söndag 25 november 2012

Twitterismer

Anna Ardin:
och:
Ardin är här inne på ett intressant spår. Köttätande är moraliskt tveksamt, se exempelvis Carl Jakobssons argumentation i kommentarsfältet här, det här inlägget hos Anarkokapitalist = AnKa och Jacob Spinneys Why Aren't Libertarians More Vegetarian.

Resonemanget angående livsvärde går dock precis lika självfallet igen i andra debatter - exempelvis abortfrågan. "Pro-lifers" och djurrättsaktivister är dock grupper med i stort sett noll överlappning, och där dessutom båda grupper ofta anser sin fråga vara lika självklart grundläggande för ett gott samhälle som den andra gruppens är förgörande korkad och samhällsomstörtande.

Och angående att anklagas för att uttrycka kalla fakta så blir man terroriststämplad för att yttra något så självklart som att staten bygger på tvång - apropå att "det är obegripligt omoraliskt att förslava andra".

Kawa Zolfagary:
På samma sätt kan man fråga sig varför ingen tillåts ställa sig utanför staten och varför varje försök att konkurrera med staten motarbetas så desperat. En åskådning vars enda försvar är att göra allt annat illegalt förtjänar ingen respekt.

Gustav Almestad:
Här håller jag med Almestad, och naturligt följer av resonemanget att ingen majoritet har rätt över någon annan - 500 000 personer har inte rätt att hindra 499 999 personer (eller en person, för den delen) från att ha roligt på fritiden, på samma sätt som två personer inte kan besluta om att ligga med en tredje. Och lika självfallet så ger inte en grön eller blå uniform någon rätten att godtyckligt misshandla någon annan.

Isobel Hadley-Kamptz (har tyvärr inte sparat länken):
Människan är helt enkelt ett oerhört sårbart djur - även ett barn kan med lätt beväpning allvarligt skada även den mest stridstränade karlakarlen, och sådant är livet. Varje person i din omgivning kan döda dig med minimal fysisk ansträngning, och skulle världens mest genialiska person försöka självhushålla så skulle hen dö en omgående svältdöd. Sådana är varandets grundförutsättningar, och ändå går miljarder personer omkring utan att ens oroa sig nämnvärt för hunger, törst eller kyla.

Jeffrey Tucker berättade i en fantastisk intervju i The Voluntary Life om en mardröm han hade som barn, där han vaknade upp i någon djungel någonstans och var tvungen att själv uppfinna vad han skulle nyttja (elektricitet, musik, etc). Han stillade inledningsvis sin oro med att försöka lära sig så mycket som möjligt om hur saker och ting var uppbyggda, innan han förstod hur fullständigt omöjligt projektet var. Den isolerade individens hjälplöshet är djupt fascinerande:

(Direktlänk)

Inga kommentarer: