Mopedlarm

Folksam, bildat 1905 efter beslut vid Kooperativa Förbundets kongress, där namnet är en sammanslagning av "Folket" och "Samarbete", anklagar idag på DN debatt regeringen för att "cyniskt gå branschintressenas ärenden och låta unga människor bli försökskaniner i ett regelverk med skyhöga risker".

Folksam delar dock inte nämnvärt med sig av sin statistik (åtminstone inte så vitt jag hittat), men Vägverkets statistik är offentlig, och uppdelad på såväl ålder som färdsätt. Statistiken visar visserligen bara polisrapporterade olyckor, och är därmed inte heltäckande, men den bör åtminstone kunna visa trender (samtidigt så anger Folksam att de "alltid ersätter personskador till följd av mopedolyckor", så det föreligger åtminstone viss risk för överrapportering av mopedolyckor i deras statistik). Vägverket redovisar även antalet mopeder i trafik, så till att börja med kan ett diagram över antalet klass 1-mopeder (EU-mopeder) i trafik vara av intresse:

Gällande antal klass 2-mopeder i trafik så har jag inte lyckats hitta någon siffra, men för uppskattnings skull så har jag - baserat på Vägverkets rapport (pdf) - antagit att det 2001 fanns 120 000 klass 2-mopeder och att den siffran därefter minskat med 5000 per år). Det är naturligtvis långt ifrån en exakt siffra, men jag är också övertygad om att det är en beräkning som överdriver trendbekymret per moped betydligt. November och december 2008 saknas i Vägverkets statistik, så jag har räknat upp 2008 års resultat motsvarande vad november och december betytt i procent för tidigare års siffror:

Sedan är det ju naturligtvis även så att ifall 15-åringarna inte förflyttat sig per moped så hade de nyttjat något annat färdmedel. Tyvärr redovisar Vägverket bara den totala statistiken i intervallet 15-17 år, men omräknat per capita (antaget att 15-17-åringar utgör lika stor andel av befolkningen samtliga år), med 1970 som index 100 så ser den skadestatistiken ut som följer:

Ytterligare en aspekt skulle kunna vara att nyblivna körkortsinnehavare som ägt en moped kan tänkas vara inblandade i färre olyckor än de utan tidigare motorvana, men jag förstår naturligtvis att sådan statistik inte finns tillgänglig.

Sammanfattningsvis tycks det inte föreligga någon nämnvärd anledning till larm, och som Vägverket skriver i den tidigare länkade rapporten (pdf) så är mopeden "ett unikt färdmedel som dels ger självständighet och dels är rolig att köra". Tänk på barnen.

Vetenskapen och Gud

Jag håller i stort sett aldrig med Roland Poirier Martinsson (RPM hädanefter), vilket naturligtvis beror på att han är ärkekonservativ medan jag är oerhört icke-konservativ.

Nåväl, han har hur som helst skrivit ännu en lång (cirka 22 000 tecken) debattartikel på Newsmill (den förra handlade om nyliberalismen, och var i stort ett frontalangrepp på allt som hans arbetsgivare Timbro står för, och som bland andra Johan Norberg och Mattias Svensson bemötte) - denna gången om "det vetenskapliga beviset för Guds existens".

Som bevis för Guds existens anför han:

Om smällen varit något svagare skulle all materia snart ha återvänt till gravitationens centrum. Om universum expanderat med något större kraft skulle stjärnorna aldrig ha bildats. Enligt Stephen Hawking, innehavaren av samma professur vid Cambridge som en gång Sir Isaac Newton, skulle universum ha kollapsat i dag om expansionshastigheten en sekund efter den stora smällen varit 1/100 000 000 000 000 000 lägre än den faktiska. Fysikern Richard Morris har räknat ut att universum skulle ha dött inom 30 000 år om expansionshastigheten varit 1/1 000 000 lägre än vad som var fallet.

För att expansionshastigheten skulle bli lagom krävdes en densitet som motsvarar ett universum bestående av 1080 subatomära partiklar. Dagens teorier visar att universum innehåller just det antalet.
Den stora smällen gav upphov till gravitationskraften. Hade den avvikit från sin faktiska kraft med 1/1040 skulle stjärnorna, om de överhuvudtaget kunnat bildas, utvecklats antingen till röda dvärgar eller blåa jättar. I inget av fallen hade liv kunnat uppstå.

