onsdag 27 augusti 2008
tisdag 26 augusti 2008
Segwayen, igen
Jag skrev tidigare om Englands Regulations for Self-balancing Scooters, men naturligtvis går Sverige i samma spår - Stefan Fölster i Corren:
Efter något års funderande beslöt någon handläggare på Vägverket att [Segwayen] skulle klassas som moped. Eftersom den inte såg ut som en moped ska göra förbjöds den självfallet omedelbart.
Eller ordagrant:
Segway är ett tvåhjuligt självbalanserande elmotordrivet fordon avsedd för transport av en person. Hjulen är placerade bredvid varandra och föraren står på en plattform mellan dem. Segway är inte klassad som någon typgodkänd fordonstyp i Sverige. Det finns vissa likheter med fordonstypen moped klass II, men den uppfyller inte kraven för att godkännas som moped. Av dessa skäl är det inte tillåtet att framföra en Segway på allmänna platser eller vägar. En Segway får därmed endast köras inom inhägnat område. Den som kör en Segway måste ha hjälm som är godkänd för moped. En Segway väger runt 40 kg och har en maxhastighet på 20 km i timmen.
(Via Johan Norberg)
Efter något års funderande beslöt någon handläggare på Vägverket att [Segwayen] skulle klassas som moped. Eftersom den inte såg ut som en moped ska göra förbjöds den självfallet omedelbart.
Eller ordagrant:
Segway är ett tvåhjuligt självbalanserande elmotordrivet fordon avsedd för transport av en person. Hjulen är placerade bredvid varandra och föraren står på en plattform mellan dem. Segway är inte klassad som någon typgodkänd fordonstyp i Sverige. Det finns vissa likheter med fordonstypen moped klass II, men den uppfyller inte kraven för att godkännas som moped. Av dessa skäl är det inte tillåtet att framföra en Segway på allmänna platser eller vägar. En Segway får därmed endast köras inom inhägnat område. Den som kör en Segway måste ha hjälm som är godkänd för moped. En Segway väger runt 40 kg och har en maxhastighet på 20 km i timmen.
(Via Johan Norberg)
Hur bra är Usain Bolt?
Från Wired:
Från Freakonomics:
Han ligger alltså cirka 30 år före en projektion som historiskt funkat bra och helt och hållet utanför ens en ansats till en normalfördelning på 200 m-loppen.
Dessutom är han nyss 22 år fyllda (Afasa Powell som hade det tidigare 100 m-rekordet var 25 när han tog det och Johnson som hade det tidigare 200 m-rekordet var 28 när han tog det), sprang de här loppen förhållandevis tätt efter andra lopp, i en tidszon 11 timmar från sitt hemland och i nollvind på 100 m och -0,9 meter på 200 m.
Så bra är Usain Bolt.
Från Freakonomics:Han ligger alltså cirka 30 år före en projektion som historiskt funkat bra och helt och hållet utanför ens en ansats till en normalfördelning på 200 m-loppen.Dessutom är han nyss 22 år fyllda (Afasa Powell som hade det tidigare 100 m-rekordet var 25 när han tog det och Johnson som hade det tidigare 200 m-rekordet var 28 när han tog det), sprang de här loppen förhållandevis tätt efter andra lopp, i en tidszon 11 timmar från sitt hemland och i nollvind på 100 m och -0,9 meter på 200 m.
Så bra är Usain Bolt.
Stream of consciousness: Zandén och Gyllenhammar om mansrollen
HAX undrade vad PM Nilsson och Leo Lagerkrantz hade för idé för att lyckas leva på sin blogg, och sett till trafiken, kommentarerna och inlänkarna det givit så antar jag att en del i det är att ge plats åt drunken ramblings signerat halvkändisar. Ur Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars inlägg:
Våra trettioåriga nyblivna pappor dominerar plötsligt stadsbilden, med vagnar och babybjörnselar. På ett bröllop härom veckan ses dessa pappor försöka finna sig i sig nya roll som den svenske, äntligen jämställde mannen.
Dom skakar sina bäbisar konstant. Som om dessa nybörjare har hittat ett tryggt beteende som dom tror är norm.
Själva står vi och betraktar ett ”shaking baby syndrome” och undrar varför ingen pratar med oss längre, utan gömmer sig bakom sina guppande bäbisar, slipper ta något socialt initiativ, kapitulerar inför nya intryck, blir bekväma och uttrycksslösa i sina små kärnfamiljer.
