 17 april 2010, alltså drygt 91 år gammal (han fick cancerdiagnosen 2009) - cirka 15 år äldre än nuvarande medellivslängd i Kuba. Jag törs ana att han inte blivit lika gammal om han inte fått ägna sig åt rökverken.
Tidigare inlägg på temat:
- Karta, möt terräng, igen
- Karta, möt terräng
- 111 år gammal? Jo, men tänk ifall hon hade skött dieten också
lördag 19 juni 2010
I, Twinkie
I, Pencil är en klassisk ekonomiberättelse där det förklaras vilken fantastisk skapelse en alldeles vanlig blyertspenna är - ur I, Pencil:
Simple? Yet, not a single person on the face of this earth knows how to make me. This sounds fantastic, doesn't it? Especially when it is realized that there are about one and one-half billion of my kind produced in the U.S.A. each year.
Milton Friedman har även använt liknelsen i sitt Free to Choose:
(Direktlänk)
Dwight Eschliman har uppenbart annat fokus - "37 or so ingredients, many of which are polysyllabic chemical compounds", men hans bilder på ingredienserna i en Twinkie fungerar åtminstone för mig främst som exempel på fantastisk marknadsekonomi.
(Via Treehugger)
Tidigare inlägg på temat:
- Närproducerat i praktiken, redux
Simple? Yet, not a single person on the face of this earth knows how to make me. This sounds fantastic, doesn't it? Especially when it is realized that there are about one and one-half billion of my kind produced in the U.S.A. each year.
Milton Friedman har även använt liknelsen i sitt Free to Choose:
(Direktlänk)
Dwight Eschliman har uppenbart annat fokus - "37 or so ingredients, many of which are polysyllabic chemical compounds", men hans bilder på ingredienserna i en Twinkie fungerar åtminstone för mig främst som exempel på fantastisk marknadsekonomi.
(Via Treehugger)
Tidigare inlägg på temat:
- Närproducerat i praktiken, redux
And then they came for the ketchup
Jag minns en seriestripp där Ludwig von Anka omsorgsfullt gör i ordning den perfekta koppen te - temperatur på tiondels grad, socker på grammet och ett exakt antal omrörningar motsols. När han sedan slutligen ska börja dricka teet kommer dock hans assistent in och häller i någon deciliter socker och en slurk mjölk.
Det är uppenbart en god bild av hur regleringar fungerar i praktiken, men i vanlig ordning blir även bisarra berättelser vardag inom några decennier - från New York Post, via Eric Crampton:
For the first time in 40 years, Heinz ketchup is changing its famous recipe - by lowering the salt content in an effort to appeal to more health-conscious consumers, the company said yesterday.
/.../
Jackson said the company had been planning the change for about two years. But it is coming just as Mayor Bloomberg and other politicians are leaning on big food companies to kick the salt. Heinz was one of 16 major food manufacturers that last month signed onto the National Salt Reduction Initiative, a plan led by Bloomberg to get companies to cut back on the salt in their products.
Och, som Crampton skriver, med talande hänvisning:
You simply couldn't improve on Heinz ketchup. And now it's being ruined for the healthists.
Crampton hänvisar sedan till alltid läsvärde Dick Puddlecote, som får slå in sista spiken:
OK, maybe that was a bit harsh. I mean, perhaps some who don't like salt would really love to buy Heinz ketchup but can't because of the salt level, and feel they are missing out. It's not fair, they might argue, that Heinz are forcing them into a Hobson's Choice on the country's favourite ketchup.
Well, no. That doesn't hold true either, because Heinz already produce a low salt and low sugar version of ... Heinz ketchup. It's pictured above and can be bought from every supermarket in the UK.
The choice is there already. For everyone. But some (in fact, the majority) are bound to choose incorrectly, so there must be no choice at all. Nanny knows best and you cannot be allowed to wriggle out of her all-encompassing net.