Och liknande argumentation är naturligtvis fullständigt ohållbar. "Vi är här idag för att något har hänt, och hade detta något inte hänt så hade inte just vi suttit här just idag" kan aldrig förlängas till att bevisa att Gud existerar. 

I god Bastiat-anda så hade självfallet något annat hänt ifall inte just det här hade hänt. Kanske hade det dröjt en miljard år till, och vi hade varit mikrometerlånga fiskar i en värld med svavelatmosfär, och kanske hade det dröjt fem miljarder Big Bangs till och vi hade varit kilometerlånga insekter.

Oavsett vad som gått annorlunda så hade den världens vetenskapsentiteter kunnat studera sannolikheter och utföra sin motsvarighet till vårt huvudskakande. Och angående frågan gällande hur vi reagerat ifall någon vunnit ett gäng lotterier samtidigt så tog det 13,7 miljarder år att nå hit, och det känns inte alldeles osannolikt att någon någon gång skulle hämta hem en dylik storslam ifall lotterier fortsätter att existera under några miljarder år till - exempel på till synes osannolik tur som dito otur på lotteriområdet är flertaliga bara de senaste åren.

En annan liknelse skulle kunna vara att det är fullständigt häpnadsväckande osannolikt att RPM i dagens tappning existerar - varje liten ytterligare påverkan på någon i hans släktträd hade sannolikt resulterat i att någon helt annan person hade fötts, ifall nu någon hade fötts över huvud taget. Men, faktum är att såväl han som universum som vi känner det idag existerar, trots att sannolikheten för det inte finns, fast bara lite - för att citera Tage Danielsson.

Tilltro till högre väsen är närmast per definition motsatsen till vetenskap.

Slängda gröna potatisar

Jag kastade nyss instinktivt en grön potatis - en reaktion som naturligtvis måste ifrågasättas.

Så, giftet som sammankopplas med grön potatis kallas solanin (vilket jag faktiskt gissar att samtliga som läser det här inlägget kände till redan tidigare), ett gift som enligt Wikipedia ger symptom vid intag av 2 till 5 milligram per kilo kroppsvikt, och som kan verka dödligt vid halter mellan 3 och 6 milligram per kilo kroppsvikt.

Gränsvärdet för solanin går vid 0,2 milligram per gram potatis (0,2 promille), och en grön potatis kan innehålla över 1 promille solanin.

Väger man 75 kilo (ungefärlig svensk medelvikt enligt SCB) så kan man inta 150 milligram solanin innan man börjar märka av symptom. Och räknat då med att den gröna potatisen innehåller 1 promille solanin så bör man inte inta mer än 150 gram oskalad grön potatis vid ett tillfälle. En normal portion innehåller cirka 175 gram potatis, så så länge någon inte låter hela portionen utgöras av grön potatis bör vederbörande kunna sitta lugnt i båten.

Mellan 30 och 80 procent av solaninet sitter dock i skalet, så hör någon till den kategori människor som föredrar skalad potatis kan denne ifall den väger 75 kilo inmyndiga mellan 215 och 750 gram grön potatis innan symptom börjar märkas, och mellan 320 och 1100 gram innan allvarligare skador än övergående illamående riskeras. Går man på Wikipedias siffra att 400 milligram krävs för livshotande skador kan en vuxen person äta cirka 500-2000 gram grön, skalad potatis vid ett tillfälle.

Sedan kommer nästa ryggmärgsreaktion - barnen. Ett femårigt barn väger runt 20 kilo, och kan då äta mellan ungefär 85 och 300 gram grön potatis vid ett tillfälle. 

Jag har däremot inte hittat något angående hur fort solaninet bryts ner i kroppen, men jag törs generalisera att man måste anstränga sig markant för att äta sig sjuk på potatis, särskilt som den potatisen som innehåller solanin smakar beskt. Det kan även noteras att godkänd potatis kan innehålla en femtedel så mycket solanin som skadad potatis, så solaninfobikern bör kanske helt avstå från potatis snarare än sålla bort de gröna exemplaren. 

