Jan Guillou svarade någon gång i en chatt att det fulaste ordet han visste var 'kadaverdisciplin', och jag kan inte annat än hålla med honom om att det är ett vämjeligt ord.
Och enligt samma två-obehagliga-ord-tillsammans-blir-etter-värre-princip kan man även bilda begrepp som 'genmanipulerad tobak' - en sammansättning vars blotta åsyn gissningsvis ändrar såväl blodtryck som hudfärg hos folkhälsoförespråkarna.
Men vad är då målet med denna genmanipulerade tobak? Cancervaccin.
söndag 3 augusti 2008
Daniel Sumner om jordbrukssubventioner
Freakonomics-bloggen har en mycket läsvärd intervju med "jordbruksekonomen" Daniel Sumner. Sammanfattningsvis:
Q: Are there any good arguments that support farm subsidies? If so, to what extent and in what manner may they be justified?
A: No.
Q: Are there any good arguments that support farm subsidies? If so, to what extent and in what manner may they be justified?
A: No.
Övergreppet på Blondinbella
Blondinbella antastades i Italien med invärtes blodvite som resultat, vilket har diskuterats intensivt i såväl bloggosfären som i gammelmedia.
Många unkna åsikter - som att det skulle vara ett PR-trick, italiensk kultur, resebolags ansvar och "vad hade hon väntat sig" - har skjutits i sank med all rätta, och jag har egentligen inget att tillägga där.
Jag irriterar mig dock på den återkommande funderingen gällande föräldrarnas roll. Isabella Löwengrip fyller 18 senare i år, och ska naturligtvis kunna gå på nattklubb i Italien utan att föräldrarna ska behöva lägga sig i. Att hon med kamratgäng sedan tydligen var för godtrogna/naiva för att känna av stämningen - samtidigt som något kräk utnyttjar situationen - är oturligt, men tilltro till människan är i grunden något positivt, och det är naturligtvis bara förövaren som har något att stå till svars för.
Sedan en smula bortglömt genusperspektiv: Vad är det som gör att en rispad vagina anses orsaka livslånga depressioner medan en rispad pung mest bara är något som skulle skrattats bort?
(Tanja Suhinina, Anna Svensson, Röd Libertarian och LouiseP skriver bra om ämnet, och diskussionen kring Motbilders inlägg är intressant.)
Många unkna åsikter - som att det skulle vara ett PR-trick, italiensk kultur, resebolags ansvar och "vad hade hon väntat sig" - har skjutits i sank med all rätta, och jag har egentligen inget att tillägga där.
Jag irriterar mig dock på den återkommande funderingen gällande föräldrarnas roll. Isabella Löwengrip fyller 18 senare i år, och ska naturligtvis kunna gå på nattklubb i Italien utan att föräldrarna ska behöva lägga sig i. Att hon med kamratgäng sedan tydligen var för godtrogna/naiva för att känna av stämningen - samtidigt som något kräk utnyttjar situationen - är oturligt, men tilltro till människan är i grunden något positivt, och det är naturligtvis bara förövaren som har något att stå till svars för.
Sedan en smula bortglömt genusperspektiv: Vad är det som gör att en rispad vagina anses orsaka livslånga depressioner medan en rispad pung mest bara är något som skulle skrattats bort?
(Tanja Suhinina, Anna Svensson, Röd Libertarian och LouiseP skriver bra om ämnet, och diskussionen kring Motbilders inlägg är intressant.)
LA förbjuder snabbmat - för fattiga
Jag läser bloggen Ekonomikommentarer (vänsterekonomi) med behållning - vi intresserar oss ofta för samma ämnen, men drar olika slutsatser. Andreas Bryhn som driver bloggen argumenterar enligt en konsekvent politisk kompass och med hänvisning till forskning, så det blir mestadels läsvärt, och jag förstår ofta hans resonemang även om jag sällan håller med.
I fallet där myndigheterna i Los Angeles klubbat igenom ett förbud gällande att öppna snabbmatsrestauranger i "fattiga områden med överviktig befolkning" ser jag dock bara häpnadsväckande oblyg paternalism, och det är för mig fullständigt ofattbart hur han, som ligger på ett extremvärde på den frihetliga skalan enligt kompasstestet han publicerat på bloggen, kan undgå att reagera på förtrycket när det till och med explicit skrivs att det riktar sig mot fattiga.
