Antifrihetlig musik: Egons fest

Antifrihetlig musik är så överväldigande vanlig att själva temat självfallet inte är intressant nog att hålla över längre tid, men Mart Hällgren är en artist som jag verkligen uppskattar, och som gjort en uppsjö geniala låtar - och även om han också gjort mycket som är häpnadsväckande kasst så är nog 'Egons fest' den jag har svårast att skaka av mig (det bör tilläggas att 'Egon' är Marts återkommande hänvisning till den kallhamrade egoismen):

(Direktlänk)

Texten, från LetsSingIt (stavfel etc ej rättade):

Egon, han var ohemult förmögen.
Han hade spekulerat i en sjöbod på Smögen.
Tappa hakan nu, men han bjöd in oss dit på fest.
Han hade bullat upp där med sill och potatis,
revbenspjäll och brännvin, och allt där var gratis.
Det är bara att ta för sig på Egons fest.
Egon är en hedersman, som tänker på oss svaga
och nu när vi blev bjudna, ja då kan vi inte klaga.

Käka mest på Egons fest.

Frans och jag slog oss ned men alla var så fina.
De hade lärt sig hur de skulle få skjortorna att skina
och klasskamraterna kände jag knappt igen.
Alla dansade runt där, skrävlade och skrek
men jag, jag mådde dåligt och Frans, han var helt blek.
Vi lyfte på ett grytlock - kikade ner i källaren.
Där var det en rockkonsert och alla stod och vevade med håret.
Vi var 400 pers och alla var det svarta fåret.

Malt och jäst under Egons fest.

Här kände jag mig hemma efter 15 sekunder.
Humöret var på topp fast vi var en våning under.
Jag skrek: -Hör ni vilket jävla liv de för en våning upp!?
Det är Egons fest, den har urartat med tiden
och vi har blivit tvignade att leva mitt i den.
Dags att vakna upp, gå upp och göra upp!
Vilken B-film när vi eldade och slog sönder han pinaler,
ga honom stryk och lade av luren när vi ringde Australien.

Gästprotest på Egons fest.

Och om du råkar komma dit ut till det vackra smögen
ska du akta dig och barnen för den lilla svart högen.

Det är gift i Egons grift.

Egon har fest, Egon har fest, Egon har fest!

I texten bjuder alltså Egon på naturskön fest inklusive frikostigt med mat, dryck och dans, tydligt utan pekpinnar, som alla utom berättarjaget och Frans uppskattar. De två hittar istället en alternativfest i närheten, går dit och trivs, men säger sedan att de känner sig tvingade att leva med att Egons fest stör deras rockkonsert för 400 personer i samma lokal, och slår därför sönder honom och hans ägodelar samt bränner ner byggnaden.

Skulle någon begripa sensmoralen får vederbörande gärna upplysa mig.