Rock'n'roll e död

Peter Santesson, chef för opinonsanalys på Demoskop och en av Sveriges allra mest läsvärda bloggare, retweetade nyligen utan övrig kommentar The Atlantic angående en studie om att "pop stars live roughly 25 years fewer than the general American population":

Pop stars actually do die much younger than the general population http://t.co/9okiLSdwM6 pic.twitter.com/8acb56kQaU
— The Atlantic (@TheAtlantic) November 1, 2014

Ständigt fantastiske Christopher Snowdon har redan bloggat om frågetecken kring studien, och sparade därmed mig en del tid - ur hans inlägg:

Rock stars didn't exist until the 1950s and since many of them are still alive, we don't know what their average age of death is. It wouldn't be at all surprising if they die earlier on average, but the graph above tells us very little about whether this is so.

Och:

There is a small amount of survivor bias at work here, ie. the rock stars have to live to be in their twenties (generally) before they become rock stars. That probably isn't a big issue when so few people die before the age of 20. The real problem here is a sort of reverse survivor bias, sort of like immortal time bias, but not quite either of those.

Ytterligare en faktor i sammanhanget som definitivt förtjänar att nämnas är - som Stefan Sundström skaldade: "Går du och dör så kan vi sälja dina skivor som smör". Jag har liksom Snowdon inte lyckats hitta studien, så jag har ingen aning om hur Dianna Kenny valde ut sina 12 000 mätobjekt eller om hon kanske till och med korrigerat sina siffror för fenomenet på något sätt, men exempelvis så åttiofaldigades Michael Jacksons försäljningssiffror direkt efter hans död, och Amy Winehouse sålde ungefär lika mycket veckan efter hon dog som hon gjorde fram till den veckan.

Intressant nog lyckas studien alltså samtidigt pricka survivor bias, reverse survivor bias och death bias.

(Direktlänk)