Så de undrar varför 30-åriga nyblivna pappor ägnar uppmärksamhet åt sina barn istället för åt bittra 50-åringar?
För övrigt är shaken baby syndrome grav misshandel, och definitivt inget som har att göra med barnavaggande på stan.
Dom är så fina (pappor), älskare, äkta män, så dom helt har tappat sin manliga identitet och runkar ensamma på toa när hustrun somnat.
Jag trodde snarare att runkandet var att betrakta som närmast ett centralt inslag i varje traditionell mansroll - dra sig undan i grottan, bra karl reder sig själv, ta saken i egna händer.
Är det månne därför som dessa mäns stora idol är Carl Hamilton ”the lonesome cowboy”, som inte trasslat in sig i cementerade relationer? Själva har vi knappt kommit till sida tre i dessa tegelstenar, det intresserar oss helt enkelt inte, denna beskäftiga konstruktion.
Känns det stycket malplacerat även i det här sammanhanget så beror det på att ursprungsfrågan var att kommentera mansidealet i Hamilton-böckerna - en uppgift som de uppenbart tog sig an trots att de "knappt kommit till sida tre".
När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?
Glöm inte kärleksyttringarna syraattacker, balkongknuffande och stening.
Och hur hjälpa misshandlade kvinnor på annat vis än att få dem att förstå att mannen slår av kärlek men att han lugnar ner sig av ett den magnifika kraften i ett raffigt, saftigt grottknull (till skillnad från "pliktfyllda, ljumma korv och mos-samlag")? Ja, det är den ständiga frågan.
Den eviga längtan brinner i oss alla. Idén om att stå brud är den förhärskande, konventionella bilden av vår dröm. Kyrkans sätt att förtiga den kvinnliga sexualiteten. Byt idé! Längtan kan lika gärna vara att leva ensam med sina barn på en grekisk ö och ha en femton år yngre älskare. Tänk att visa sina barn att livet inte bara handlar om att stå ut. Tänk att visa barnen att livet går på, att man kan resa sig och att äventyret fortsätter.
Ja, den eviga längtan efter individualitet och livsglädje hämmas av förhärskande konventionella bilder. Att vrida tillbaka världen till föråldrade och individhämmande ideal är dock uppenbart inte lösningen.
Jessica Zandén:
(Direktlänk)
Våra trettioåriga nyblivna pappor dominerar plötsligt stadsbilden, med vagnar och babybjörnselar. På ett bröllop härom veckan ses dessa pappor försöka finna sig i sig nya roll som den svenske, äntligen jämställde mannen.
Dom skakar sina bäbisar konstant. Som om dessa nybörjare har hittat ett tryggt beteende som dom tror är norm.
Själva står vi och betraktar ett ”shaking baby syndrome” och undrar varför ingen pratar med oss längre, utan gömmer sig bakom sina guppande bäbisar, slipper ta något socialt initiativ, kapitulerar inför nya intryck, blir bekväma och uttrycksslösa i sina små kärnfamiljer.
Så de undrar varför 30-åriga nyblivna pappor ägnar uppmärksamhet åt sina barn istället för åt bittra 50-åringar?
För övrigt är shaken baby syndrome grav misshandel, och definitivt inget som har att göra med barnavaggande på stan.
Dom är så fina (pappor), älskare, äkta män, så dom helt har tappat sin manliga identitet och runkar ensamma på toa när hustrun somnat.
Jag trodde snarare att runkandet var att betrakta som närmast ett centralt inslag i varje traditionell mansroll - dra sig undan i grottan, bra karl reder sig själv, ta saken i egna händer.
Är det månne därför som dessa mäns stora idol är Carl Hamilton ”the lonesome cowboy”, som inte trasslat in sig i cementerade relationer? Själva har vi knappt kommit till sida tre i dessa tegelstenar, det intresserar oss helt enkelt inte, denna beskäftiga konstruktion.
Känns det stycket malplacerat även i det här sammanhanget så beror det på att ursprungsfrågan var att kommentera mansidealet i Hamilton-böckerna - en uppgift som de uppenbart tog sig an trots att de "knappt kommit till sida tre".
När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?
Glöm inte kärleksyttringarna syraattacker, balkongknuffande och stening.