Även Motvallsbloggen skriver om hamburgare, med funderingen:
[H]ur kommer det sig att man idag anser att samma mat som en gång förorsakade sjuklig avmagring numer istället skapar allvarliga överviktsproblem?
För mig är svaret uppenbart - reglerarna är paniskt rädda för alla nya tillskott till sina samhällsbyggen, samtidigt som de ständigt måste hitta nya områden att reglera för att kunna behålla jobben - uppenbara exempel är videovåldsdebatten och dansbandsdöden. Så eftersom kostbekymret för ungdomar då var underintag av diverse födoämnen fick naturligtvis hamburgarna antas späda på detta. Några decennier senare är bekymret ett annat, och då får följaktligen även hamburgarna representera något annat.
Reglerarna är en enorm bromskloss, och det förvånar mig storligen att även fristående vänster har så svårt att se det.
(Mattias Svensson hann naturligtvis före att skriva om ämnet.)
I fallet där myndigheterna i Los Angeles klubbat igenom ett förbud gällande att öppna snabbmatsrestauranger i "fattiga områden med överviktig befolkning" ser jag dock bara häpnadsväckande oblyg paternalism, och det är för mig fullständigt ofattbart hur han, som ligger på ett extremvärde på den frihetliga skalan enligt kompasstestet han publicerat på bloggen, kan undgå att reagera på förtrycket när det till och med explicit skrivs att det riktar sig mot fattiga.
Även Motvallsbloggen skriver om hamburgare, med funderingen:
[H]ur kommer det sig att man idag anser att samma mat som en gång förorsakade sjuklig avmagring numer istället skapar allvarliga överviktsproblem?
För mig är svaret uppenbart - reglerarna är paniskt rädda för alla nya tillskott till sina samhällsbyggen, samtidigt som de ständigt måste hitta nya områden att reglera för att kunna behålla jobben - uppenbara exempel är videovåldsdebatten och dansbandsdöden. Så eftersom kostbekymret för ungdomar då var underintag av diverse födoämnen fick naturligtvis hamburgarna antas späda på detta. Några decennier senare är bekymret ett annat, och då får följaktligen även hamburgarna representera något annat.
Reglerarna är en enorm bromskloss, och det förvånar mig storligen att även fristående vänster har så svårt att se det.
(Mattias Svensson hann naturligtvis före att skriva om ämnet.)
lördag 2 augusti 2008
Bisfenol A-larmet falskt
Jag skrev tre inlägg om bisfenol A när larmet gick, och nu har även överstaten förklarat larmet gravt överdrivet - från Vetenskapsradion:
I våras gick larmet om skadliga mängder av ämnet bisfenol i nappflaskor - nu har EU:s myndighet för matsäkerhet slagit fast att de tillåtna halterna av bisfenol ligger långt under vad människokroppen kan bryta ner.
I våras gick larmet om skadliga mängder av ämnet bisfenol i nappflaskor - nu har EU:s myndighet för matsäkerhet slagit fast att de tillåtna halterna av bisfenol ligger långt under vad människokroppen kan bryta ner.
Trailern till nya Death Race (och Tron 2)
Death Race 2000 tillhör mina favoritfilmer (förhoppningsvis återkommer jag till den) - fantastiske Roger Corman med en hel drös av sina standardskådespelare, en släkting i rakt nedstigande led till Thomas Paine som jobbar för att avsätta en polisstatspresident, häpnadsväckande politisk inkorrekthet, perfekta effekter, oförglömlig dialog och Sylvester Stallone och David Carradine på absoluta höjden av sina respektive karriärer:
(Direktlänk)
Nå, eftersom filmen med all rätt blivit en kultklassiker ska den naturligtvis göras om med dagens teknik:
(Direktlänk)
Från politiskt inkorrekt samhällssatir och frihetskamp till vad som ser ut som en fullständigt hjärndöd korsning mellan The Fast and the Furious, Transformers och Running Man, alltså. Far åt helvete, Paul W.S Anderson. (Det ska dock tilläggas att jag aldrig haft särskilt höga förhoppningar kring filmen då det varit Tom Cruise som arbetat för den i åratal.)