Jag vet att någon har sagt att vi obönhörligt går mot en alltmer reglerad tillvaro, då motståndarna till liberaliseringar alltid kan peka på de händelser där exempelvis en narkotikapåverkad person gjort något korkat medan förespråkarna aldrig har en lika enkel debatt att ta, men jag tror att det är precis den här trenden som också kommer att drastiskt minska tilltron till staten och därmed statens omfattning.
Det må gå bra opinionsmässigt att förbjuda exempelvis tunga droger och automatvapen även om argumenten i grunden är aldrig så korkade, men när staten sedan även går in och petar i ketchup, internet, poker, kampsport, rökning på uteserveringar, decibelgränser, stängningstider, hundraser och annat så uppenbart huvudklappande så kommer allt fler hela tiden vakna upp och undra ifall det inte kan tänkas vara så att något som beter sig så ofantligt verklighetsfrämmande i just det enskilda fall de intresserar sig för agerar lika skitkorkat även i vad annat de reglerar.
Bjässestatens tendens att alltid sträva mot att fortsätta svälla maximalt - kombinerat med informationssamhället - kommer alltså också att bli dess fall, och det kommer gå betydligt fortare än statsförespråkarna någonsin kommer greppa; minns bara Erich Honeckers klassiska uttalande att Berlinmuren skulle stå kvar åtminstone hundra år ytterligare. Jag har för övrigt länge trott att just den tendensen kommer vara tydlig redan i årets valresultat.
Och slutligen Rocky på liknande tema, från DN [klickbar för förstoring]:
Tidigare inlägg på temat är egentligen långt för talrika för att börja länka till, men det är svårt att låta bli att länka till:
- Ketchup!
Det är uppenbart en god bild av hur regleringar fungerar i praktiken, men i vanlig ordning blir även bisarra berättelser vardag inom några decennier - från New York Post, via Eric Crampton:
For the first time in 40 years, Heinz ketchup is changing its famous recipe - by lowering the salt content in an effort to appeal to more health-conscious consumers, the company said yesterday.
/.../
Jackson said the company had been planning the change for about two years. But it is coming just as Mayor Bloomberg and other politicians are leaning on big food companies to kick the salt. Heinz was one of 16 major food manufacturers that last month signed onto the National Salt Reduction Initiative, a plan led by Bloomberg to get companies to cut back on the salt in their products.
Och, som Crampton skriver, med talande hänvisning:
You simply couldn't improve on Heinz ketchup. And now it's being ruined for the healthists.
Crampton hänvisar sedan till alltid läsvärde Dick Puddlecote, som får slå in sista spiken:
OK, maybe that was a bit harsh. I mean, perhaps some who don't like salt would really love to buy Heinz ketchup but can't because of the salt level, and feel they are missing out. It's not fair, they might argue, that Heinz are forcing them into a Hobson's Choice on the country's favourite ketchup.
Well, no. That doesn't hold true either, because Heinz already produce a low salt and low sugar version of ... Heinz ketchup. It's pictured above and can be bought from every supermarket in the UK.
The choice is there already. For everyone. But some (in fact, the majority) are bound to choose incorrectly, so there must be no choice at all. Nanny knows best and you cannot be allowed to wriggle out of her all-encompassing net.
Jag vet att någon har sagt att vi obönhörligt går mot en alltmer reglerad tillvaro, då motståndarna till liberaliseringar alltid kan peka på de händelser där exempelvis en narkotikapåverkad person gjort något korkat medan förespråkarna aldrig har en lika enkel debatt att ta, men jag tror att det är precis den här trenden som också kommer att drastiskt minska tilltron till staten och därmed statens omfattning.