Och hur hjälpa misshandlade kvinnor på annat vis än att få dem att förstå att mannen slår av kärlek men att han lugnar ner sig av ett den magnifika kraften i ett raffigt, saftigt grottknull (till skillnad från "pliktfyllda, ljumma korv och mos-samlag")? Ja, det är den ständiga frågan.
Den eviga längtan brinner i oss alla. Idén om att stå brud är den förhärskande, konventionella bilden av vår dröm. Kyrkans sätt att förtiga den kvinnliga sexualiteten. Byt idé! Längtan kan lika gärna vara att leva ensam med sina barn på en grekisk ö och ha en femton år yngre älskare. Tänk att visa sina barn att livet inte bara handlar om att stå ut. Tänk att visa barnen att livet går på, att man kan resa sig och att äventyret fortsätter.
Ja, den eviga längtan efter individualitet och livsglädje hämmas av förhärskande konventionella bilder. Att vrida tillbaka världen till föråldrade och individhämmande ideal är dock uppenbart inte lösningen.
Jessica Zandén:
(Direktlänk)
Flygbolag slopar flytvästar för att spara bränsle
The Star skriver om att flygbolaget Jazz (en del av Air Canada) slopar flytvästar för att spara pengar och bränsle (istället ska stolsdynan funka som flytanordning). Rent spontant känns det som ett drag av ett bolag i kris, men jag uppskattar definitivt grundtanken - inget är heligt och allt ska värderas.
Och enligt Wikipedia så hör det milt uttryckt inte direkt till vanligheterna att ens mindre plan landar på vatten, och det finns även en not om att flytvästar varit delaktiga i dödsfall: "Some passengers were killed on impact or trapped in the cabin when they inflated their life vests before exiting", så jag antar att flygbolaget gjort ett korrekt och modigt avvägande.
Inom samma ämne har Steven Levitt kommit fram till att barnstolar inte hjälper mer än vanliga säkerhetsbälten, Milton Friedman problematiserar kring att Ford valt att inte bygga in en extra säkerhetsanordning och Freakonomics-bloggen citerar en rapport som kommit fram till att säkerhetsdörrar men inte flygvakter är kostnadseffektivt.
George Carlin om flygsäkerhet:
(Direktlänk)
Och enligt Wikipedia så hör det milt uttryckt inte direkt till vanligheterna att ens mindre plan landar på vatten, och det finns även en not om att flytvästar varit delaktiga i dödsfall: "Some passengers were killed on impact or trapped in the cabin when they inflated their life vests before exiting", så jag antar att flygbolaget gjort ett korrekt och modigt avvägande.
Inom samma ämne har Steven Levitt kommit fram till att barnstolar inte hjälper mer än vanliga säkerhetsbälten, Milton Friedman problematiserar kring att Ford valt att inte bygga in en extra säkerhetsanordning och Freakonomics-bloggen citerar en rapport som kommit fram till att säkerhetsdörrar men inte flygvakter är kostnadseffektivt.
George Carlin om flygsäkerhet:
(Direktlänk)
måndag 25 augusti 2008
Sveriges genomsnittsålder i diagramform
Sandy Szwarc skrev i förbifarten något jag inte kunde släppa:
The bell curve [gällande BMI] also isn’t corrected for age
Och fascinerande nog så har jag aldrig sett den ökande genomsnittsåldern i fetmadebatten trots att debatten om den åldrande befolkningen förs i så många andra sammanhang och trots att det är trivialt att människor (och djur) tenderar att lägga på sig kilon över åren.
Nåväl, SCB hade - åtminstone så vitt jag kunde hitta - ingen samlad statistik över genomsnittsålder historiskt, så jag tröskade igenom siffrorna från SCB:s databas själv. Resultatet:
Gemene svensk är alltså runt fyra år äldre 2007 än 1970. Statistiken angående viktändring hos befolkningen i stort borde alltså framgent ålderskorrigeras för rättvisans skull, då skillnaden i ålder är betydande - bara sedan 1990 har genomsnittsåldern ökat med cirka 1,5 år.
Och har någon glömt precis hur galopperande fetmaepidemin är så har snitt-BMI enligt mina omräkningar av SCB:s statistik varit +0,16/-0,03 för män/kvinnor sedan 2000 (under samma tidsperiod har dessutom snittsvensken blivit drygt 0,6 år äldre).
Som bonus för den som föredrar längre tidsserier:
Not: Könsuppdelade ålderssiffror finns här.