Som sidospår kan noteras att trailern för Tron 2 (Tr2n) har läckt ut - rent visuellt ser det bra ut, och lagom troget till originalet, men jag tänker hålla mig fortsatt tveksam även till den.
(Direktlänk)
(Direktlänk)
Nå, eftersom filmen med all rätt blivit en kultklassiker ska den naturligtvis göras om med dagens teknik:
(Direktlänk)
Från politiskt inkorrekt samhällssatir och frihetskamp till vad som ser ut som en fullständigt hjärndöd korsning mellan The Fast and the Furious, Transformers och Running Man, alltså. Far åt helvete, Paul W.S Anderson. (Det ska dock tilläggas att jag aldrig haft särskilt höga förhoppningar kring filmen då det varit Tom Cruise som arbetat för den i åratal.)
Som sidospår kan noteras att trailern för Tron 2 (Tr2n) har läckt ut - rent visuellt ser det bra ut, och lagom troget till originalet, men jag tänker hålla mig fortsatt tveksam även till den.
(Direktlänk)
Naturvårdsverket inte överens med LRF
Ordförandena för LRF och Sveriges nötköttsproducenter skriver idag på SvD Brännpunkt:
De svenska korna har redan idag lägre klimatutsläpp än nötkött från många andra länder.
/.../
Då blir utsläppen per producerat kilo nötkött lägre än vid produktion i områden som inte har lika bra förutsättningar.
Debattörerna gör rätt i att inte specificera vilka länder de avser, då Naturvårdsverkets rapport (pdf) kom fram till bland annat:
Även om energiåtgången för att transportera [nöt-]köttet till Sverige beaktas så är det brasilianska köttet energisnålt.
Naturligtvis är svenskt djurhavande bättre än i "många andra länder" och i "områden som inte har lika bra förutsättningar", men det skulle vara som om Volvo motiverade sitt miljöarbete med att det finns några biltillverkare i forna östblocket som är mindre effektiva än dem.
För mer exakta siffror så länkade jag tidigare till en rapport som kommit fram till att transporten mellan producent och återförsäljare utgör fyra procent av de totala växthusgasutsläppen för produkten.
[Not: Naturvårdsverket drar visserligen slutsatsen att det är fördelaktigt med lokal köttproduktion, men då utgör "biologisk mångfald och landskap" och "markbehov och markvård" två av sex kriterier (som betygssätts med -, 0, +), och även Brännpunkt-debattörerna återkommer till landskapsargumentet, men det är vanligtvis inte den typen av miljö som debatteras i dagens Al Gore-klimat, och det är helt fristående från kriterier som energiåtgång och växthusgasutsläpp.]
De svenska korna har redan idag lägre klimatutsläpp än nötkött från många andra länder.
/.../
Då blir utsläppen per producerat kilo nötkött lägre än vid produktion i områden som inte har lika bra förutsättningar.
Debattörerna gör rätt i att inte specificera vilka länder de avser, då Naturvårdsverkets rapport (pdf) kom fram till bland annat:
Även om energiåtgången för att transportera [nöt-]köttet till Sverige beaktas så är det brasilianska köttet energisnålt.
Naturligtvis är svenskt djurhavande bättre än i "många andra länder" och i "områden som inte har lika bra förutsättningar", men det skulle vara som om Volvo motiverade sitt miljöarbete med att det finns några biltillverkare i forna östblocket som är mindre effektiva än dem.
För mer exakta siffror så länkade jag tidigare till en rapport som kommit fram till att transporten mellan producent och återförsäljare utgör fyra procent av de totala växthusgasutsläppen för produkten.
[Not: Naturvårdsverket drar visserligen slutsatsen att det är fördelaktigt med lokal köttproduktion, men då utgör "biologisk mångfald och landskap" och "markbehov och markvård" två av sex kriterier (som betygssätts med -, 0, +), och även Brännpunkt-debattörerna återkommer till landskapsargumentet, men det är vanligtvis inte den typen av miljö som debatteras i dagens Al Gore-klimat, och det är helt fristående från kriterier som energiåtgång och växthusgasutsläpp.]
UNAIDS senaste rapport
Ur UNAIDS (Joint United Nations Programme on HIV and AIDS) senaste rapport - citat från Physorg:
"We've achieved more in the past five years than in the previous 20 years," said Peter Piot, the agency's executive director.