Det må gå bra opinionsmässigt att förbjuda exempelvis tunga droger och automatvapen även om argumenten i grunden är aldrig så korkade, men när staten sedan även går in och petar i ketchup, internet, poker, kampsport, rökning på uteserveringar, decibelgränser, stängningstider, hundraser och annat så uppenbart huvudklappande så kommer allt fler hela tiden vakna upp och undra ifall det inte kan tänkas vara så att något som beter sig så ofantligt verklighetsfrämmande i just det enskilda fall de intresserar sig för agerar lika skitkorkat även i vad annat de reglerar.
Bjässestatens tendens att alltid sträva mot att fortsätta svälla maximalt - kombinerat med informationssamhället - kommer alltså också att bli dess fall, och det kommer gå betydligt fortare än statsförespråkarna någonsin kommer greppa; minns bara Erich Honeckers klassiska uttalande att Berlinmuren skulle stå kvar åtminstone hundra år ytterligare. Jag har för övrigt länge trott att just den tendensen kommer vara tydlig redan i årets valresultat.
Och slutligen Rocky på liknande tema, från DN [klickbar för förstoring]:
Tidigare inlägg på temat är egentligen långt för talrika för att börja länka till, men det är svårt att låta bli att länka till:- Ketchup!
WTC-uppbyggnaden
The New Yorker skriver om återuppbyggnaden av WTC-tornen:
In mid-May, construction on One World Trade Center reached the twentieth floor, or what is called the “typical office floor”—the point beyond which the rest of the stories are easily replicated—and the hope is that, from now on, the building will rise about a floor every ten days.
Det är självfallet en imponerande byggtakt på alla sätt och vis, men nedanstående video är ändå talande i sammanhanget:
(Direktlänk)
In mid-May, construction on One World Trade Center reached the twentieth floor, or what is called the “typical office floor”—the point beyond which the rest of the stories are easily replicated—and the hope is that, from now on, the building will rise about a floor every ten days.
Det är självfallet en imponerande byggtakt på alla sätt och vis, men nedanstående video är ändå talande i sammanhanget:
(Direktlänk)
fredag 18 juni 2010
Planekonomins skolmateriel och snöskottning
Ur DN:
I fjol kostade en basuppsättning med penna, sudd, linjal med mera 100 kronor per elev i Oskarshamns kommun. I år är priset 1 500 kronor — en konsekvens av kommunens nya upphandling.
Ur GP:
Den aktuelle traktorföraren arbetar flitigt [åt Göteborgs kommun] med en mängd olika arbetsuppgifter såväl vinter som sommar. Under 2009 fick han betalt för motsvarande fler än 11 timmar per dag, varje dag året runt. Sammanlagt närmare fyra miljoner kronor.
Och då till den alldeles självklara frågan: Finns det någon som tror att något vinstdrivande företag hanterat resurserna på motsvarande sätt.
Milton Friedman på temat:
(Direktlänk)
Tidigare inlägg på temat:
- Planekonomins kalsonger
I fjol kostade en basuppsättning med penna, sudd, linjal med mera 100 kronor per elev i Oskarshamns kommun. I år är priset 1 500 kronor — en konsekvens av kommunens nya upphandling.
Ur GP:
Den aktuelle traktorföraren arbetar flitigt [åt Göteborgs kommun] med en mängd olika arbetsuppgifter såväl vinter som sommar. Under 2009 fick han betalt för motsvarande fler än 11 timmar per dag, varje dag året runt. Sammanlagt närmare fyra miljoner kronor.
Och då till den alldeles självklara frågan: Finns det någon som tror att något vinstdrivande företag hanterat resurserna på motsvarande sätt.
Milton Friedman på temat:
(Direktlänk)
Tidigare inlägg på temat:
- Planekonomins kalsonger
Trafikdödade januari-maj 1996-2010
Via siffror från VTI [klickbart för förstoring]:
Hade lika många per capita dött 2010 som bottennoteringen 2000 så hade ytterligare drygt 134 personer förolyckats.
(Det kan även noteras att VTI reviderat tidigare månadssiffror så att två ytterligare dödsfall tillkommit tidigare under 2010. De dödsfallen är inräknade i det här diagrammet, men tidigare diagram gällande de månaderna saknar dem.)