The bell curve [gällande BMI] also isn’t corrected for age
Och fascinerande nog så har jag aldrig sett den ökande genomsnittsåldern i fetmadebatten trots att debatten om den åldrande befolkningen förs i så många andra sammanhang och trots att det är trivialt att människor (och djur) tenderar att lägga på sig kilon över åren.
Nåväl, SCB hade - åtminstone så vitt jag kunde hitta - ingen samlad statistik över genomsnittsålder historiskt, så jag tröskade igenom siffrorna från SCB:s databas själv. Resultatet:
Gemene svensk är alltså runt fyra år äldre 2007 än 1970. Statistiken angående viktändring hos befolkningen i stort borde alltså framgent ålderskorrigeras för rättvisans skull, då skillnaden i ålder är betydande - bara sedan 1990 har genomsnittsåldern ökat med cirka 1,5 år.Och har någon glömt precis hur galopperande fetmaepidemin är så har snitt-BMI enligt mina omräkningar av SCB:s statistik varit +0,16/-0,03 för män/kvinnor sedan 2000 (under samma tidsperiod har dessutom snittsvensken blivit drygt 0,6 år äldre).
Som bonus för den som föredrar längre tidsserier:
Not: Könsuppdelade ålderssiffror finns här.
fredag 22 augusti 2008
Lycka förlänger livet ett decennium
Från Physorg:
After reviewing 30 studies carried out worldwide over periods ranging from one to 60 years, the Dutch professor said the effects of happiness on longevity were "comparable to that of smoking or not".
That special flair for feeling good, he said, could lengthen life by between 7.5 and 10 years.
Klassikern "ifall ett gott skratt förlänger livet och rökning förkortar detsamma så borde en joint betyda status quo" har alltså solid bas.
Jag har inte läst rapporten i fulltext, men resultatet känns spontant lätt att ta till sig.
Och som allmänt känt så korrelerar frihet med välstånd, och välstånd med lycka. Financial Times kopplar även direkt frihet till lycka, och med bristen på tidigare exponering av den gigantiska hälsofaktorn (ungefär lika med hela ökningen av svensk livslängd sedan 1950, eller skillnaden mellan Japans och Nordkoreas medellivslängd) i åtanke så antar jag att åtminstone FHI:s närmaste decennium av kampanjer och åtgärder går i drastiskt frihetsfrämjande riktning.
Ernest Borgnine, 91 år gammal, förklarar vad som hållit honom i trim:
(Direktlänk)
After reviewing 30 studies carried out worldwide over periods ranging from one to 60 years, the Dutch professor said the effects of happiness on longevity were "comparable to that of smoking or not".
That special flair for feeling good, he said, could lengthen life by between 7.5 and 10 years.
Klassikern "ifall ett gott skratt förlänger livet och rökning förkortar detsamma så borde en joint betyda status quo" har alltså solid bas.
Jag har inte läst rapporten i fulltext, men resultatet känns spontant lätt att ta till sig.
Och som allmänt känt så korrelerar frihet med välstånd, och välstånd med lycka. Financial Times kopplar även direkt frihet till lycka, och med bristen på tidigare exponering av den gigantiska hälsofaktorn (ungefär lika med hela ökningen av svensk livslängd sedan 1950, eller skillnaden mellan Japans och Nordkoreas medellivslängd) i åtanke så antar jag att åtminstone FHI:s närmaste decennium av kampanjer och åtgärder går i drastiskt frihetsfrämjande riktning.
Ernest Borgnine, 91 år gammal, förklarar vad som hållit honom i trim:
(Direktlänk)
Idealismen och byråkratin
Johan Hedin:
Det mest klassiska exemplet på företagarglädje finns väl i kids som sätter upp ett saftstånd vid vägkanten.
/.../
På frågan om vad de skulle göra för alla pengarna kom det underbara svaret: "Köpa mer ingredienser så vi kan baka och tjäna ÄNNU MER i morgon".
Det finns hopp, tamigsjuttsiken! :-)
abc7news via Reason:
On a Clayton street corner is where 11-year-old Katie and 3-year- old Sabrina Lewis had been selling their families surplus fruits and veggies
/.../
They did it for maybe four hours on Saturday mornings to make a little money. They haven't sold a thing since the police showed up recently in response to one complaint to the mayor's office.
/.../
"They may start out with a little card-table and selling a couple of things, but then who is to say what else they have. Is all the produce made there, do they make it themselves? Are they going to have eggs and chickens for sale next," said [borgmästare Gregg] Manning.
/.../
"I wish everyone would follow the rules and not be just self-centered," said Manning.
Det mest klassiska exemplet på företagarglädje finns väl i kids som sätter upp ett saftstånd vid vägkanten.
/.../
På frågan om vad de skulle göra för alla pengarna kom det underbara svaret: "Köpa mer ingredienser så vi kan baka och tjäna ÄNNU MER i morgon".
Det finns hopp, tamigsjuttsiken! :-)
abc7news via Reason:
On a Clayton street corner is where 11-year-old Katie and 3-year- old Sabrina Lewis had been selling their families surplus fruits and veggies
/.../
They did it for maybe four hours on Saturday mornings to make a little money. They haven't sold a thing since the police showed up recently in response to one complaint to the mayor's office.
/.../
"They may start out with a little card-table and selling a couple of things, but then who is to say what else they have. Is all the produce made there, do they make it themselves? Are they going to have eggs and chickens for sale next," said [borgmästare Gregg] Manning.
/.../
"I wish everyone would follow the rules and not be just self-centered," said Manning.
torsdag 21 augusti 2008
En kristen hyllning av späkandet
Ella Bohlin, ordförande i KDU och Årets Förvillare 2005, skrev i juni om nyblivna mammor och deras förhållande till sina kroppar hos Allt om barn:
Det som är tänkt som kom-i- form-guider blir en absurd orgie i hur man bäst undviker hård träning, proteindrinkar och fullkorn.
Hård träning, proteindrinkar och fullkorn som karaktärsdanande späkningsmedel, antar jag. Kostråden skiftar ständigt och det är individuellt vad man mår bra av, och att träna för hårt är ett klassiskt sätt att tröttna på motionerandet.
Ursäkta, men vad är lustfylld träning? Det är ungefär lika motsägelsefullt som att påstå att det är skönt att ha värkar. Att föda barn gör apont, att träna är jobbigt. Punkt. Vad är det för fel på folks karaktär egentligen?
Jag måste säga att jag inte riktigt greppar liknelsen, men det gör naturligtvis ont att föda barn - smärta som kan lindras genom att nyttja samhälleliga framsteg som exempelvis bedövning.
Löpträning och gymnötande passar långt ifrån alla, men alternativen på träningsfronten har aldrig varit fler, så numer kan i stort sett alla hitta någon motionsform som de trivs med. Karaktär i betydelsen "stå ut med plågor bara därför att" känns väl gammaltestamentligt i dagens samhälle.
Sedan förstår jag karaktärsanspelningen - mår man dåligt bör man ta tag i situationen, men det kanske snarare kan vara värt att ta sig en funderare på varför man egentligen tycker så illa om överflödskilona; forskningen har visat att några pluskilon är hälsosammare än några minuskilon, och bryr man sig inte nämnvärt om överflödskilon hos omgivningen så är det nog inte alltför långsökt att tro att även de behandlar dig med samma tolerans.
Ägnar man å andra sidan kraft åt omgivningens kroppsform bör man kanske börja med att analysera varför man reagerar på vad som bör vara andras ensak.
Överviktskilona försvinner inte av att softa, unna sig och ”ta haaand” om sig själv. Valkarna avdunstar inte genom att åka på en spa-helg och ligga på en massagebänk. Om man har ett BMI på över 25 så kan man inte UNNA sig! En liten kokosboll? Näpp! Lite brie till digestivekexet då? Tyvärr.
Min åsikt är att de skadliga överflödskilona, och andra tecken på misskött hälsa, försvinner just genom att man softar och tar hand om sig själv. Känner man efter vad man mår bra av att äta och göra istället för att hunsas av folkhälsofascister så kommer med all sannolikhet exempelvis ångestätandet att minska och sömnen förbättras, och därmed når man sin trivselvikt - som mycket väl kan ligga markant över BMI 25 (~72 kilo på 1,70 meter) - per proxy.
Det är var och ens plikt att faktiskt bry sig om sin hälsa.
I klarspråk: Det är din förbannade plikt att dö ett vackert lik.
Total Egon - Vänta tills du dör:
(Direktlänk)
(Via Sakine)
Det som är tänkt som kom-i- form-guider blir en absurd orgie i hur man bäst undviker hård träning, proteindrinkar och fullkorn.
