fredag 26 december 2008

Vetenskapen och Gud

Jag håller i stort sett aldrig med Roland Poirier Martinsson (RPM hädanefter), vilket naturligtvis beror på att han är ärkekonservativ medan jag är oerhört icke-konservativ.

Nåväl, han har hur som helst skrivit ännu en lång (cirka 22 000 tecken) debattartikel på Newsmill (den förra handlade om nyliberalismen, och var i stort ett frontalangrepp på allt som hans arbetsgivare Timbro står för, och som bland andra Johan Norberg och Mattias Svensson bemötte) - denna gången om "det vetenskapliga beviset för Guds existens".

Som bevis för Guds existens anför han:

Om smällen varit något svagare skulle all materia snart ha återvänt till gravitationens centrum. Om universum expanderat med något större kraft skulle stjärnorna aldrig ha bildats. Enligt Stephen Hawking, innehavaren av samma professur vid Cambridge som en gång Sir Isaac Newton, skulle universum ha kollapsat i dag om expansionshastigheten en sekund efter den stora smällen varit 1/100 000 000 000 000 000 lägre än den faktiska. Fysikern Richard Morris har räknat ut att universum skulle ha dött inom 30 000 år om expansionshastigheten varit 1/1 000 000 lägre än vad som var fallet.

För att expansionshastigheten skulle bli lagom krävdes en densitet som motsvarar ett universum bestående av 1080 subatomära partiklar. Dagens teorier visar att universum innehåller just det antalet.
Den stora smällen gav upphov till gravitationskraften. Hade den avvikit från sin faktiska kraft med 1/1040 skulle stjärnorna, om de överhuvudtaget kunnat bildas, utvecklats antingen till röda dvärgar eller blåa jättar. I inget av fallen hade liv kunnat uppstå.


Och liknande argumentation är naturligtvis fullständigt ohållbar. "Vi är här idag för att något har hänt, och hade detta något inte hänt så hade inte just vi suttit här just idag" kan aldrig förlängas till att bevisa att Gud existerar. 

I god Bastiat-anda så hade självfallet något annat hänt ifall inte just det här hade hänt. Kanske hade det dröjt en miljard år till, och vi hade varit mikrometerlånga fiskar i en värld med svavelatmosfär, och kanske hade det dröjt fem miljarder Big Bangs till och vi hade varit kilometerlånga insekter.

Oavsett vad som gått annorlunda så hade den världens vetenskapsentiteter kunnat studera sannolikheter och utföra sin motsvarighet till vårt huvudskakande. Och angående frågan gällande hur vi reagerat ifall någon vunnit ett gäng lotterier samtidigt så tog det 13,7 miljarder år att nå hit, och det känns inte alldeles osannolikt att någon någon gång skulle hämta hem en dylik storslam ifall lotterier fortsätter att existera under några miljarder år till - exempel på till synes osannolik tur som dito otur på lotteriområdet är flertaliga bara de senaste åren.

En annan liknelse skulle kunna vara att det är fullständigt häpnadsväckande osannolikt att RPM i dagens tappning existerar - varje liten ytterligare påverkan på någon i hans släktträd hade sannolikt resulterat i att någon helt annan person hade fötts, ifall nu någon hade fötts över huvud taget. Men, faktum är att såväl han som universum som vi känner det idag existerar, trots att sannolikheten för det inte finns, fast bara lite - för att citera Tage Danielsson.

Tilltro till högre väsen är närmast per definition motsatsen till vetenskap.

1 kommentar:

regebro sa...

Precis. Det här argumentet missförstår både vetenskap och statistik. Oavsett vilka beräkningar och argument som läggs fram så är sannolikheten för att vi är här nu 100%. För vi är ju här. Att då prata om att sannolikheten att liv skulle uppstå är låg är bara fjantigt och kontrafaktisk spekulation.