Mer om späkandet

Isabelle Ståhl skrev relativt nyligen väl om späkarvurmen - ur Aftonbladet:

För några år sedan­ beskrevs hälsa som att äta rätt och lagom.­ I dag innebär det i stället att identifiera och radera de begär som dyker upp.

Jag håller fullständigt med om ovanstående, som uppenbart är grundat i en folkhälsotanke där en framräknad kropp anses vara idealisk för varje individ. Hunger, precis som för den delen törst, uttråkning eller kåthet är bristtillstånd, som lämpligen åtgärdas. Jag anser sedan heller inte att det finns något generellt som alla bör hålla sig till, utan mår någon genomtänkt bra av någonting så är det också sunt att ägna sig åt det (och mår man dåligt av det på grund av exempelvis mediademonisering så är det ofta bättre att försöka bortse från slaskjournalistiken än att ändra vanorna).

Två artiklar på sistone om späkandets futilitet - från New York Times Well-blogg, angående hur mycket det är lämpligt att dricka vid ett maraton:

The lesson of his and other studies, Dr. Winger is quick to point out, is not that endurance athletes should avoid hydrating. “The lesson is that you should drink only when you need to, when you’re thirsty,” he says. “That is the best way to protect yourself against hyponatremia” and also against dehydration. “Thirst is a very reliable indicator” of your body’s actual hydration status, he says.

Och från Science Daily:

Although restriction of diet often results in initial weight loss, more than 80 per cent of obese dieters fail to maintain their reduced weight. Obese people may regain weight after dieting due to hormonal changes, a new study has shown.

Även under oerhört extrema förhållanden som maratonlöpning så är alltså den bästa hälsoindikatorn den egna uppfattningen, och bantning innebär bara att kroppen tillfälligt lämnar sin naturliga vikt. Sådana resultat borde i ett sunt debattklimat inte förvåna någon.

Några tidigare inlägg på temat:
- Tecken i tiden
- En kristen hyllning till späkandet