Jag blir alltid nervös när folk står och applåderar i politiska sammanhang och gör det mer än tre minuter. Håller man på längre så känns det litet som partidagar i Nürnberg oavsett vad som applåderas.
Ett annat uttryck för samma fenomen är gapskrattet - jag minns en gammal intervju med Norman Schwarzkopf, där han sade att en av de största fördelarna med att bli befordrad var att fler skrattade åt hans skämt, och följaktligen: With absolute power comes absolute guffaw - en av tio bilder på temat från New York Magazine:
(Via Radley Balko)
Tidigare på temat:
- Hyllningsceremonier
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar