Bjørn Lomborg m.fl om Haiti

Många skrev väl om Haitikatastrofen, med den självklara analysen att fattigdomen snarare än något annat är vad som orsakat dödsfallen. Några exempel i mängden:

Classically Liberal:

The earthquake in Haiti was a magnitude of 7.0. According to Wikipedia, the 1989 San Francisco quake was either 7.0 or 6.9 depending on which scale one used. In other words, the intensities were fairly similar. Haiti is devastated. If the New York Times is correct, the death toll could be in the tens of thousands, current projections put it around 50,000. The death toll in the 1989 San Francisco quake was 63, if you include indirect deaths due the quake.

Don Boudreaux:

Specifically, a country of 100 million people with a per-capita income of $8,000 will experience about 530 fewer deaths from natural disasters each year than will a country with the same population but where per-capita income is only $2,000. Raise the per-capita income from $8,000 to $14,000 and the annual expected death toll from natural disasters falls by another 233 persons.

Det skrevs även om vad som fungerade för att lindra skadan - exempelvis Simon Romero hos New York Times:

Haiti’s huge informal sector reacted faster to the quake than did established companies and banks. Outdoor markets like La Saline are already filled with goods from the countryside, including salt, cornmeal, fruits like mangoes and used clothing from the United States.

Om vad som inte funkat - exempelvis John Stossel:

Lack of trade is one reason why Haiti is poor. American policies make that problem worse by imposing sugar tariffs and raising American prices with farm subsidies. The disaster in Haiti was caused only partly by the earthquake. Poverty does even more damage.
Our trade restrictions and misguided foreign aid make third-world poverty worse.

Och Johan Norberg:

Enligt Världsbanken är landet 180:e sämst av 183 studerade länder när det gäller friheten att starta företag.

Angående hur uselt företagsklimatet är på Haiti så släppte Planet Money nyligen en podcast på temat Dreaming Of Plastic Crates In Haiti, där bekymret att mangon transportskadas och därför måste kasseras skulle kunna lösas med enkla plastförpackningar. Bekymret är dock att det lindrigt talat visar sig vara en smula bekymmer att få införa sådana.

Vidare om ytterligare förslag för att hjälpa Haiti framöver - exempelvis Michael Clemens hos AidWatch:

More importantly, the U.S. has forcibly stopped and repatriated about 5,000 Haitians per year for the past 20 years—people who never made it to the U.S. And this policy surely deterred thousands more each year from even trying. When Gallup asked people in Haiti last year if they would leave permanently if given the opportunity, 52 percent said yes. The U.S. is actively blocking the most effective poverty reduction strategy for Haitians.
/.../
The best thing the United States could do for Haitians would be to let them in, either temporarily or permanently. We are now accepting about 21,000 permanent Haitian immigrants per year, and just a few hundred temporary workers per year. If we really wanted to raise Haitians out of destitution, we could absorb many times more than this. To say that we shouldn’t because it wouldn’t be the end-all solution is like saying that a lifeboat shouldn’t fill its ten empty seats just because there are 100 people in the water.

Vad som bör nämnas nu i tider då klimathysterikerna tvingats se sina domedagsluftslott implodera på löpande band är att deras nemesis Bjørn Lomborg hela tiden haft just det här fokuset - ur Cool it (sid 73):

Härvidlag gav Haiti och Dominikanska republiken, som delar ön Hispaniola, oss en rejäl läxa under orkansäsongen 2004. Julia Taft vid FN:s utvecklingsprogram förklarade: »I Dominikanska republiken, som satsat på orkanskydd och evakueringsplanering, dog färre än tio personer, vilket skall jämföras med uppskattningsvis tvåtusen i Haiti [...] Sannolikheten för att dö i en liknande orkan är hundra gånger större i Haiti än i Dominikanska republiken.«

Vi måste fråga oss hur vi gör störst nytta.

(Egentligen hör det inte till ämnet, men varje gång jag läser Cool it så irriterar jag mig lika grundligt på följande mening på sidan 71:

Så vilken metod ska vi välja - den som leder till att skadorna minskar med mindre än 10 procent eller den som reducerar dem med nästan 500 procent?

Även om nu Lomborg varken är matematiker eller statistiker så borde någon märkt en så plågsamt uppenbar groda vid korrekturläsningen. Han har visserligen korrigerat det senare, men det känns märkligt att något sådant letade sig in i den färdiga produkten.)