Förbifart Stockholm och "överbelastningen"

Debatten kring Förbifart Stockholm förtjänar egentligen ett betydligt längre inlägg, men just för det här inlägget får det stanna vid överbelastningsdebatten.

Självfallet vet jag lika lite som Trafikverket i vilken riktning utvecklingen kommer gå, men att helt sonika anta att inget kommer hända under en så i tekniksammanhang fullständigt astronomisk tidsperiod som 25 år bör helt enkelt anses vara ärkereaktionärt.

Så, några i mitt tycke logiska gissningar kring vad som kommer hända på teknikfronten fram till 2035 och vad det kommer resultera i:

- Bilarna kommer troligtvis vara helt fjärrstyrda, men om inte annat så kommer det åtminstone finnas någon typ av sensorsystem som minskar ryckigheten i körningen. Genomströmningen av bilar kommer alltså öka.

- Bilarna kommer bli betydligt mindre - motorerna kommer inte fungera på samma sätt 2035, och det bör alltså finnas utrymme för att åtminstone minska längden av varje bil med en halvmeter. Sedan tror jag även att snittbilen i övrigt är betydligt mindre (mer anpassad till enpersonstransporter), men det får mer anses vara en gissning. Genomströmningen av bilar kommer hur som helst öka.

- Behovet av att befinna sig på någon viss plats för att kunna utföra diverse sysslor kommer vara betydligt lägre 2035. Jag vet sedan inte om det innebär att det kommer bo procentuellt fler eller färre i Stockholmsområdet, men det kommer definitivt leda till att trafiken minskar och dessutom sprids ut mer över dagen.

- Bilarna kommer med all sannolikhet generellt drivas av helt andra bränslen än bensin och diesel, men om inte annat kommer motorerna åtminstone vara betydligt effektivare och släppa ut mindre avgaser. Tunnelproblematiken kommer alltså med all sannolikhet vara ett minne blott långt innan förbifarten är färdigbyggd.

Trafikverket antar enligt artikeln i SvD att kapacitetstaket kommer ligga på drygt 130 000 bilar per dygn. Skulle jag skjuta från höften skulle jag anta att det 2035 snarare hamnar på cirka dubbelt så många, och att bekymret ur ekonomisynpunkt istället blir att den underanvänds.

Sammanfattningsvis anser jag att staten inte borde bygga vägar alls, men att Förbifart Stockholm är en betydligt mer begåvad statssyssla än det mesta annat.