onsdag 16 december 2009

Jobbräddande, igen

Det är enkelt att säga att staten bör "göra mer" för att öka sysselsättningen och liknande, och ofta anförs multiplikatoreffekten, där den som får ett jobb och en lön av staten sedan köper skor av skomakaren, som köper grönsaker av bonden, och så vidare där alla vinner.

Bastiat sköt dock sådant tänkande i sank genom att poängtera att det är alldeles för kortsynt att bara se den sidan av transaktionen när de som annars skulle fått behålla resurserna från början också hade spenderat dem någonstans.

Sedan är det närmast trivialt att påpeka att särintressen får större genomslag ju högre nivå som beslutet fattas på, och lika trivialt är att andras pengar spenderas mindre effektivt på andra än du spenderar dina resurser på dig. Så då till konkreta exempel på vad staten satsar på för att hålla ekonomin i rullning - från Valley Fever:

How about $100,000 for a puppet show in Minnesota or a $2 million replica railroad in Nevada.

Och:

U of A received $450,000 to examine the division of labor within ant colonies, and taxpayers paid the $500,000 tab on an ASU study of the genetic makeup of ants to determine distinctive roles in the ant colonies.

Och:

a $400,000 grant awarded to the University of Buffalo for a study on kids who smoke weed and drink malt liquor, a dinner cruise boat in Chicago that got $1 million to fight terrorism, and a $219,000 grant to the National Institute of Health to determine whether college chicks are more likely to “hook up” after drinking.

(Via Coyote Blog)

Några tidigare inlägg på temat:
- Om att göra något för att rädda jobben
- Don Boudreaux om jobbskapande
- Homer Simpson om jobbskapande
- Den evigt aktuelle Bastiat

2 kommentarer:

Jonathan sa...

Men bygger inte multiplikatorresonemanget på att man lånar pengar, med fördel utomlands, för att på så sätt stimulera lokalt? Då funkar väl inte motargumentet, även om det är en katastrofal policy.

Alltid varför sa...

Jonathan: Så vitt jag förstått så används även multiplikatorteorin för att förklara det gynnsamma i att centralt lägga pengar på hög i goda tider och spendera dem i sämre dito. Man kan även dra igång multiplikatoreffekter genom att trycka nya pengar.

Gratislunchtanken och den blinda tilltron till centralplanering är dock som nämnt fortfarande högst påtagliga vare sig pengarna hämtas in från lån, skattkistan eller sedelpressen.