Berlin, harmoniskt kaos

Jag har full förståelse för att man kan åka till Berlin och fokusera på slitna byggnader och klotter.

Men bland tillbyggda läktaruteserveringar med minnesmonument över restaurangrökning, löst gående raggiga blandrashundar, mängder av invandrare, bögar, transvestiter, utbrett offentligt öldrickande, loppmarknader, ambulerande korvförsäljare i rullstol och hundratals kebaberior så är lugnet alldeles häpnadsväckande även för en utpräglad mänsklighetsoptimist - hundarna bryr sig varken om människor eller andra hundar, ingen hundlort på gatorna, det finns inga skränande fylltrattar, inga krossade flaskor, inget bråk, och ser någon brydd ut så kommer alltid någon och hjälper till.

Dessutom är det värmande att se byggkranar fullständigt överallt, och även om arbetslösheten är hög så söker i stort sett samtliga affärer personal. Plus också för att tyskarna inte försöker skyla över sitt dunkla förflutna - Topographie des Terrors är ett häpnadsväckande kallt konstaterande över vidrigheterna som skedde, och Berlinmuren är ett historiskt monument över statsvåldet.

Och lite sympatisk punk: Ebba Grön och Sex Pistols om Berlinmuren.