Officials estimate that 2 million people died from AIDS last year, down from approximately 2.2 million in 2005.
The most dramatic figures are in treatment: The number of people on AIDS medication jumped by 10 times in the last six years, with some 300,000 taking AIDS drugs in 2003 compared to about 3 million in 2007.
The good news is that the global number of new infections was down to about 2.7 million people in 2007 from a peak of about 5 million new cases annually in the early 2000s.
Last week, the U.S. government tripled the amount of money it will spend on AIDS and other diseases around the world to $48 billion over five years.
Och två diagram ur rapporten:
"We've achieved more in the past five years than in the previous 20 years," said Peter Piot, the agency's executive director.
Officials estimate that 2 million people died from AIDS last year, down from approximately 2.2 million in 2005.
The most dramatic figures are in treatment: The number of people on AIDS medication jumped by 10 times in the last six years, with some 300,000 taking AIDS drugs in 2003 compared to about 3 million in 2007.
The good news is that the global number of new infections was down to about 2.7 million people in 2007 from a peak of about 5 million new cases annually in the early 2000s.
Last week, the U.S. government tripled the amount of money it will spend on AIDS and other diseases around the world to $48 billion over five years.
Och två diagram ur rapporten:
fredag 1 augusti 2008
Bloggsörjan och Magasinet Neo
Lisa Bjurwald myntar begreppet "bloggsörja", och avslöjar med det med all tydlighet att hon inte greppat någonting av vad IT-revolutionen inneburit.
Världen är en sörja av åsikter - gå in i valfritt fikarum och hör dig för vad de närvarande anser om exempelvis droger, svartjobb och invandring, och du inser snabbt att mysstatskonsensusvänstervinkeln som de tidigare etablerade medierna förde inte har särskilt mycket bäring hos gemene man.
Utan tekniska och byråkratiska barriärer kommer dessa gemene medelsvenssons att kunna publicera sina ibland genomtänkta, sympatiska, välskrivna och välgrundade åsikter och ibland betydligt mindre dito på en anslagstavla som hela världen kommer åt.
Sörjan är alltså det naturliga, sympatiska, myllrande tillståndet - det statsgodkända, skattefinansierade tidigare skråväsendet är en styggelse, men en styggelse som kan sägas ha varit relativt naturlig beroende på tidigare tekniska begränsningar.
Att sedan slå ihop denna myllrande flora av åsikter till en sörja genom att på något vis försöka räkna ut hur medelbloggen är och döma hela bloggosfären därefter är standardtänkande hos den politiska falang som Lisa Bjurwald med all sannolikhet bekänner sig till, men det är naturligtvis bara kortsynta uttryck för obehaglig kollektivisering.
Trots allt är det ändå inte märkligt att en medlem av en uttalad (stats-)vänsterfraktion hos en tidning med minst sagt svajande kompass uttrycker sådana åsikter - det är ändå hennes yrke som står under eld, och hon har ju trots allt bitit ihop och tagit sin journalistexamen och förtjänat ett jobb på den högst ansedda tidningen.
Värre då när Peter Wennblad hos Magasinet Neo - "det liberala samhällsmagasinet" - använder samma kollektivistiska ansats: Bloggarna var bättre förr. Neo exemplifierar sin tes med två blogginlägg med några år på nacken, där det enda inlägg som finns kvar att läsa idag visserligen på intet sätt är dåligt, men jag har också svårt att se att det ska vara så revolutionerande välskrivet att det ska minna om den glimrande forntid.
Dagens bloggosfär är oändligt mycket större och därmed svåröverblickad än den var 2004, och det verkar som att Wennblad fallit i den eviga stofilfällan att det han inte ser inte finns. Det produceras oändligt fler skräpinlägg av fler skräpbloggar idag än 2004, och skulle man göra ett försök att slå ihop bloggarna till någon medelkvalitet skulle denna hypotetiska sörjeblogg alldeles säkert hålla lägre kvalitet idag än 2004, men det produceras också betydligt fler kvalitetsinlägg idag än 2004.
