(Tonårs-)aborter, en uppdatering

Bitte Assarmo skriver såväl på Newsmill som i den egna bloggen om sexualupplysning och aborter - ur blogginlägget:

Att UR helt förbehållslöst anammar den sexualsyn som RFSU intar – den sexualsyn som, enligt alla siffror, måste anses gå parallellt med ett ökande antal tonårsaborter och alltfler fall av könssjukdomar – vet alla vid det här laget.

Jag har tidigare skrivit om just (tonårs-)aborter, så för att uppdatera siffrorna - ur Socialstyrelsens senaste rapport på temat: Aborter i Sverige 2010 – januari–juni (pdf):

Aborttalet 2010 var det samma som för år 2008. Andelen aborter bland tonåringar minskade med 7 procent jämfört med samma period 2009 och med 14,5 procent jämfört med 2008.

Samt i diagramform [diagrammet klickbart för förstoring]:

Tonårsaborterna har alltså minskat kraftigt sedan 2002 (för diagram över längre tid hänvisas till tidigare inlägg), och minskningstakten ökar dessutom i det åldersspannet, medan aborterna till och med ökar i övriga segment, som då sett till nuvarande moralpanik gissningsvis fått mer begränsad information.

Gällande könssjukdomarna så är det svårt att få fram verkligt rättvisande information då fler hela tiden testar sig och mätmetoderna dessutom ständigt förbättras, men motsvarande klamydiastatistik (alltså den i särklass vanligaste könssjukdomen) som i det tidigare inlägget:

Och ytterligare ett diagram (gällande samtliga åldersgrupper) - från Smittskyddsinstitutet:

Det bör även observeras att ökningen 2007 beror just på förbättrade mätmetoder:

2007 observerades en ovanligt kraftig ökning av antal rapporterade klamydiafall. Detta berodde på bättre diagnostik som gjorde att tidigare missade fall av en ny genetisk variant av Chlamydia trachomatis (CT) kunde upptäckas. Sedan 2007 ses en nedgång som, förutom förbättrad diagnostik, kan ha flera orsaker, till exempel ökad provtagning, förbättrad smittspårning och mer effektiva preventiva åtgärder.

Så gissningsvis ligger det en hel del i vad Assarmo faktiskt skriver i ett annat inlägg, att moralismen och larmandet i sig agerar som en katalysator för det beteende den önskade bekämpa - som en Streisand-effekt.

Kontentan från det tidigare inlägget, för övrigt en av mina absoluta hjärtefrågor, står sig alltså:

Så lämna vänligen ungdomarna i fred och låt dem ha kul och ta eget ansvar på samma sätt som tidigare generationer gjorde - de klarar sig alldeles uppenbart utan curlingsopande.

Det vore också intressant ifall någon tog sig tid att lista upp olika typer av liberaler. Jag håller exempelvis med Johan Ingerö i mycket av det han skriver, men på det här området är jag inte direkt förvånad över att han blint retweetar en tomte som hänvisar till en tomte.

(Via Mattias S)