Hård träning, proteindrinkar och fullkorn som karaktärsdanande späkningsmedel, antar jag. Kostråden skiftar ständigt och det är individuellt vad man mår bra av, och att träna för hårt är ett klassiskt sätt att tröttna på motionerandet.
Ursäkta, men vad är lustfylld träning? Det är ungefär lika motsägelsefullt som att påstå att det är skönt att ha värkar. Att föda barn gör apont, att träna är jobbigt. Punkt. Vad är det för fel på folks karaktär egentligen?
Jag måste säga att jag inte riktigt greppar liknelsen, men det gör naturligtvis ont att föda barn - smärta som kan lindras genom att nyttja samhälleliga framsteg som exempelvis bedövning.
Löpträning och gymnötande passar långt ifrån alla, men alternativen på träningsfronten har aldrig varit fler, så numer kan i stort sett alla hitta någon motionsform som de trivs med. Karaktär i betydelsen "stå ut med plågor bara därför att" känns väl gammaltestamentligt i dagens samhälle.
Sedan förstår jag karaktärsanspelningen - mår man dåligt bör man ta tag i situationen, men det kanske snarare kan vara värt att ta sig en funderare på varför man egentligen tycker så illa om överflödskilona; forskningen har visat att några pluskilon är hälsosammare än några minuskilon, och bryr man sig inte nämnvärt om överflödskilon hos omgivningen så är det nog inte alltför långsökt att tro att även de behandlar dig med samma tolerans.
Ägnar man å andra sidan kraft åt omgivningens kroppsform bör man kanske börja med att analysera varför man reagerar på vad som bör vara andras ensak.
Överviktskilona försvinner inte av att softa, unna sig och ”ta haaand” om sig själv. Valkarna avdunstar inte genom att åka på en spa-helg och ligga på en massagebänk. Om man har ett BMI på över 25 så kan man inte UNNA sig! En liten kokosboll? Näpp! Lite brie till digestivekexet då? Tyvärr.
Min åsikt är att de skadliga överflödskilona, och andra tecken på misskött hälsa, försvinner just genom att man softar och tar hand om sig själv. Känner man efter vad man mår bra av att äta och göra istället för att hunsas av folkhälsofascister så kommer med all sannolikhet exempelvis ångestätandet att minska och sömnen förbättras, och därmed når man sin trivselvikt - som mycket väl kan ligga markant över BMI 25 (~72 kilo på 1,70 meter) - per proxy.
Det är var och ens plikt att faktiskt bry sig om sin hälsa.
I klarspråk: Det är din förbannade plikt att dö ett vackert lik.
Total Egon - Vänta tills du dör:
(Direktlänk)
(Via Sakine)
2500 kronor i dagsböter, vänligen medtag gaffeltruck
Den 72-årige man jag nämnde tidigare har nu fått sin dom - från Helsingborgs Dagblad:
Polisen fick veta att där [i den lägenhet mannen vräktes från] kunde finnas barnpornografiskt material, ryckte ut och beslagtog tidningarna som fyllde 80 flyttkartonger och fick transporteras på elva lastpallar.
Efter flera dagars ingående studier av innehållet i de 25 000 tidningarna hittades tidskriften "Lolita 69" med de i dag olagliga bilderna. Den var inköpt i en butik på Gamla väster i Malmö 1975.
Beslaget av de övriga tidningarna är nu hävt och 72-åringen har rätt att hämta tillbaka sin samling, men det är oklart om så har skett.
Ägnade polisen en minut åt varje tidning så tog enbart granskningen drygt tio 40-timmarsveckor.
Polisen fick veta att där [i den lägenhet mannen vräktes från] kunde finnas barnpornografiskt material, ryckte ut och beslagtog tidningarna som fyllde 80 flyttkartonger och fick transporteras på elva lastpallar.
Efter flera dagars ingående studier av innehållet i de 25 000 tidningarna hittades tidskriften "Lolita 69" med de i dag olagliga bilderna. Den var inköpt i en butik på Gamla väster i Malmö 1975.
Beslaget av de övriga tidningarna är nu hävt och 72-åringen har rätt att hämta tillbaka sin samling, men det är oklart om så har skett.
Ägnade polisen en minut åt varje tidning så tog enbart granskningen drygt tio 40-timmarsveckor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)