Några exempel i mängden nyskriven (åtminstone betydligt nyare än 2004) bloggkvalitet: Blogge Bloggelito och barnporren på Pirate Bay, Fredrik R. Krohnman om Ulrika Kärnborgs och Olle Svennings Flat Earth-recensioner, Friktion om Littorins brevlådeexamen, Merit Wagers oförtröttliga granskande av flyktingpolitiken - exempelvis om Thanh, Mattias Svenssons [vars hela blogg är ett exempel på nutida kvalitet] och FredrikWesterholms Westerlunds Döda politiska karriärers sällskap, eller varför inte LouiseP:s genomgång av tidigare nämnda Lisa Bjurwalds senaste kolumn. Nämnvärt också i sammanhanget att Wennblad hänvisar till ett blogginlägg för att söka påvisa bristerna i ett annat.
Jag vet inte vad jag tycker är värst av att reflexmässigt säga att det var bättre förr eller att söka kollektivisering av något så individualistiskt som bloggar, men båda är goda exempel på Wennblads slutkläm: slappt, slarvigt och oursäktligt.
Världen är en sörja av åsikter - gå in i valfritt fikarum och hör dig för vad de närvarande anser om exempelvis droger, svartjobb och invandring, och du inser snabbt att mysstatskonsensusvänstervinkeln som de tidigare etablerade medierna förde inte har särskilt mycket bäring hos gemene man.
Utan tekniska och byråkratiska barriärer kommer dessa gemene medelsvenssons att kunna publicera sina ibland genomtänkta, sympatiska, välskrivna och välgrundade åsikter och ibland betydligt mindre dito på en anslagstavla som hela världen kommer åt.
Sörjan är alltså det naturliga, sympatiska, myllrande tillståndet - det statsgodkända, skattefinansierade tidigare skråväsendet är en styggelse, men en styggelse som kan sägas ha varit relativt naturlig beroende på tidigare tekniska begränsningar.
Att sedan slå ihop denna myllrande flora av åsikter till en sörja genom att på något vis försöka räkna ut hur medelbloggen är och döma hela bloggosfären därefter är standardtänkande hos den politiska falang som Lisa Bjurwald med all sannolikhet bekänner sig till, men det är naturligtvis bara kortsynta uttryck för obehaglig kollektivisering.
Trots allt är det ändå inte märkligt att en medlem av en uttalad (stats-)vänsterfraktion hos en tidning med minst sagt svajande kompass uttrycker sådana åsikter - det är ändå hennes yrke som står under eld, och hon har ju trots allt bitit ihop och tagit sin journalistexamen och förtjänat ett jobb på den högst ansedda tidningen.
Värre då när Peter Wennblad hos Magasinet Neo - "det liberala samhällsmagasinet" - använder samma kollektivistiska ansats: Bloggarna var bättre förr. Neo exemplifierar sin tes med två blogginlägg med några år på nacken, där det enda inlägg som finns kvar att läsa idag visserligen på intet sätt är dåligt, men jag har också svårt att se att det ska vara så revolutionerande välskrivet att det ska minna om den glimrande forntid.
Dagens bloggosfär är oändligt mycket större och därmed svåröverblickad än den var 2004, och det verkar som att Wennblad fallit i den eviga stofilfällan att det han inte ser inte finns. Det produceras oändligt fler skräpinlägg av fler skräpbloggar idag än 2004, och skulle man göra ett försök att slå ihop bloggarna till någon medelkvalitet skulle denna hypotetiska sörjeblogg alldeles säkert hålla lägre kvalitet idag än 2004, men det produceras också betydligt fler kvalitetsinlägg idag än 2004.
Några exempel i mängden nyskriven (åtminstone betydligt nyare än 2004) bloggkvalitet: Blogge Bloggelito och barnporren på Pirate Bay, Fredrik R. Krohnman om Ulrika Kärnborgs och Olle Svennings Flat Earth-recensioner, Friktion om Littorins brevlådeexamen, Merit Wagers oförtröttliga granskande av flyktingpolitiken - exempelvis om Thanh, Mattias Svenssons [vars hela blogg är ett exempel på nutida kvalitet] och Fredrik
Jag vet inte vad jag tycker är värst av att reflexmässigt säga att det var bättre förr eller att söka kollektivisering av något så individualistiskt som bloggar, men båda är goda exempel på Wennblads slutkläm: slappt, slarvigt och oursäktligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)