Det gröna i potatisen är för övrigt klorofyll.

Barnfetmaepidemin

Ur SvD:

Av de 4 500 undersökta halländska barnen var 15 procent överviktiga, varav 2,5 procent feta.

Redan ifall 2,5 procent (1/40) skulle vara feta skulle det vara en markant nedgång av antalet ansett feta barn (exempelreferens), men ordet "varav" borde egentligen inte kunna syfta på annat än att 0,15*0,025 ≈ 0,4 procent av barnen var feta.

Oavsett vad så borde resultatet ha presenterats i positiva ordalag och fått betydligt större genomslag.

God jul

Traditioner är inget jag är nämnvärt glad i, men så här i juletid brukar jag ändå sända en tanke till det jultecknade. 

I det forna DDR-Sverige ansåg staten att det nöjestecknade var imperialismens genväg till känsliga barnahjärtan, och försåg istället den suktande befolkningen med ett fåtal LSD-osande och politiskt drivna tecknade program som Professor Balthazar (Balthazar borde annars snarare kunna anses vara en motvikt till serievärldens överflöd av onda vetenskapsgenier, men gissningsvis kopplades Balthazar långt snarare till Tito än till gottgörande privata innovatörer).

Som vängärning bjöd dock staten på relativt otyglat (ocensurerad husvagnssemester här) tecknat en gång per år - på familjehögtiden julafton, gissningsvis i syfte att visa på usla tittarsiffror (vem vill se på teve när familjen är på besök). Resultatet blev dock ett annat - miljoner och åter miljoner tog chansen att uppleva någon timmes flykt från plansamhället, och sedan kom Super-Ted i Sköna Söndag och därefter Disneytajm (med grav risk för partiell historierevisionism) - och sedan var snöbollen i rullning.

Jultecknat må vara obsolet i dagens samhälle, men symbolhandlingen är tidlös.

På julklappsfronten kan annars meddelas att vad som bara nämndes i förbifarten på bloggen diskuterades en smula mer i vardagslivet, och vänliga själar införskaffade därför Korv, mos och människor - en bok som bådade gott vid snabb genombläddring och som gissningsvis resulterar i framtida skriverier.

Ramones - Merry Christmas (I don't want to fight tonight):

(Direktlänk)

Dagens citat

Björn Ferry:

- Det är oroande att man måste prestera för att tjäna pengar.

World AIDS day

Idag är det World AIDS Day - en dag tillägnad ett av världens verkliga problem, och därför värd att uppmärksamma. Jag har skrivit om aids ett flertal gånger, senast i augusti, och det är åtminstone positivt att de flesta siffrorna kring bekymret verkar peka i rätt riktning.

Viktigt är dock att behålla fokus och komma ihåg att aids bara är ett av världens alla bekymmer, och glädjande nog "törs" (för att använda Physorgs formulering) forskare även ifrågasätta stödet till aidsforskningen:

"AIDS is a terrible humanitarian tragedy, but it's just one of many terrible humanitarian tragedies," said Jeremy Shiffman, who studies health spending at Syracuse University.

Roger England of Health Systems Workshop, a think tank based in the Caribbean island of Grenada, goes further. He argues that UNAIDS, the U.N. agency leading the fight against the disease, has outlived its purpose and should be disbanded.

"The global HIV industry is too big and out of control. We have created a monster with too many vested interests and reputations at stake, ... too many relatively well paid HIV staff in affected countries, and too many rock stars with AIDS support as a fashion accessory," he wrote in the British Medical Journal in May.

Även årets Nobelpris i medicin gick till HIV-/AIDS-forskare, och när SR sätter rubriken ”Hoppas få tyst på konspirationsteoretikerna”, så kan jag - då jag uppskattar konspirationsteorier och ogillar tonen i det uttalandet - bara inte låta bli att länka till såväl en Wikipediapost som en film kring konspirationsteorin:

(Direktlänk)

Konspirationsteorin bemöts för övrigt här, och konspirationsteorier i gemen kritiseras utförligt av såväl Henrik Sundholm som Carl Svanberg.