Hade lika många per capita dött 2010 som bottennoteringen 2000 så hade ytterligare drygt 134 personer förolyckats.(Det kan även noteras att VTI reviderat tidigare månadssiffror så att två ytterligare dödsfall tillkommit tidigare under 2010. De dödsfallen är inräknade i det här diagrammet, men tidigare diagram gällande de månaderna saknar dem.)
fredag 28 maj 2010
Fattigdom 1991-2007
Ur Socialstyrelsens Social rapport 2010 (pdf):
Intressant nog visar utvecklingen av den absoluta fattigdomen, liksom det ekonomiska biståndet, en tydlig minskning (figur 3:4). Det tyder på att båda dessa fattigdomsmått följer utvecklingen av realinkomsterna snarare än inkomstspridningen.
/.../
Gruppen som definieras som mycket fattiga (med inkomststandard lägre än 1) steg påtagligt under 1990-talets djupa lågkonjunktur men har sedan dess sjunkit stadigt. Mellan åren 1996 och 2007 mer än halverades andelen absolut fattiga. Förekomsten av ekonomiskt bistånd har utvecklats på liknande sätt, andelen sjönk från 9 procent år 1996 till drygt 4 procent år 2007. Gruppen som definieras som mycket fattiga (med inkomststandard < 0,75) har också minskat, dock i betydligt långsammare takt.
Och då figur 3:4 (klickbar för förstoring):
Vidare ur rapporten (klickbar för förstoring):
Tidigare inlägg på temat:
- Barnfattigdomen i Sverige, Rädda Barnens årsrapport 2008
Intressant nog visar utvecklingen av den absoluta fattigdomen, liksom det ekonomiska biståndet, en tydlig minskning (figur 3:4). Det tyder på att båda dessa fattigdomsmått följer utvecklingen av realinkomsterna snarare än inkomstspridningen.
/.../
Gruppen som definieras som mycket fattiga (med inkomststandard lägre än 1) steg påtagligt under 1990-talets djupa lågkonjunktur men har sedan dess sjunkit stadigt. Mellan åren 1996 och 2007 mer än halverades andelen absolut fattiga. Förekomsten av ekonomiskt bistånd har utvecklats på liknande sätt, andelen sjönk från 9 procent år 1996 till drygt 4 procent år 2007. Gruppen som definieras som mycket fattiga (med inkomststandard < 0,75) har också minskat, dock i betydligt långsammare takt.
Och då figur 3:4 (klickbar för förstoring):
Vidare ur rapporten (klickbar för förstoring):
Tidigare inlägg på temat:- Barnfattigdomen i Sverige, Rädda Barnens årsrapport 2008
fredag 21 maj 2010
Förbifart Stockholm och "överbelastningen"
Debatten kring Förbifart Stockholm förtjänar egentligen ett betydligt längre inlägg, men just för det här inlägget får det stanna vid överbelastningsdebatten.
Självfallet vet jag lika lite som Trafikverket i vilken riktning utvecklingen kommer gå, men att helt sonika anta att inget kommer hända under en så i tekniksammanhang fullständigt astronomisk tidsperiod som 25 år bör helt enkelt anses vara ärkereaktionärt.
Så, några i mitt tycke logiska gissningar kring vad som kommer hända på teknikfronten fram till 2035 och vad det kommer resultera i:
- Bilarna kommer troligtvis vara helt fjärrstyrda, men om inte annat så kommer det åtminstone finnas någon typ av sensorsystem som minskar ryckigheten i körningen. Genomströmningen av bilar kommer alltså öka.
- Bilarna kommer bli betydligt mindre - motorerna kommer inte fungera på samma sätt 2035, och det bör alltså finnas utrymme för att åtminstone minska längden av varje bil med en halvmeter. Sedan tror jag även att snittbilen i övrigt är betydligt mindre (mer anpassad till enpersonstransporter), men det får mer anses vara en gissning. Genomströmningen av bilar kommer hur som helst öka.
- Behovet av att befinna sig på någon viss plats för att kunna utföra diverse sysslor kommer vara betydligt lägre 2035. Jag vet sedan inte om det innebär att det kommer bo procentuellt fler eller färre i Stockholmsområdet, men det kommer definitivt leda till att trafiken minskar och dessutom sprids ut mer över dagen.
- Bilarna kommer med all sannolikhet generellt drivas av helt andra bränslen än bensin och diesel, men om inte annat kommer motorerna åtminstone vara betydligt effektivare och släppa ut mindre avgaser. Tunnelproblematiken kommer alltså med all sannolikhet vara ett minne blott långt innan förbifarten är färdigbyggd.
Trafikverket antar enligt artikeln i SvD att kapacitetstaket kommer ligga på drygt 130 000 bilar per dygn. Skulle jag skjuta från höften skulle jag anta att det 2035 snarare hamnar på cirka dubbelt så många, och att bekymret ur ekonomisynpunkt istället blir att den underanvänds.
Sammanfattningsvis anser jag att staten inte borde bygga vägar alls, men att Förbifart Stockholm är en betydligt mer begåvad statssyssla än det mesta annat.
Självfallet vet jag lika lite som Trafikverket i vilken riktning utvecklingen kommer gå, men att helt sonika anta att inget kommer hända under en så i tekniksammanhang fullständigt astronomisk tidsperiod som 25 år bör helt enkelt anses vara ärkereaktionärt.
Så, några i mitt tycke logiska gissningar kring vad som kommer hända på teknikfronten fram till 2035 och vad det kommer resultera i:
- Bilarna kommer troligtvis vara helt fjärrstyrda, men om inte annat så kommer det åtminstone finnas någon typ av sensorsystem som minskar ryckigheten i körningen. Genomströmningen av bilar kommer alltså öka.
- Bilarna kommer bli betydligt mindre - motorerna kommer inte fungera på samma sätt 2035, och det bör alltså finnas utrymme för att åtminstone minska längden av varje bil med en halvmeter. Sedan tror jag även att snittbilen i övrigt är betydligt mindre (mer anpassad till enpersonstransporter), men det får mer anses vara en gissning. Genomströmningen av bilar kommer hur som helst öka.
- Behovet av att befinna sig på någon viss plats för att kunna utföra diverse sysslor kommer vara betydligt lägre 2035. Jag vet sedan inte om det innebär att det kommer bo procentuellt fler eller färre i Stockholmsområdet, men det kommer definitivt leda till att trafiken minskar och dessutom sprids ut mer över dagen.
- Bilarna kommer med all sannolikhet generellt drivas av helt andra bränslen än bensin och diesel, men om inte annat kommer motorerna åtminstone vara betydligt effektivare och släppa ut mindre avgaser. Tunnelproblematiken kommer alltså med all sannolikhet vara ett minne blott långt innan förbifarten är färdigbyggd.
Trafikverket antar enligt artikeln i SvD att kapacitetstaket kommer ligga på drygt 130 000 bilar per dygn. Skulle jag skjuta från höften skulle jag anta att det 2035 snarare hamnar på cirka dubbelt så många, och att bekymret ur ekonomisynpunkt istället blir att den underanvänds.
Sammanfattningsvis anser jag att staten inte borde bygga vägar alls, men att Förbifart Stockholm är en betydligt mer begåvad statssyssla än det mesta annat.
torsdag 20 maj 2010
Dagens diagram
Från People's Daily:
Tidigare på temat:
- Gruvarbetares hälsa
- Arbetsmiljöverket, Lundby-Wedin och Littorin om arbetsskador
Tidigare på temat:- Gruvarbetares hälsa
- Arbetsmiljöverket, Lundby-Wedin och Littorin om arbetsskador
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)