torsdagen den 10:e september 2009

Fertilitet och rikedom, igen

Jag skrev tidigare om barnafödande kontra BNP per capita, men tänkte återkomma till det efter att Vetenskapsradion kommenterat en rapport med rubriken: "Fertiliteten ökar i de rikaste länderna".

Och observationen är egentligen inget nytt - samma diagram som i det tidigare inlägget fast med landsfärger och -storlekar borttagna - från Gapminder:
Liknande diagram (inlägg om förhållandet mellan BNP per capita och HDI här) - från Brad Taylor:
Det är dock viktigt att observera skalan. Kurvan vänder onekligen uppåt, men från nivåer kring 1,5 barn per kvinna till någonstans runt 2. Reproduktionstalet - alltså vad som krävs för att hålla befolkningen på en nollnivå - sägs för jämförelse vanligtvis ligga på 2,1.

Ronald Bailey citerar hos Reason
Garrett Hardin ur hans The Tragedy of the Commons om fenomenet att ökad rikedom minskar reproduktionen - "the invisible hand of population control". I en värld där tekniska framsteg och ökad bildning gör att varje enskild människa sliter mindre på världen för var dag som går och där dessutom varje person i och med IT-revolutionen allt enklare kan inspireras av och inspirera världen i övrigt så bör dock varje extra person ses som något genuint gott.

Jag håller alltså med Brad Taylor:

As someone who likes people and would like to see as many of them as possible, I think this is great news. The Simonian future of a trillion humans might not be quite so far off, after all.


Eller som PJ Anders Linder skrev om Hans Blix uttalande: "För övrigt anser jag det oerhört glädjande att fertiliteten minskar på de flesta håll och att befolkningen minskar i en del länder. När jag var barn fanns det ungefär sex miljoner människor i Sverige. Det räckte utmärkt.":

Något säger mig att de tre miljonernas föräldrar, barn och syskon är av en annan uppfattning.

Inga kommentarer: