Göran Greider om synliga skatter

Ola Berg på Twitter:

Och det är något jag tycker bör drivas av folk av alla politiska färger: ökad synlighet på skatterna.
— Ola Berg (@olaberg) July 3, 2014

Och Martin Borgs på temat på Facebook nyligen:

Varför finns det slöseri? Jag tror att ett av de största problemet är att den som gör av med pengarna glömmer bort vem de kommer ifrån, och att den som betalar in skatten inte ser var pengarna tar vägen.

Och undrar någon över vad kontraargumentet är så presenterade Göran Greider det 2009 i Filosofiska rummets avsnitt om att betala skatt (övriga gäster är Sofia Nerbrand och Per Bauhn), vid 15:25:

Peter Sandberg (programledare): Ni pratar ju om särintressen och allmänintressen och så där. Kan man tänka sig något slags system där man själv får välja vad ens skattepengar ska gå till, att man får prioritera...
GG: Nix.
PS: ...jag tycker pengarna ska gå till äldrevård och inte till vägar, eller jag tycker att det ska gå till järnvägar och inte till socialhjälp, och så vidare.
GG: Nä, jag tror inte på den idén, därför att jag tror att det är en stor poäng att vi lämnar ifrån oss en viss summa och sedan, så att säga så försöker vi uppfostra oss själva till att tro och faktiskt anse att de där pengarna används bäst efter en demokratisk diskussion vart de ska gå till. Annars tror jag att vi med den där modellen du antyder bygger in oss i den egoism som alltid är problemet när man ska skapa samhällen som funkar kollektivt, för det måste alla samhällen göra va, så att jag tror att den idén är en livsfarlig väg att slå in på. Det är en stor poäng att de skattebidrag vi lämnar - att de överger oss, vi känner inte igen dem längre, och så hamnar de i något utgiftsområde i budgeten dit vi inte kan spåra dem. Och det där tror jag är bra - att pengarna genomgår en sorts transformationsprocess där de blir abstrakta i viss mening och sedan ingår i ett allmänt system - det tror jag är en fördel faktiskt.
PS: Vad skulle hända annars då - om man fick pengarna först och sedan skulle betala in dem?
GG: Hur menar du då?
PS: Alltså, nu säger du att man ser ju aldrig de här pengarna över huvud taget, och det är en poäng med det, menar du?
GG: Ja, det menar jag, för att annars - tänk dig själv alltså - skatteindrivning före penningekonomin uppstod över huvud taget, och då var det mina tre kycklingar eller min ko där som gick om miste. Och då kunde man ju till och med följa kon när den följde med skatteförpaktarens kärra där. Och det skapade nog väldigt starka känslor. Om man däremot lämnar över en penningsumma så blir det inte samma känslor, och gör man det i ett demokratiskt samhälle så är oddsen ganska goda att det är solidariska värderingar som vinner.

Noterbart alltså att Greider och Borgs är fullständigt överens om resultatet av skattedimman, men att Greider betraktar det som något positivt och solidariskt. Bergs önskan om tvärpolitiskt dimskingrande faller helt enkelt för bitvis fullständigt döva öron, och även Washington Monument-strategitänket bör hållas i åtanke - ifall så mycket går till fullständig idioti, hur mycket tveksamheter finns det då i vad som annars kan verka vara mer sansat?

Och är man intresserad av frihetlig syn på skatt så presenteras den effektivt i drygt fyra minuter långa George Ought to Help (där skatteindrivarna passande nog precis som Greider tar sig fram på Segways); uppföljaren You Can Always Leave (11:30) är också sevärd:

(Direktlänk)

Några tidigare inlägg på liknande teman:
- Skatter (bloggetikett)
- Göran Greider (bloggetikett)

Uppdatering: jeppen har bloggat vidare läsvärt på temat, läs gärna det inlägget.