Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson, Ingegerd Troedsson och några andra borgerliga politiker har skrivit den i särklass hårdast bloggade artikeln hittills sedan DN:s samarbete med Twingly inleddes, och det är inte särskilt förvånande att ämnet berör. Politikerbloggen flaggade för redan ryktet om artikeln, så det var en väntad krutdurk.
Nåväl, artikeln kommer inte särskilt förvånande eftersom så mycket numer pekar i liberal riktning samtidigt som en betydande del av de borgerliga väljarna är konservativa. Det känns dock som att någon slipad s-politiker lockat dessa dinosaurier (som tillsammans representerar samtliga borgerliga partier utom folkpartiet) att skriva artikeln för att sedan låta Mona Sahlin vältajmat fortsätta sin sympatiska flört med HBT-folket. Med slipat PR-arbete kan nu Mona och SAP framstå som det moderna och sympatiska valet medan högern visar sig vara precis så stockkonservativa som vänstern vill framställa dem.
För nog känns det märkligt att år 2007 läsa formuleringar som att "äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan."
Och sedan blir det än märkligare, där de säger att "en trepartsrelation inte speglar människans ursprung". De måste ju följaktligen argumentera lika hårt mot insemination och än hårdare mot fyrpartsrelationer, eller mer vardagligt: adoptioner från par till par, och ställer därmed även marginalpartiernas krav på begränsning av utomeuropeisk adoption helt i skuggan. Jag kan för övrigt inte heller minnas att jag tidigare sett någon argumentera för att äktenskapet skulle vara så biologiskt anpassat. Om något så är det ju uppenbart en samhällelig konstruktion för att hindra samhällets invånare att leva ut sina biologiska/köttsliga lustar.
Deras fokus på barnen (won't somebody please think of the children) känns också högst tveksamt då det spontant inte känns som att barn i gemen skulle tycka att det skulle vara särskilt kul att förstå att anledningen till att de blev till inte var att deras föräldrar längtade efter dem, utan för att "äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion" och "det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer".
Och ska man säkra barnen från mobbning (alla vet ju hur elaka barn kan vara) och ge dem en "harmonisk uppväxt" så vet jag att feta, spinkiga, långa, korta, fräkniga, skelögda, rödhåriga, handikappade, gamla, dialekttalande och skäggiga föräldrar med flera står lågt i kurs, så i konsekvensens namn bör även de bannlysas från relationer. När jag gick i skolan hade dessutom barn till partipolitiskt aktiva det jobbigt, så förbjud även dem att skaffa barn.
När upphör för övrigt äktenskapets barnalstringsfunktion? Om ett par är nöjda med antalet barn eller om någon av de inblandade av en eller annan anledning inte kan genomföra samlag alternativt når en ålder där man helt enkelt som ett biologiskt faktum inte kan skaffa fler barn - bör äktenskapet då upplösas?
Nå, sparkar på dem som ligger åsido så anser jag att kyrkan skapade hela fenomenet äktenskap, och därför har helt fritt fram att göra vad de vill med det. Jag kan inte begripa att någon i dagens samhälle vill delta i en ritual där man inför Allsmäktige Gud tillkännager sin eviga kärlek och där bruden klädd i oskuldens färg överlåts från pappans omsorg till makens, men möjligheten till det ska naturligtvis finnas.
Så länge lagen funkar på samma sätt för ickeäktenskapliga relationer som för äktenskapliga diton så får kyrkan gärna behålla sin sanslöst mossiga ritual precis som de vill ha den och på sina lika sanslöst mossiga och ickehumana grunder vända medmänniskor ryggen. Jag hoppas dock att såpass många fritt tänkande människor lämnar kyrkan att den blir den randföreteelse i samhället som den förtjänar att vara.
Debattartikeln visar även med all önskvärd tydlighet att det sannerligen inte var bättre förr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Till at börja med är jag enig med dig.
Vi har skiljt kyrkan från staten så egentligen är det bara hårklyverier om ordet äktenskap.
Jag känner att de allra flesta yngre och medelålders och även många äldre tycker att parförhållande mellan samma kön - eller mellan mer än 2 personer är OK. Kanske det vore en väg att byta ut ordet äktenskap mot något annat och sedan använda det i stället för äktenskap i legala frågor. Det kan väl bli lite knepigt med arv, eftersom majoriteten väl vill hålla kvar den mycket starka arvsrätten för ens barn. Jag ser bara ingen anledning att stångas bara över den formella betydelsen av ett bestämt ord - för mer är det väl inte. Obunden moderat i alla avseenden.
Jag tycker det var en välkommen och seriös debattartikel, även om den inte var PK.
Att äktenskapet hanterar de tre temana juridik, kärlek och biologi är rätt.
Thomas
När det gäller kyrka och äktenskap så var det i Sverige så att kyrkan från början inte hade med det att göra, det var överenskommelser mellan familjer, och detta tog kyrkan sedan över.
Att den vita brudklänningen symboliserar oskuld är inte heller helt korrekt. Det är brudkronan som står för oskuld, att gifta sig i vit klänning blev en modegrej bland rika för ca 200 år sedan. "Vanliga" människor gifte sig i vilka färger som helst, en vit klänning är nämligen opraktisk och svår att återanvända.
Skicka en kommentar